Sounds | o.r

3

Från: Felix
Skickat: 16.10
"Tacokväll ikväll?"

Till: Felix
Skickat: 16.21
"Absolut"

Från: Felix
Skickat: 16.22
"Härligt!! 20.00"

"Charlie! Felix ikväll?" ropar jag och han kommer ut i tv:rummet

"Fick också det sms:et, vi drar eller?" frågar han och jag nickar.

"Absolut, jag måste bara hem och göra mig i ordning, hämtar du upp mig på vägen?" frågar jag och han nickar.

"Självklart" säger han och går tillbaka in i köket. Jag reser mig ur soffan och gr till hallen. "Är hos dig vid 19.00?" frågar han när han kommit tillbaka från köket.

"Det blir toppen! ses då!" säger jag och pussar honom snabbt på munnen innan jag går ut genom dörren. Jag går i snabb takt hem för att hinna duscha, jag har inte duschat på några dagar och jag känner att jag kan behöva fräscha upp mig lite. Jag tar vägen genom parken, egentligen bara för att den är så oerhört vacker, det är en omväg, men helt klart värt det.

"Alice? Det var inte igår" Jag stannar upp och försöker placera den röst som pratat med mig, jag känner igen den, men den är lite förändrad. Jag vänder mig om och är på väg att tappa hakan men räddar det med ett fakeat leende. "Hur mår du?" frågar han och jag rycker på axlarna.

"Jo jag mår faktiskt väldigt bra, inte hundra, och det kommer jag nog aldrig göra men för det mesta är det bra" svarar jag denna gången är det hans tur att tappa hakan. "Ja, jag pratar så sätt tillbaka underkäken där den ska vara" ler jag och han stänger munnen.

"Wow, din röst är jätte vacker, lika vacker som du" säger han och tar ett steg närmare men jag stoppar honom med att sätta händerna mot hans bröst och backa ett steg.

"jag har pojkvän" varnar jag och han suckar och backar ett steg. "Det var kul att träffas, jag måste gå" säger jag och han nickar.

"Hejdå" säger han och vi ger varandra ett fakeat leende innan vi går åt varsitt håll. Jag kände mig så tom på tankar, men samtidigt så full att huvudet värkte. Jag visste inte vad jag skulle tänka, känna eller göra. Jag var en zombie, som bara vandrade utan att veta varför. Det kändes som bara min kropp duschade, som om bara min kropp tog på sig kläder och sminkade sig. För mitt inre var inte med, det höll fortfarande på att bearbeta de få minuter jag tillbringade med honom, varför var det så svårt att släppa? Vi hade ju gått vidare, båda två. Men när dörrklockan plingade föll mitt inre på plats och jag var tillbaka. Jag kollade mig i spegeln, kanske jag borde förvirra bort mitt inre oftare när jag ska sminka mig, det blev riktigt bra den här gången.
Jag tog mina skor i handen och gick till dörren.

"Hej Älskling! Allting bra" ler Charlie och placerar sina läppar mot min kind.

"Jodå, som alltid" svarar jag och sätter på mig mina skor. innan jag kolar upp i Charlies gröna ögon och er stort. Han ler stort tillbaka innan han greppar min hand och vi går ut. Vi hoppar in i bilen Charlie kör ut på vägen, vi åker i tystnad, en fin sådan. Men jag vill ha det så, för en tystnad mellan oss blir aldrig stel, den förblir skön oavsett vad.  Det är svårt att hitta en parkering utanför Felix lägenhet, men efter en stunds letande finner vi en och kan gå upp till lägenheten. 231 bär dörren till Felix lägenhet, jag knackar försiktigt på och inom kort står en lika glad Felix.

"Hej!" Säger han glatt och vi lika så innan vi kliver innanför dörren och tar av våra skor. Det hörs prat från tv rummet, där Felix alltid dukar upp sitt "lång" bord.

"Dom flesta är redan här, det är bara att gå in och ta en plats" ler Felix och vi nickar. Han ler en sista gång innan han går till köket för att hjälpa till med maten. Vi går in i vardags rummet och där sitter som alltid Ogge, Oscar, Saga och Julia som är en av Victorias bästa kompisar. Victoria är Felix flickvän, vi klickar bra jag och hon, och vi har alltid roligt ihop. Men där sitter någon mer, någon som tränger ner stämningen. Det är bara hans bakhuvud som syns men jag vet redan vem det är, det är inte vem som helst, ingen ny kompis till Felix, det är en gammal. Det är ingen jag inte känner, för honom känner jag otäckt bra. Jag träffade honom sist i parken, och nu här, och allt är Felix påhitt.

"Tjenare Alice och Charlie!" säger Ogge glatt från sin plats och jag vinkar glatt mot honom.

"Hej allihopa!" säger jag och sätter mig ner på den lediga platsen bredvid Ogge, egentligen alldeles på tok för nära Omar, men det kom av bara farten att jag satte mig bredvid Ogge då han var den som uppmärksammade vår ankomst först. Charlie satte sig borta vid Oscar och var snabbt med i deras samtal.

"Snygg tröja Alice, är den ny?" frågar Ogge och jag kollar ner på min vita tröja.

"Nej faktiskt inte, men tack!" säger jag och ler.

"Tacosen är klar, det är bara att gå ut i köket och plocka på sig vad man vill ha" säger Victoria och ler. Alla nickar och det tar ett tag innan vi reser oss upp för att gå till köket. Det blir en lång kväll, med skratt och glädje. Samtidigt som något känns konstigt, det känns fel. Det känns en aning stelt, kanske är det bara jag, och kanske det bara är han. Men det är vårt fel att det blir stelt, och jag antar att det bara är vi som kan lätta på det.

------

Guess who's back!!

ily ♡