Sounds | o.r

12

"Du funderade aldrig på att ringa mig?" Frågade han och jag satte min lediga hand för munnen.

"Nej, jag gjorde inte det" svarar jag svagt och börjar göra cirklar i soffan med pekfingret.

"Gör det nästa gång, vi kan spela monopol hela natten"

"och äta glass" fnissar jag och ler kort.

"Precis!" svarar han och jag nickar, även om jag vet att han inte ser mig.

"Men det är en natt i natt också"

"Du har rätt, det är det"

"Så? vill du komma över och äta glass och spela monopol hela natten ihop med mig?"

"Skulle vara ett rent nöje"

"Då säger vi så, ses" ler jag och vi lägger på. Jag satt i min soffa, iklädd en alldeles för stor tjocktröja och tights, håret satt slarvigt i en tofs på mitt huvud och flera hårslingor hade trillat ur och hängde nu livlöst ner. lägenheten borde städas, kylen borde fyllas på och jag borde verkligen duscha, fräsha till både mig och min omgivning. Jag hade inte rubbats speciellt mycket ur mitt vanliga jag av att bryta upp med Charlie, jag hade blivit instabil efter att ha sätt och pratat med honom i efterhand. Det var en molnig måndag, ingen bra dag från början alltså. Han hade i sällskap av en tjej kommit in på cafet jag jobbar på, de gick hand i hand fram till kassan, jag stod där och kollade på dom, jag ville övertyga mig själv om att de bara var hans kusin, men jag visste samtidigt att hon inte var hans kusin. Hon log mot mig och jag tvingade mig själv att stelt le tillbaka. För inget var hennes fel, hon var en ovetande individ i en väldigt stel relation.

"En stor kaffe latte att dela på" hade Charlie sagt utan att kolla på mig, han hade aldrig kollat på personen bakom kassan i någon affär inte förrns han skulle betala. Han hade alltid sagt att det kändes bättre att värka intresserad av grejerna runt omkring, som om man skulle köpa något mer istället för att behöva se en okänd person i ögonen allt för mycket.

"Vill ni ha två sugrör i den? eller ännu bättre, ska jag göra ett hjärta av skummet åt er?" hade jag svarat honom och han hade snabbt flyttat blicken till mig. Jag höjde på ögonbrynen och rörde inte en muskel i munnen.

"Nej det är bra" svarade han, en aning obekväm och det kunde han gärna få vara för mig. Jag hade gjort deras latte och tagit betalt innan jag låst in mig på personal toaletten. Då, inne på toaletten började tårarna rinna, han hade tidigare anklagat mig för att vara kär i Omar och inte se något problem med att lämna honom för att kunna gå tillbaka till Omar. NU stod han själv här, med en ny. Det hade gått en vecka, knappt det. Jag kände mig lurad, en gnutta ilska växte inom mig, och en stor låga av hämnd. Vi hade senare den kvällen även sms:at, det var jag som startat konversationen. Jag hade frågat om han hade gett nyckeln till Felix än. Han hade svarat nej, och jag hade försökt hålla mig lugn. Han stod nu alltså som en främling med nyckeln till min lägenhet i handen. När han sagt att han skulle göra det någon gång i veckan blev jag ilsken, det var inte rätt att han utan tillåtelse stod med min nyckel.

Efter den dagen hade jag gråtit, varje morgon när jag klev ur sängen, varje dag när jag kom hem från jobbet och varje kväll när jag gick och la mig. Alla tårar handlade inte om Charlie, det var så mycket mer som antagligen passade på att ta sig ur mig i tårarnas former. Jag och Felix hade hörts av några gånger, han ville försäkra mig om att han fortfarande stod på min sida, och att bara för att han och Charlie var kompisar skulle inte det på värka våran vänskap, men det gjorde det. Jag kunde inte längre lita på Felix till 100%. Inte för det, jag ville kunna vara vän med Charlie, så småningom. Men just nu valde jag att gråta i ensamhet och tystnad. Så som jag tidigare alltid gjort. Jag hade sagt att jag var sjuk på jobbet, och begärt ledigt den senaste veckan. Jag hade nu suttit ensam hemma och gråtit i min soffa i nästan en vecka, det var obehagligt att tänka på vart jag var på väg. Men nu skulle det ändras, jag skulle få sällskap och förhoppningsvis slippa gråta för en stund, och den tanken gjorde mig gladare. Bara tanken på att jag skulle få tillbringa kvällen och stora delar av natten ihop med honom igen gjorde att jag kunde se tillbaka på tiden vi delade, jag kunde se det fina i min uppväxt. Det var något med hans bruna ögon och fina leende som gjorde att allt ont i min uppväxt blev lite finare. Jag vet inte hur han gör det, men fint är det i vilket fall.

Instagram: supergurkan62 ♡

-----
Vad vill ni ska hända i framtida kapitel? ♡

ily ♡