Sounds | o.r

9

Veckan hade bestått av gräl, bråk och sura miner. Jag visste inte varför, men vi irriterade oss på varandra hela tiden. minsta lilla var irriterande. Det var ofta fjant saker som startade grälen, om Charlie inte tog bort sin frukost tallrik efter sig eller om jag inte hade tvättat tröjan han skulle ha. Det var alltid värst på kvällarna, för vi båda var trötta och slitna. Man hade hunnit irritera sig på saker hela dagen och det slutade med att vi tog ut vår irritation på varandra.

"Charlie, kan du ställa din tallrik och glas i diskmaskinen, Snälla?" jag försöker att vara trevlig, mitt morgonhumör har blivit sämre med åren men jag försöker mitt bästa för att denna morgonen inte ska börja med gräl.

"Jag gör det sen" svarar han och reser sig från stolen.

"vadå sen?" frågar jag, jag tappade fort trevligheten.

"Ja, senare. Jag ska duscha och klä på mig först" säger han och jag suckar.

"varför vänta? det tar dig två sekunder att ställa ner tallriken. Gör rätt från börja istället för att skjuta på allt" morrar jag och han suckar och plockar upp sina grejer, ställer ner dom i diskmaskinen.

"Nöjd?" frågar han surt och jag rycker på axlarna.

"vi kan låtsas som det i alla fall" svarar ja och han mumlar tyst innan han går iväg till badrummet. Jag ställer ner mina grejer i diskmaskinen, fyller på den och sätter igång den innan jag går ut i hallen och sätter på mina skor, hänger väskan över axeln och plockar ner mina nycklar från hyllan. Jag funderar på att ropa hejdå, men jag vet att han inte tänker svara så jag skiter i det och smäller ingen dörren efter mig. Det var kyligt ute när jag lämnade höghuset, en kylig sommarmorgon. Jag slutar tidigare idag, om jag tänker gå hem, vet jag inte. Är jag trycker upp dörren till det lilla fiket är det redan gästen där. Morgonpigga träningsklädda samt morgontrötta kontorsarbetare. Jag hejar glatt på Veronica som står i kassan och hon hejar lika glatt tillbaka. Jag lämnar av min väska i personalrummet innan jag knyter förklädet runt midjan och går ut till Veronika igen. Det hade börjat bildats en längre kö och jag satte igång den andra kassan.

"Jag kan hjälpa nästa här" ler jag.

"Ja, jag skulle vilja ha en Kaffe och en morotskaka att ta med" Mannen i kanske 30-40 års åldern ler kort innan han drar upp sitt kort från sin plånbok.

"Vilken storlek på kaffet?" frågar jag och trycker in hans beställning på skärmen.

"Mellan" svarar han och jag nickar innan jag trycker in det med.

"40kr där tack" säger jag och trycker godkänt innan jag fixar för kaffet. Jag hämtar en morotskaka som jag lägger ner i en papperspåse och räcker den till honom innan jag häller upp kaffet i en mugg, sätter på locket och räcker över den med.

"tack" säger han kort innan han försvinner iväg. Dagen går och folk kommer och går. klockan 13.00 går jag och Veronika på lunch och nästa två tar över. Till lunch har jag med resterna från lasagnen mamma lagat till mig igår. Vi värmer vår mat och äter i tystnad, Veronika är inte så pratglad alltid, men väldigt, väldigt snäll och trevlig.
Efter lunchen går jag ut och plockar i ordning på borden, plockar in alla brickor och torkar av borden. Jag ser till så där är bestick, socker och mjölk framme och att där finns servetter.

Klockan 15.00, två blåbärsmuffins och två Chailatte, vid bordet inne i hörnet av caféet. Jag kommer tillbaka efter ett snabbt besök på affären mittemot. Jag ler smått när jag ser Putte vid vårt bord och går direkt över till honom.

"Hej!" säger han glatt.

"Hej" svarar jag och sätter mig ner mittemot honom.

"Du värkar lite nere, är allt som det ska?" frågar han men en nypa oro på rösten.

"Ja, nästintill" svarar jag och rör om i min chai.

"Berätta" ber han och dricker ur sin.

"Nej jag grälar med Charlie hela tiden, så fort vi är tillsammans grälar vi, om sådana små onödiga saker." säger jag och suckar tungt innan jag tar ett bett av min muffins.

"jaha, jag förstår. Hoppas det blir bättre snart, hör av dig annars." ler han och jag nickar.

"Lovar" ler jag.

"Vill du följa med ut på stan en stund, så slipper du tänka på hemmet och Charlie" frågar han och jag nickar.

"Gärna, slutar tidigt idag så det passar bra" ler jag och han ler glatt. Vi fikar klar, jag hänger av mig mitt förkläde och plockar ihop mina grejer innan jag stämplar ut och följer med Omar mot gallerian. Vi går runt länge, skrattar och pratar på om allt annat än Charlie. Även om vi aldrig pratat speciellt mycket om honom. Ibland tittat jag på Omar och undrar hur livet hade sett t om vi kämpat vidare ihop, som då. Hade vi varit dom vi är idag? eller hade vi fortsatt vara de vi var då?

--------

Har ni något önskemål på speciella saker ni vill ska hända? <333

ily ♡