Sounds | o.r

18

°Alice perspektiv°

Vi borde inte, vi borde verkligen inte ha gjort det. Han får mig att göra saker jag ångrar, det har han alltid gjort. Jag har hela tiden intalat mig att känslorna för honom har dött, att våran nya relation skulle vara bekanta. Men han förstörde det, vi förstörde det. Det skulle vara elakt att skylla allt på honom, jag kunde sagt ifrån. Men just då, påverkad av alkoholen och ganska så borta i hjärnan fanns det inget inom mig som satte stopp för våra dumheter. Jag sa saker som jag inte menade, men som jag egentligen kanske menade? Det är komplicerat, precis som allt annat i mitt liv.

Blind för konsekvenserna och helt uppe i stunden slutade med en kraftig käftsmäll och en hårdknuff in i byrån bakom mig, blåmärken och sipprande blod. Men jag antar att jag förtjänade det, vad skulle jag själv gjort om någon kysste min pojkvän? kanske hade jag freakat ut på honom och inte på hon som oskyldigt  kysste honom. Men alla ser vi händelser på olika sätt. Det kanske värsta med händelsen är att jag minns hur han inte var påverkad, hur han flinade när hennes handflata hårt slog mot min kind. Jag minns inte mycket mer av kvällen, men jag minns morgondagen efter. Huvudvärk, svidande sår och orörliga kroppsdelar. Jag Vaknade i min säng, det stod en bricka på mitt nattygsbord, Vatten, te och en macka. plus tabletter och en ros. Jag funderade på rosen, vem hade lagt den där? men det gjorde för ont i huvudet att tänka. Jag svalde tabletterna och la mig ner igen. Jag blundade och försökte somna om, men ljuden från köket gjorde det omöjligt.

"hallå?" pep jag hest. Kranen i köket stängdes av och lätta steg hördes mot sovrummet. Jag kisade mot dörren för att försöka se vem det var.

"Hej" log Omar och jag försökte le tillbaka men den svullna ansiktshalvan gjorde det svår. "åhhh, Du är helt blå och svullen. Har du tagit tabletterna?" frågar han och sätter sig ner på sängkanten och lägger en försiktig hand mot min panna. Jag nickar och sluter ögonen igen.

"Vad hände?" mumlar jag.

"Jag kan berätta när du vaknat, försök äta och dricka och vila lite" ler han innan han lämnar rummet igen. Jag suckar tungt, jag vet vad som hände, fram tills att jag flög in i byrån, där efter är det svart.

*Gårdagen*

"Sa jag någonsin hur gullig näsa du har?" fnissar jag och petar lekfullt på hans nästipp. Han skrattar djupt och skakar på huvudet.

"Nej inte vad jag kan minnas" flinar han och jag ler smått med blicken på hans näsa. "Har du pojkvän Alice?"

"nej jag är snigel din dummer" fnissar jag och han nickar.

"Bra" mumlar han och pressar sina läppar mot mina, jag sluter ögonen och gör kyssen mer passionerad. Helt plötsligt dras vi ifrån varandra, innan jag hinner reagera slås en handflata hårt mot min kind och det sticker till som tusen nålar. Strax efter det knuffar två egentligen svaga händer mig harmlöst bakåt och jag flyger in i byrån. Vänster armen tar mest stryk ihop med vänstra rygghalvan och det känns som allt snurrar. Ryggen värker och armen pulserar okontrollerat.

"Vem är hon Charlie?"

"Jag vet inte" är det sista jag hör innan öronen kopplar bort likt resten av mig.

------------------

Har länge funderat på vad som ska hända, för att göra berättelsen mer levande. Igår fick jag en snilleblixt och nu tror jag att jag har det!!

Tack för all respons på förra kapitlet, ni är bäst!

ily ♡