Sounds | o.r

14

"Jag har fixat frukost" trött slår jag upp ögonen och vänder mig om, först ser jag inte mycket mer än en byxkant och en mage så jag vänder upp blicken och ler kort av mötet med de bruna ögonen.

"Tack" säger jag hest och han skrattar åt min morgon hesa röst, den har blivit väldigt hes på senaste, alltid när jag vaknar. Men det släpper oftast efter en kopp varmt te. Jag blundar igen och är på väg att somna om när täcket rycks från mig och en kall vind drar över mig.

"Nu" flinar han och går iväg med täcket. Jag suckar irriterat och springer efter honom ut ur sovrummet.

"Jag hatar dig Omar, vet du det?" morrar jag med pipig och hes röst och han skrattar åt mig.

"Jag vet att du gjorde en gång, är inte så säker på att du gör det längre" flinar han och slänger täcket i soffan innan han går ut i köket. "Du hade inte så mycket i kylen så jag gick och handlade, tänkte du behövde fylla på" säger han och öppnar kylen. Den är full, med mat för alla tillfällen, frukost, lunch och middag. På bordet står det framdukat med mackor och olika val av pålägg, yoghurt och flingor, färska frukter och bär.

"Jag tar tillbaka det jag sa, tack så sjukt mycket!" säger jag och sätter mig ner på stolen han drar ut åt mig.

"Se det som ett tack för att jag fick sova här" säger han och sätter sig mitt emot mig. Jag häller upp det kokade vattnet i min kopp och stoppar ner tepåsen innan jag heller upp yoghurt och bär i en skål.

"Och en macka till det" säger Omar och kollar menande på mig, en jag skakar på huvudet.

"Nej, jag ska till mamma och fika så jag sparar plats till bullarna" ler jag och han ser fundersamt på mig ett tag men jag stoppar skeden i munnen utan att släppa honom med blicken och ler.

"Okej då" säger han och smörar sig en egen macka. jag är glad över att han stannade över natten, det gjorde att jag kände mig tryggare. Att bara veta att någon annan finns i närheten lugnar otroligt mycket. Efter Att vi plockat undan frukosten och jag tagit en dusch, plus bytat om och fräschat upp mig lämnar vi lägenheten ihop.

"Tack för att du höll mig sällskap igår, det var mycket trevligt" ler jag när vi står på parkeringen.

"Tack för att jag fick, jag gör gärna om det" svarar han och jag nickar.

"Mer än gärna, Hör av dig när du kommer hem" säger jag och kramar om honom innan jag öppnar dörren på min bil och hoppar in, lägger väskan på passagerarsätet och knäpper fast mig innan jag startar motorn. Jag backar ut ur parkeringen och vinkar hejdå innan jag vant och försiktigt svänger ut från lägenheternas parkeringsområde. Jag sätter på radion och nynnar med på låtarna som spelas. Jag känner mig allmänt glad idag, det är inte förrn nu, när jag känner mig glad som jag förstår hur jag måste ha verkat deprimerad den senaste tiden. Även den sista tiden ihop med Charlie var jag nere, sur, deprimerad. Jag kan inte ha varit rolig.