Sounds | o.r

5

"tack så mycket för hjälpen idag, skulle aldrig klarat det själv" säger jag lättat och slår mig ner i soffan som står i det vita rummet ihop med alla flyttlådor.

"Det var så lite så, pizza kväll?" Charlie sätter sig tungt ner bredvid mig och kysser min hals. Jag ser hur Omar kollar på oss, det är fortfarande svårt.

"Pizza låter bra" ler jag och puttar bort Charlie för att sedan le mot honom.

"Jag beställer" säger Felix och alla nickar.

"Två familjepizzor räcker?" frågar han och jag nickar.

"Jo, det blir super" svarar Victoria och Felix nickar innan han sätter telefonen mot örat och går iväg till mitt kök.

"Vi får bygga bord av flyttlådorna" säger Ogge och puttar ihop fyra lådor framför soffan och jag lägger snabbt upp fötterna och lutar mig tillbaka när han är klar.

"Tack, vad gullig du är" ler jag och sluter nöjt ögonen.

"Allt för dig ers höghet" säger han och jag lyfter ena ögon locket för att se honom buga och jag skrattar roat.

"Sätt er ner, på lådor eller i soffan, där får plats minst två till i soffan" säger jag och Victoria sätter sig ner bredvid Charlie. Ogge och Omar drar åt sig varsin låda och sätter sig ner vid min sida av soffan.

"vem hänger med och hämtar pizzan?" frågar Felix när han är tillbaka i vardagsrummet.

"Jag!" säger Ogge och ställer sig upp.

"Alla kan hänga med, det finns inte så mycket att göra här än" säger jag och reser mig ur soffan. Efter att alla satt på sig sina skor och en efter en lämnat min lägenhet låser jag och springer ikapp dom i trappan. Detta är mina bästa vänner, Vi har Felix, Victoria, Ogge, Saga, Charlie och faktiskt Omar. Idag räknas han som en bästa vän, i morgon vet jag inte. Personalen på pizzerian måste blivit förvånade ner vi alla sju klampar in genom deras dörr när klockan är runt halv elva på kvällen. Pizzerian ligger inte långtifrån min lägenhet och det tog oss bara 10 minuter dit, lika lång tid tog det tillbaka. Nu sitter vi här, med lådor som bord och solar och äter pizzan, pratar, skrattar och vissa gråter, men av skratt. Oavsett hur gamla eller mogna vi blir kommer nätter som dessa alltid ta en hög plats i minnen vi delat. Det hela slutar i att vi går ut, lämnar lägenheten. Klockan är halv två när Ogge får den rent ut sagt idiotiska iden att vi ska ut och gå. Men vi alla tyckte det var en bra ide, vi skulle gå hem till Victoria och Felix för att sova där, då alla skulle få plats i deras lägenhet. Så när alla ännu en gång fått på sina skor och vi plockat ihop efter maten går vi ner och ut i mörkret igen. Resterna från pizzan och skräpet som fanns slängde vi på vägen. Himlen var kolsvart och prydd av tusentals tindrade stjärnor. Jag gick hand i hand med Charlie, och jag kollade upp på den vackra natt himlen. Det tog oss en halvtimme att gå hem till Felix, men inte var det jobbig. Det var snarare roligt. Samtidigt som vi långsamt rörde oss framåt skrattade vi och hade minst lika kul som om vi bara skulle suttit hemma. Så fort vi kommit in och bort från nattens mörker började vi förbereda för att sova, Bäddsoffan bäddades ut och tre madrasser las ut på golvet. När allt var klart var vi alla trötta, Felix och Victoria sa godnatt och gick där efter in i sitt sovrum. Jag paxade en plats i bäddsoffan ihop med Charlie och de andra tre tog varsin madrass.

"Jag känner mig som en packad sill" sa Saga och jag skrattade tyst i mörkret. Hon hade lyckats få madrassen i mitten och både Ogge och Omar kan bli klängiga i sömnen.

"Du överlever nog, slå bara till dom om det skulle behövas" säger jag och jag hör Ogge små skratta.

"Godnatt" säger jag och sluter ögonen. Alla delar ut varsitt Godnatt innan det tystnar helt och vi alla sakta men säkert somnar.