Sounds | o.r

11

Jag hade gått upp tidigt för att säkert veta att Charlie fortfarande sov. Jag hade jobbat över, några extra timmar, allt för att dra ut på tiden innan jag träffade honom igen. Allt kändes så konstigt och jag gick runt och oroade mig hela tiden. Jag mådde inte bra, ibland kändes det till och med som om jag skulle spy, vilket jag förstås aldrig gjorde. Men jag var tvungen att åka hem, jag skulle inte kunna sova på jobbet. Jag tog en omväg till mitt favorit sushi ställe. Köpte med mig hem till middag och körde där efter långsamt hem. Egentligen visste jag inte vad jag var rädd för, kanske var det känslan av att jag inte skulle kunna möta hans ögon, eller att jag skulle bryta ihop framför honom, visa mig svag. Jag parkerade bilen och gick upp i trapphuset. Jag gick långsamt med släpiga steg och lyfte inte blicken förrns jag stod utanför för min dörr. Jag satte nyckeln i dörren och andades tungt ut innan jag öppnade dörren. Lägenheten var tom, tom på Charlie grejer. Ingenting fanns kvar. jag trampade av mig skorna och gick in i köket, ställde sushin på bordet och gick till sovrummet. Där var tomt, hans del av garderoben var tom. Det kändes som halva jag var borta, på en dag. Jag gick tillbaka till köket och plockade upp sushin och tog med mig den och ett glas vatten till tv:rummet. Min gamla tv var tillbaka på tv:bordet och i kopplad. Jag suckade tungt, min tv var mycket mindre och sämre än den Charlie hade, eftersom han var mer intresserad av tekniken och tv:spel än jag var det klart hans tv var bättre än min, och vi hade bytat ut min så fort han flyttade hit. Skillnaden var stor, bilden och ljudet var mycket bättre förr. Jag satte på fyran och började äta av min sushi. Jag grät inte, men jag kände mig nere, ledsen. det var kanske inte så konstigt, vi hade delat våra liv med varandra i flera år och plötsligt tog det slut, det var som att förlora en del av sig själv. Han visste mig utan och innan, och jag visste honom. Jag kände mig trasig, sönder, krossad. Och det är kanske så det ska kännas i början.

När sushin var slut och klockan började bli mycket började det kännas ensamt och tomt här hemma, jag brukade gillar ensamheten, men just nu kändes det bara obehagligt. Mörkret skrämde mig för första gången. Jag funderade på att ringa Felix, jag höll faktiskt telefonen i handen och var på väg att trycka på hans namn, men ångrade mig i sista stund. Skulle jag inte klara av en natt ensam i min egen lägenhet? Jag gick till badrummet och tvättade ansiktet, borstade tänder och flätade in håret i en fläta innan jag gick till sovrummet. Jag bytade om till pyjamas och gick för att kolla så ytterdörren var låst och alla lampor och eventuella ljus var släckta. Där efter kröp jag ner under täcket i min säng och tände läslampan som satt på väggen ovanför sängen. Jag plockade upp min bok från nattygsbordet och bläddrade fram till sidan jag sist slutade på. Rummet runt om mig var kolsvart, mörkt och obehagligt. Men jag svalde hårt och började läsa. Jag blev allt lugnare och med det även allt sömnigare. Till slut valde jag att lägga ifrån mig boken efter tre kapitel. Jag hann nästan inte släcka lampan och lägga mig tillrätta innan ögonen slöts och jag somnade.

Instagram: supergurkan62 ♡

-----

Uppdateringen har varit sämst, och det beror på att jag haft en utbytesstudent hemma hos mig en hel vecka, och det har betytt många aktiviteter med klassen från morgon till kväll. Och när jag väl ska sova somnar jag inom 10 minuter. så någon tid har jag inte haft till skrivningen. Men nu är här ingen utbytesstudent kvar och jag kan falla tillbaka i min dagliga rutin.

Hur har er vecka varit?? ❤

 ily ♡