Sounds | o.r

17

°Omars perspektiv°

Jag borde ha slutat för länge sedan, jag borde ha hållit mig borta, på avstånd. Men jag kunde inte, oavsett hur mycket jag försökte drog hon mig bara närmare och närmare. Jag försökte hålla mig borta till en början, då var det enkelt, hon var med någon annan, hon saknade mig inte, hon tyckte min närhet var irriterande och på frestande. Men när hon sedan plötsligt stod ensam, var jag den ända hon hade kvar, det borde inte vart jag, för det fick mina glömda känslor att bubbla upp som skakad cola. Hon gör mig galen. Jag har lovat mig själv att inte få henne att tro att jag fortfarande är kär, så kär att det gör ont när jag ser henne. Jag lovade henne. Jag vill skydda henne, skydda henne från idioter, från mobbare, från ute världen, från mig själv. Det fastnade aldrig att den jag ville skydda henne mest ifrån var mig själv, inte förrns vi bodde mil ifrån varandra kunde jag inse att det största misstaget jag gjort varit att låta henne bli kär i ett monster, ett monster som mig.

Vi var aldrig menade för varann, men ändå dras vi till varandra som magneter. Det är komplicerat, som att berätta för en blind hur färgen grön ser ut, som att sjunga en låt för en döv. Men åt andra sidan är det inte samma Alice, det är inte samma Omar och inte samma vi. Vi har växt upp, båda två. Alice är inte det minst lik den Alice jag för år sedan kunde förklara som min. Hon är mycket lyckligare, hon har en mer levande blick och hon talar. Det var den stora förändringen, hennes röst förändrade henne. Inte till det dåliga, det var som att hälla sirap på perfekta pannkakor.

-----------------

Snälla ni!
Vill inte att detta ska låta fel, vill inte kräva något från er. Men det känns som om mina berättelser har blivit dåliga på senaste tiden. Och jag vet inte vad jag gör för fel?
Och jag vill som sagt inte be er att rösta och kommentera, men ska jag vara ärlig är det kommentarerna som väcker idéer, lusten att skriva. En liten kommentar gör så mycket för mig som ska skriva, det gör det roligt.

Innan var det så många mer som visade sin åsikt om böckerna som lämnade en snäll kommentar. Jag svarar alltid, och pratar mer än gärna med er. Jag vill ha en bra relation med mina läsare och vill skriva det ni vill läsa, förstår ni? Det känns som jag ber om uppmärksamhet, men det är verkligen inte det, det är bara att eftersom så många slutat kommentera känns det som att mina kapitel bara blir sämre och sämre. Älskar er!

Förlåt för kort kapitel!!!!!

ily ♡