°Alice Perspektiv°
Det skulle vara en lögn om jag sa att jag inte störde mig en aning på honom, det är något med hans närhet som stör mig. Kanske är det den konstiga känslan inom mig jag stör mig på, kanske är det sättet han diskret kollar på mig när han tror jag inte märker. Jag skulle kunna be han sluta, men på något sätt gillar jag hur han kollar på mig, jag gillar hur han kollar på mig även fast jag inte borde. Jag sätter ner sista tallriken i diskmaskinen, aldrig har det tagit så lång tid att sätta disken i diskmaskinen, men jag distraheras, han distraherar mina tankar.
"Sådär" säger jag och vänder mig om, Omar nickar och kommer mot mig, han lägger ifrån sig disktrasan och ler mot mig innan han går ut från köket. Under de korta sekunderna han log mot mig hann mitt hjärta stressa upp sig, jag vet inte vad jag vill få av honom, eller varför min kropp blir helt galen i hans närhet. Jag suckar för mig själv och lämnar köket jag också, finns ingen anledning att stå där. Omar sitter framåtlutad i soffan, han kollar upp mot mig och ler.
"Omar du har köttfärssås runt munnen" skrattar jag och han skrattar han med, reser sig upp ur soffan och kommer mot mig. Jag slutar upp med att skratta och sätter andningen i halsen när han inte stannar någon meter ifrån mig, kompisavstånd.
"Ta bort det då, om det stör dig så mycket" flinar han och jag suckar, slickar lätt på min tumme innan jag stryker den över hans mungipa.
"Ren" ler jag och han skrattar. Hans blick börjar flackar mellan mina ögon och läppar, odiskret.
"Du har också köttfärssås runt munnen" flinar han och möter mina ögon igen.
"Va? var?" frågar jag snabbt, gud va pinsamt. Flinet på hans läppar fortsätter växa större innan han lutar sig fram mot mig och löst kysser mina läppar.
"Där" säger han sen och jag står chockat kvar. Förvånad över hans plötsliga kyss. Samtidigt som jag såg det komma. "Se inte så chockad ut, jag vet att du gillade det"
"Jag gjorde det" mumlar jag, denna gången är det min blick som flackar mellan hans ögon och läppar, och jag vet han märker det. Efter något som känns som en evighet av jobbig tystnad pressar han sina läppar mot mina igen. långsamt och försiktigt rör hans läppar sig mot mina, samtidigt som mina skriker efter mer, mer, mer. Han backar upp mig mot väggen och särar på våra läppar. hans panna ligger lutad mot min, hans ögon är stängda och min blick ligger fäst på hans läppar
"Alice" mumlar han, lågt och försiktigt. Jag försöker hålla min kropp lugn, men innuti mig skriker jag efter hans närhet, jag vill han hans händer klättrande upp för mig rygg, hans läppar hårt pressade mot mina, hans upphetsade hjärtslag som ekar i mina öron. Jag vill ha hans närhet, honom.
"Mmm" mumlar jag tillbaka, ett försök att låta så lite desperat som möjligt.
"Jag älskar dig" säger han, som i en utandning.
"Jag vet" svarar jag. Just nu älskar jag honom också, mer än någonsin.
"Jag är ledsen för vad jag gjort, jag ångrar allt och jag...."
"Sluta prata, kyss mig istället" Avbryter jag han desperat och han kollar upp, rakt in i mina desperata ögon och flinar innan hans läppar pressas mot min mungipa, slarvigt och okontrollerat. Hans läppar förflyttar sig ner för min hals innan han följer samma väg tillbaka till mina läppar. Hjärtat hamrar hårt innanför bröstet och fjärilarna flyger som galningar i min mage. Jag flätar in mina händer i hans aningen korta nackhår och ryser av hans kalla händer som dras upp över min rygg. Han börjar backa, bort från väggen. Hans händer ligger fortfarande mot min rygg och drar mig med honom, han börjar gå och jag backar slarvigt. Allt mitt fokus hamnar på att inte snubbla. När sängkanten lätt nuddar mina ben stannar han upp och drar motvilligt bort sina läppar från mina.
"Vill du?"
Jag nickar...
--------------
woops!
Skulle egentligen uppdaterat igår men hann inte bli klar och var på kalas...
Men idag (en dag försent) får ni ett kapitel! ha det bra!ily ♡
YOU ARE READING
Sounds | o.r
Fanfiction》Del Två av Silence《 Jag skulle rekommendera er till att läsa Silence först, för att förstå handlingen. Allt kommer bli som förr, allt kommer börja om från början. Jag kommer aldrig ifrån den Alice Björk. Aldrig. Jag är fast, fast i mina beteenden...