"Vill du följa med mig hem?" orden kom som i en utandning, svaga men hörbara. Jag nickar försiktigt. Vi går upp för alla trappor igen, långsammare denna gången. Nästan som om vi släpar upp varandra för trappstegen. Aldrig har min lägenhet känts så långt bort. Men när vi tagit oss hela vägen upp plockar jag med mig min jacka och mobilen innan jag låser dörren och följer med Felix hem. I bilen är det tyst, radion spelar svagt och motorn bullrar ljudligt. Det tar oss drygt 25 minuter hem till Felix, men under de 25 minuterna hinner allt lägga sig, jag hinner varva ner och andas. Felix parkerar bilen och ler snett innan han öppnar dörren och hoppar ut. Jag gör det samma och följer efter honom upp till deras lägenhet. Innanför dörren väntar Victoria, knappt hinner jag komma in innan hon kramar om mig. Jag kramar henne tillbaka och tårarna är på väg ännu en gång. Hon släpper på kramen och ler mot mig, sitt vänliga, vackra leende."Jag har precis kokat kaffe och te vatten, vill ni fika?" frågar hon och jag nickar lite osäkert.
"Låt Alice komma in nu" flinar Felix och Victoria suckar högt innan hon ger mig blicken som säger 'killar alltså' innan hon går in i köket igen. Jag drar av mig mina skor och jacka innan jag försiktigt går ut i köket. Det står fortfarande flyttlådor kvar lite här och var och det syns att de inte riktigt kommit i fas ännu, tidigare har de bott i Felix lägenhet men nu köpt en ihop, en större och mer rymlig. Den är fin, den går i de vanliga färgerna, grå, går och lite mer går. Inget märkvärdigt egentligen, men det är väl ingen lägenhet längre, märkvärdig.
"Kan jag hjälpa till med något?" frågar jag och Felix skakar på huvudet.
"Sätt du dig i soffan så kommer vi strax" ler han och jag nickar innan jag vänder mot tv:rummet. Jag sätter mig ner och plockar upp telefonen, på skärmen lyser hans namn upp och jag blir plötsligt illamående, jag stänger ner telefonen snabbt igen och bara väntar.
"Ursäkta röran, vi har lite kvar att packa upp" säger Victoria ursäktande när hon ställer ner fatet med koppar och kakor på.
"Åh, det är ingen fara, min lägenhet ser likadan ut" ler jag och hon nickar, sätter sig ner i fåtöljen vid bordsänden. Felix kommer in med kaffekannan och tevattnet och ställer ner det på bordet innan han sätter sig bredvid mig.
"Hur går det på jobbet nu Alice?" frågar Victoria efter att vi i tystnad hällt upp dricka och tagit varsin kaka.
"Jo, det går bra, tror jag? rätt mycket att göra men annars är det lugnt" svarar jag och hon nickar. "Har du hittat något jobb än Felix?" frågar jag och Felix ler sitt stora leende.
"Vad tror du om mig?" frågar han och möter min blick med kaffekoppen framför munnen.
"Vet inte vad jag ska tro ärligt talat, berätta för mig istället"
"Okej, ja jag har ett par stycken det står emellan, men är nästan säker på vad jag vill nu" säger han och jag nickar. Samtalet flyter på och snart sitter jag och Victoria och diskuterar mat när Felix telefon ringer.
"Det är Ogge" säger han och sätter telefonen för örat. "Hallå"
Han tidigare glada ansikte får en rynka i pannan som försvinner ut i ett förvånat ansiktsuttryck till den fundersamma rynkan igen. Vilket kort och gått betyder att han inte riktigt förstår vad Ogge håller på med. Både jag och Victoria tystnar och kollar på Felix.
"Men vafan Ogge" säger han tillslut och jag höjer förvånat på ögonbrynen. "Är hon där just nu?" "Okej, vi kommer" säger han och lägger på.
"Vad händer?" frågar Victoria lika lugnt som alltid.
"Ogge har klantat till det som vanligt" flinar han och jag höjer om möjligt på ögonbrynen ännu mer. strax ringer det i min telefon med. Saga.
"Hej vännen" svarar jag och jag hör hur hon gråter, vilket får det att klumpa sig i magen. "Vad är det som händer Saga?" frågar jag sedan. försöker att hålla lugnet men jag är inte lika bra på det som Victoria.
"Snälla Alice, kan du komma hit? jag behöver dig nu" snyftar hon och jag nickar, även om hon inte kan se mig.
"Är du hemma?" frågar jag och hon snyftar lite till.
"Hos Ogge"
"Jag kommer strax!" säger jag och vi lägger på.
"Antar att det hade med samma problem att göra?" frågar Felix och jag nickar.
"Antar det" säger jag och dricker det sista ur mitt te innan jag reser mig upp och börjar plocka ihop efter oss.
"Snälla Alice, jag tar det" ler Victoria men jag skakar på huvudet.
"Nej, jag hjälper till" ler jag och lyfter upp brickan och går till köket, muggarna ställer jag i diskmaskinen och kaffekokaren sköljer jag ur. Victoria kommer efter mig in i köket och ställer upp kakburken i ett av skåpen. Felix står klar i hallen när vi ska ta på våra kläder. Efter det går vi ut i bilen igen och jag hoppar in i baksätet, Felix kör snabbt ut på vägen och bort mot Ogges lägenhet. Vi knackar på och Ogge öppnar, han ser het borta ut och Felix följer med honom ut i vardagsrummet.
"Vart är Saga?" frågar jag och Ogge pekar mot toaletten. Jag går fram till dörren med Victoria hack i häl, låst. Jag knackar försiktigt på och lyssnar efter ljud från insidan.
"Saga, det är Alice och Victoria, vill du öppna?" säger jag försiktigt och strax efter hörs ett klick i låset. Jag öppnar dörren och möter Saga sittandes på golvet med tårar rinnandes ner för hennes kinder.
"Älskade vännen, vad är det som händer?" frågar jag och sätter mig ner bredvid henne. Victoria stänger dörren efter oss och sätter sig på andra sidan Saga."Jag vet inte vad jag ska göra" svarar hon och gömmer ansiktet i händerna.
"Vad handlar det om?" Victoria drar tröstande ena handen över Sagas axel och jag kollar tålmodigt på henne, i väntan på svar.
"Jag tror jag är gravid"
-----
Imorgon åker jag till Kreta och kommer vara borta i en vecka, jag får inte ta med mig datorn för pappa och att skriva via telefonen funkar inte lika bra, haha! Jag kommer försöka skriva några (antagligen kortare) kapitel nu i kväll och i morgon innan vi åker. Hoppas det är okej och att ni får ett bra höstlov allihop!Ily ♡
YOU ARE READING
Sounds | o.r
Fanfiction》Del Två av Silence《 Jag skulle rekommendera er till att läsa Silence först, för att förstå handlingen. Allt kommer bli som förr, allt kommer börja om från början. Jag kommer aldrig ifrån den Alice Björk. Aldrig. Jag är fast, fast i mina beteenden...