Sounds | o.r

1

°Alice Perspektiv°

Jag drar i handbromsen och stänger av motorn, kollar glatt på mamma som försöker spela lugn. Men jag ser på henne att hon fortfarande inte är säker med mig framför ratten. Vi knäpper loss oss och hoppar ut ur bilen, smäller igen dörrarna och jag låser efter oss. Jag går med mamma strax bakom mig in genom glasdörren och en välkomnande liten klocka ringer. Jag kollar mig runt och ler nöjt, här trivs jag redan.

"Hejsan, du måste vara Alice, jag är Sonja och det är jag som äger stället. Hoppas du kommer trivas riktigt bra" säger en kort kvinna glatt när hon skakar min hand. Vi har pratat via sms ett tag och jag har varit här en gång tidigare, men då var aldrig Sonja hemma så jag fick en rundtur av hennes dotter.

"Sandra berättade att hon visat dig runt, så vi behöver kanske inte gå igenom det en gång till, vill du vi kollar på din lägenhet?" Jag nickar glatt tills svars och hon ler vänligt mot mig innan hon visar med en gest att vi ska ut genom glasdörren igen. Mamma tar täten ut men låter mig och Sonja gå om utanför. Sonjas man äger ett höghus med nybyggda lägenheter och när vi pratade via telefon kom det på tal, och där fanns en lägenhet ledig som Sonja föreslog mig att kolla på. Det blir nära och bra till jobbet och bilderna jag hitta på internet fick mig ännu mer på idén. vi går i tio minuter, Sonja och mamma pratar på och jag försöker lära känna gatan så mycket som möjligt. Vi stannar vid ett höghus, höghuset är svart med glasbalkonger, det måste vara nybyggt. Sonja slår in en kod och rycker upp dörren, vi följer efter henne upp för trapporna upp till tredje våning. Sonja knackar på en dörr med nummer 9 vid sidan. Inifrån hörs steg och strax efter öppnas dörren. En man med skäggstubb ler vänligt mot oss.

"Åh ni är här! va kul! Hej, Lasse heter jag" säger han och räcker fram sin hand och skakar min. Han har ett stadigt grepp och det gör nästan lite ont i handen efteråt. Han öppnar upp dörren helt och vi stiger på. Hallen är liten var på vi tvingas trängas innan vi fortsätter. Köket är enligt mig stort, modernt och med mycket plats på köksbänkarna. Innanför köket finns ett litet rum, ett rum som skulle funka bra som arbetsrum eller förvarings rum. Där är en toalett, ett sovrum, ett vardagsrum och en mindre skrubb. Alla rum går i vitt och är rätt tomma, så allt som sägs eller låter ekar en extra gång.

"Så vad tycks?" frågar han och sätter händerna mot sina höfter. Jag älskar det. Mamma nickar kort och kollar sig omkring.

"Det är verkligen jätte fint, vi ska åka hem och prata om det så återkommer vi. Tack så mycket!" säger hon och vi säger hejdå innan vi går tillbaka till bilen. "vi ska handla på vägen hem" säger mamma och jag nickar. Jag backar ut från parkeringen och kör mot affären.

"Så vad tyckte du?" frågar mamma när vi parkerat och kollar frågande på mig.

"Jag älskar det, trivdes redan när vi var utanför porten" svarar jag och hon nickar.

"Vi ringer i morgon" ler hon och vi hoppar ut. Jag kan inte förstå att jag ska flytta hemifrån.

--------------

Okej We back! nu några år framåt. Jag tänker att de alla är 22 nu, eller ska fylla. så Alice läste ett extra år när hon då var 20, och varför kommer ni få reda på i berättelsen längre fram. Men jag kan nästan lova att det är awasome!

ily ♡