Sounds | o.r

8

Tiden sedan tjejkvällen som spårade ut har jag jobbat från morgon till kväll. Jag var alltid lika trött när jag kom hem igen, flera gånger i veckan var Charlie hemma när jag låste upp dörren, det fick mitt leende att växa oavsett hur trött jag var. Vi hade valt att dela på lägenheten, så den var nu inte bara min, min lägenhet, utan våran, tillsammans. Han hade alltid färdiglagad mat och efter att vi ätit duschade jag och sedan somnade vi. Det var näst intill så varenda kväll hade sett ut. På jobbet var det full rulle, alla ville ha sin fika på direkten, och många hade ingen tidsuppfattning över huvud taget, och ingen respekt eller förståelse till att man gjorde sitt bästa för att göra alla nöjda. Det var alltid lugnast runt fyra tiden, då brukar de vara en speciell kille som kommer in genom dörren, alltid prick klockan fyra. Han beställer alltid samma saker, två chailatte och två blåbärsmuffins, han sitter alltid vid samma bord, helt ensam med kopparna och muffinsen, som om han väntade på någon. Efter att ha fixat hans chailatte och serverat han hans muffins satte jag mig ner mittemot honom, varje gång med ett leende och han svarade alltid med ett vänligt leende. Jag fick den ena muffinsen och ena koppen med chailatte. Vi pratade i en halvtimme, det var min extra rast, den som inte kallades för lunch. Efter att halvtimmen gått reste vi oss upp, gav varandra en kram och hälsade innan han gick ut genom dörren och jag tillbaka bakom disken. Killen heter Omar, men jag föredrar att kalla honom Putte, som Putte i blåbärsskogen. Klockan sju stänger jag ner caféet varje dag, efter det ska den sista disken diskas och de sista gästerna ska få lämna i lugn och ro. Kassan ska räknas och där efter ska jag hänga av mig mitt förkläde och larma lokalen. Klockan kan hinna springa iväg till nio innan jag fått larmat av. Eftersom alla andra lämnar redan vid halv sex och jag haft stängningstiderna hela veckan.

Och idag har varit en liknande dag, jag har fikat med Putte och stängt caféet. Jag är lika trött som vanligt. Allt var i vanlig ordning, jag låste upp dörren, ställde skorna på sin plats och hängde upp jackan på sin krok. Jag smög in i vardagsrummet och var på väg att hoppa till av röran som låg över hela lägenheten. Jag är oerhört ordningsam, och har alltid varit. Allt ska vara på sin plats och det ska vara rent, annars mår jag inte bra, det är lite av en tvångstanke jag har är det gäller mitt egna.

"Vad i hela friden har hänt här?!" frågar jag högt och Charlie rese sig ur soffan.

"Jag vet att det är stökigt, men det är ju bara att städa?" säger han oskyldigt och jag sluter kort ögonen för att ta tre djupa andetag.

"Okej, städa då. Har du lagat någon mat?" frågar jag och han suckar tyst, knappt så jag hör honom.

"Nej jag har inte gjort någon mat, och jag hinner inte städa, jag ska iväg till Felix" säger han och kommer fram till mig. Han försöker lägga en hand mot min kind men jag slår bort den.

"Rör mig inte, åk till Felix direkt så städar jag" morrar jag innan jag går ut i köket.

"Alice, kom igen. Jag ska städa i morgon." säger han aningen trött och jag suckar.

"Nej, åk du" svarar jag och letar igenom kylskåpet.

"Jag vill inte att du städar åt mig, okej?" säger han och jag suckar.

"men för helvete Charlie, åk!" säger jag och slänger igen kylskåpet.

"Nej! varför är du så jävla sur? det är lite kläder och papper som ligget i vardagsrummet, det kunde varit mycket värre!" svarar han och jag ställer ner den färdiga salladen jag egentligen skulle haft med mig till lunch.

"Jag är trött, utsliten och hungrig. bråka inte med mig" morrar jag och han suckar. Utan att säga ett ord går han ut genom ytterdörren och slänger igen den efter sig. Jag andas skakigt ut och plockar upp en gaffel ut besticklådan innan jag går ut i vardagsrummet. Jag sätter på tv:n och äter av min sallad. När salladen är slut och även så jag reser jag mig ur soffan, stänger av tv:n och börjar plocka i ordning Charlies röra. När allt är på sin rätta plats har klockan hunnit bli över tio och jag suckar irriterat. Jag går in till badrummet och sätter på vattnet i duschen. Jag klär av mig mina arbetskläder och släpper loss håret från den höga tofsen innan jag kliver in under det rinnande vattnet. Jag står nog där i en halvtimme, länge för att vara jag. Men jag är alldeles för trött för att duscha snabbt. efter att jag duschat och borstat tänderna klär jag på mig ett linne och kryper ner under täcket. Jag sluter ögonen och försöker slappna av, till en början är det en lögn, det är alldeles för många tankar som flyr runt i min skalle men till slut orkar varken ögonlocken eller hjärnan kämpa emot mer och jag somnar inom två sekunder.