He's Real [Swe]

He's Real [4]

Kapitel 4

Som på en outtalad  signal reser sig alla upp samtidigt och skyndar sig ut från klassrummet. "Glöm inte att den första labbrapporten ska vara inne på torsdag!" ropar Johan högt för att överrösta ljudet av stolar som skrapar mot golvet och böcker som samlas ihop.

Jag fryser till mitt i en rörelse. På torsdag? Det betyder att det bara är två dagar kvar tills den ska vara inlämnad. Vi hade ju bara gått i skolan i två veckor och vi ska redan lämna in en rapport. Jag tvivlar på att vi har lärt oss så mycket på dessa två veckor att man kan bedöma det.

Jag kastar en hastig blick på Sandro för att se hans reaktion. Han verkar inte heller ha tänkt på att den snart ska vara klar och hans ansiktsuttryck återspeglar samma stress och panik som jag känner. "Efter skolan?" frågar jag och han nickar kort mot mig. Jag känner mig lättad över att ha det avklarat och skyndar mig ut ur klassrummet till Hannah och Olivia.

"Visste ni om att den ska vara inne på torsdag?" frågar jag dem stressat när jag kommer fram till dem. Olivia ger mig en anklagande blick. "Skye, Johan har sagt det flera gånger. Hur kunde vi inte veta?"

Jag rynkar på pannan och försöker minnas om det har hänt. Nu när jag tänker efter så kan jag komma ihåg att han hade nämnt det en gång. Eller kanske två.

"Jag visste inte." mumlar jag, en aning förläget. Olivia tittar misstroget på mig. "Okej, okej. Jag glömde bort det." muttrar jag och höjer händerna. "Till mitt försvar hade Sandro också glömt bort det." säger jag och sticker ut käken mot henne. Fast om Sandro hade kommit ihåg det skulle vi redan ha varit klara med uppgiften, så det kanske inte ska ses som en bra sak. Olivia skakar bara på huvudet åt mig och ler. 

"Men vadå, är ni redan klara?" frågar jag häpet. Olivia nickar och trycker upp hennes glasögon högre upp på näsan. "Det tog en stund innan Eric fattade men jag tror att han vet vad vi håller på med iallafall." säger hon och suckar uppgivet. 

"Jag och Dash kommer att skriva klart den idag hade vi tänkt." inflikar Hannah. Jag jämrar mig och slår huvudet mot mitt skåp. "Vi har inte ens börjat. Det kommer att ta hela kvällen." klagar jag. Hannah skrattar och klappar mig tröstande på huvudet. "Såja, det kommer att gå bra." Vi skrattar tillsammans och jag stänger igen mitt skåp.

Vi går genom korridorerna och småpratar lite. Solen lyser igenom fönsterna och man kan se små vita fluffiga moln på himlen. 

"Hej" säger en röst bakifrån som får oss alla att hoppa till.

Vi vänder oss om och ser en flinande Dash. "Vad gör du här?" frågar Hannah irriterat. Jag kastar en förbryllad blick på Hanna. Det är inte likt henne att vara så lättirriterad. Men jag antar att Dash kan gå vem som helst på nerverna. Dash verkar däremot helt oberörd av hennes ton och fortsätter bara att flina åt henne.

"Inget speciellt." säger Dash oskyldigt och sluter upp vid Hannah sida och lägger armen över hennes axlar. Hon studerar honom misstänksamt men låter armen vara kvar där. "Ville bara kolla hur det var med dig." säger han nonchalant och Hannah skrattar kallt. "Vi träffades för fem minuter sedan." påpekar hon med en nästan hotfull ton och slänger med hennes blonda hår. "Vad som helst kan hända på fem minuter." säger Dash men en farlig glimt i hans mörkblåa ögon och Hannah rodnar och tittar bort.

Vi kom fram till klassrummet och Dash blinkar åt Hannah innan han går till Asher som står lite längre bort i korridoren. Jag ser Sandro vid hans sida och han ger mig ett vänligt leende som jag besvarar och jag får en varm känsla i kroppen.

"Vad handlade det där om?" frågar jag när jag sliter blicken ifrån Sandro och ger Hannah en menande blick. Hon rycker på axlarna och tittar ned i marken medans hon biter sig i läppen. "Inte vet jag."