He's Real [Swe]

He's Real [22]

Håll i er... ;)

Kapitel 22

"Du ska inte dricka det där!" skrattar jag och drar ur flaskan från Ashers hand. Han tittar trumpet på sin tomma hand och sedan upp på mig.

"Men..." början han och gör ett utfall mot flaskan men tar i för mycket så han ramlar ned från soffan istället. Jag skrattar och skakar på huvudet åt honom.

"Jag försöker få dig trött, inte få dig att dricka ännu mer!" utbrister jag som svar på Ashers ledsna valpögon. Han himlar med ögonen och lägger huvudet på soffkuddarna då han fortfarande sitter på golvet. 

"Men jag vill inte bli trött." muttrar Asher dämpat in i soffkuddarna. 

Jag lägger armarna i kors och tittar på honom. "Och varför då?"

"Då kan jag inte fortsätta umgås med dig." säger han och vänder ansiktet mot mig igen. Han plutar med munnen och jag skakar leende på huvudet.

"Drick mer vatten annars kommer du inte vilja leva imorgon." säger jag med en nick mot hans orörda vattenglas. Asher blänger på mig. 

"Du säger inte åt mig vad jag ska göra." mumlar han barnsligt men dricker ändå ur glaset. "Men jag vill inte ha sprängande huvudvärk imorgon." försvarar han sig när jag tittar menande på honom. "Eller senare idag kanske jag ska säga." Han kastar en blick ut genom fönstret.

Asher har nyktrat till märkbart efter att jag hällde i honom några liter vatten och han verkar vara medveten om vad vi pratar om i alla fall och han kan följa ett helt samtal. Men han är fortfarande inte trött, vilket betyder att han vägrar gå och lägga sig så vi sitter uppe i soffan istället. Han är precis som ett litet barn som inte vill sova.

Ashers vanliga jag börjar komma tillbaka mer och mer men han är fortfarande inte tillbaka helt och hållet så den gulliga Asher är fortfarande kvar. Vilket är tur för jag tycker om honom så här.

"Men om jag inte får dricka den." resonerar Asher allvarligt med ett höjt finger. Han sätter sig upp i soffan igen men han är fortfarande så vinglig att han snarare kraschar än sätter sig. "Då måste ju du dricka den." Asher nickar åt logiken i hans egna ord.

"Jag?" frågar jag och skakar på huvudet. "Inte direkt, jag måste kunna köra härifrån om du blir för närgången." skämtar jag och Asher flinar brett.

"Men." fortsätter Asher och tittar upp på mig. "Om jag lovar att inte bli för närgången, dricker du då?" 

Jag skakar leende på huvudet. "Nej, jag tänker inte bli full tillsammans med dig Asher."

Han suckar och sjunker ned i soffan. "Aldrig får man göra något kul när du är i närheten." mumlar Asher och sneglar på mig. Han vet att jag hatar när någon kallar mig tråkig och att jag alltid måste bevisa att de har fel.

"Nej, jag går inte på det!" utropar jag och tittar med spelad stränghet på Asher och jag håller tillbaka ett leende. Han blinkar med sina långa ögonfransar mot mig. "Snällaaa?"

Jag blänger på honom och sedan på flaskan jag håller i handen. Efter en stund ställer jag ned den på bordet utom räckhåll för Asher och han suckar uppgivet. "Tråkmåns." muttrar han surt och lägger armarna i kors.

Solen är på väg upp över horisonten och kastar in ett svagt sken i vardagsrummet. Klockan är nästan sex på morgonen och jag börjar känna mig riktigt trött. Även om jag hade sovit några timmar innan jag hämtade Asher på festen börjar sömnen komma ikapp.