He's Real [Swe]

He's Real [12]

Kapitel 12

"Jag kan knappt inte titta på dem, det är äckligt!" muttrar Hannah. Hon blänger på ett par som sitter i ett hörn och hånglar. Det paret är inga mindre än Dash och Natalia men det enda jag ser är Natalias bruna hår i knät på Dash. "Skaffa ett rum." hör jag Hannah mumla, så lågt att jag knappt hör henne.

"Titta inte på dem då." föreslår Olivia och vänder oberört sida i boken utan att ens titta upp. Hannah himlar med ögonen.

"Du tycker säkert inte att det är äckligt. Du gör det med din pojkvän hela helgerna." retas Hannah. Olivia slår till henne med boken hon håller i och Hannah skrattar. "Okej, okej. Förlåt mig."

Jag skakar leende på huvudet åt dem och deras barnslighet. En tjej från vår NO-klass, Lily, går förbi vårt bord. Hon snubblar till och alla hennes böcker faller till marken. Jag skyndar mig fram för att hjälpa henne att samla ihop dem.

"Gick det bra?" frågar jag och räcker fram ett par böcker till henne. Hon ler blygt när hon tar emot böckerna och nickar. Vi reser oss upp och jag besvarar hennes leende. "Tack." mumlar hon och sätter fast en hårslinga bakom örat. Hon slår sedan ned blicken i golvet och skyndar sig därifrån. Jag tittar frågande efter henne och sätter mig ned igen.

"Värst vad hon var blyg." påpekar jag, mer till mig själv än till mina vänner. 

"Hm?" Olivia tittar upp från sin bok. "Inget." säger jag och hon återgår till boken.

Dash och Natalia har splittrat på sig, antagligen för att gå till någon lektion. På tal om lektion...

"Hörrni, vi måste till engelskan!" utropar jag och flyger upp.Hannah och Olivia hoppar till och packar ihop sina saker. Jag kastar en snabb blick på klockan. Två minuter kvar. 

Vi skyndar oss igenom en korridor när någon stoppar mig och drar in mig i en obefolkad klassrum. Olivia och Hannah fortsätter genom korridoren, utan att så mycket som en blick bakåt. Omedvetna om att jag inte längre följer efter dem. Verkar som om tanken på en försening är värre än att jag blir lönnmördad i ett klassrum.

Armen som håller mig märker jag är kvinnlig och jag snurrar runt för att se vem det är. Det är Natalia, av alla människor. 

"Du." börjar hon och sätter fingret i min bröstkorg. "Du ska hålla dig borta från Asher. Han är min."

"Asher?" hostar jag förvånat fram. "Du vet att din pojkvän heter Dash va?" frågar jag med en sympatiskt min. "Jag vet att det är svårt för dig att komma ihåg saker, men detta är en ganska viktig sak."

Hon tittar mörkt på mig och borrar in fingret ännu hårdare i bröstet på mig som får mig att tystna. "Bara håll tassarna borta, okej?" säger hon.

"Men Dash...?" börjar jag frågande. Hon spänner blicken i mig och jag höjer utmanande på ögonbrynen.

"Dash är inget mer än ett steg närmre Asher." Hon ler sött mot mig och tar bort sitt finger från mig. Jag gnuggar den ömma punkten. Tänk om Dash skulle höra henne nu. Men å andra sidan, han kanske inte bryr sig så mycket heller, hon kanske bara är någon att ha sex med för honom. "Men det är inget emellan mig och Asher, vad får dig att tro det?"

"En vild gissning." Hon avfärdar frågan med en enkel viftning med handen men något säger mig att hon har en annan anledning. "Men vad bra då. Då har du inget att oroa dig över." Hon tar ett steg tillbaka och därmed blockerar hon inte längre utgången. Jag går ut i korridoren igen och börjar småspringa genom den. Jag tittar snabbt på klockan och suckar. Nu kommer jag definitivt komma försent till lektionen.