He's Real [Swe]

He's Real [9]

Kapitel 9

Mitt i natten vaknar jag av ett alarm som tjuter högt och det ljusa ljudet skär genom tystnaden. Jag stönar högt och sträcker mig efter min mobil för att stänga av det.

Men mobilen visar inget alarm. Jag rynkar förbryllat på pannan. Klockan är 01:00. Varför skulle jag sätta ett alarm mitt i natten? Jag försöker tänka efter i mitt sömndruckna tillstånd men jag kan inte komma på någonting som skulle vara viktigt nog att vakna mitt i natten för.

Ljudet slutar inte och jag pressar kudden över öronen i ett försök att stänga ut ljudet. Efter ett par minuter rullar jag ändå motvilligt ut ur sängen och försöker att lokalisera ljudet.

Det skärande oljudet verkar komma från min garderob. Jag stapplar dit på trötta ben och öppnar dörren. Ljudet blir ännu högre och jag rotar gäspande runt bland mina kläder i jakt på källan till oväsendet.

Till slut hittar jag en liten alarmklocka nerbäddad längst ned bland mina gamla T-shirts, som jag inte vill ha på mig men ändå inte slänga. Jag stänger av den och inspekterar alarmklockan. Det är en liten sak som inte kan kosta mer än 50 kronor och jag har aldrig sett den tidigare.

Jag gnuggar mig i ögonen och försöker få min trötta hjärna att tänka. Varför har jag ställt den här klockan här? Jag kan inte komma ihåg att jag gömde den här. Efter en stunds tänkande ger jag upp och lägger mig i sängen igen. Om det var så väldigt viktigt skulle jag ha kommit ihåg det, eller i alla fall skrivit en lapp.

Det känns som om jag inte ens har lagt ned huvudet på kudden innan jag väcks igen. Den här gången tjuter det inte och det tar en stund för mig att placera ljudet.

Det är tystare den här gången och det verkar komma nerifrån vardagsrummet. Jag drar mig upp ur sängen igen och vinglar mig fram till min sovrumsdörr.

Den här gången är det en jullåt som dånar i huset.

Jag dunsar ned för trappan med tunga och trötta steg. Ljudet av 'Jingle Bells' blir högre ju närmare jag kommer.

Jag börjar att leta efter alarmklockan. Soffan, bordet,bokhyllorna och i alla lådor med paniken växandes i samma takt som musiken. Till slut hittar jag källan till ljudet, det är en exakt likadan alarmklocka som den förra, bakom en bokrad i en hylla. Jag trycker på avstängningsknappen och upptäcker en lapp som är fäst på baksidan.

Detta är bara ett smakprov på vad som händer när du hämnas på mig.

Det står ingen avsändare men jag vet genast vem det är. Asher.

Det har gått en vecka sedan jag upptäckte den hotfulla sidan av Asher. Igår kväll äggade jag, Kyle, Sandro och Dash hans hus när ingen var hemma. Det verkar vara den första gången vi har lyckades komma åt honom med ett bus. Tidigare har han bara skrattat åt våra ansträngningar. Det eggar mig att fortsätta nu när jag vet att han faktiskt stör sig på det. Jag inte vill ha tillbaka den hotfulla Asher så vi får se till att det är harmlösa bus som inte väcker hans fulla vrede.

Asher har hotat mig med en hämnd i en hel vecka nu och hans bästa drag är att förstöra en natts sömn för mig? Missförstå mig inte, jag vill inte få en större hämnd av Asher men hans passiva tillstånd får mig att tro att han planerar något större.

"Vad är det som låter?" hör jag pappa ropa från övervåningen. Flera par fötter kommer ner från trappan och alla kommer in i vardagsrummet. Oliver ser trött ut och han gnuggar sig sömnigt i ögonen. Mamma lägger armarna i kors och tittar förvirrat på mig.