He's Real [Swe]

He's Real [21]

*Info om intervjun lägst ned*

Kapitel 21

Min telefon vibrerar högt och bryter tystnaden i mitt sovrum. Jag stönar högt och sträcker mig efter min mobil för att stänga av alarmet. Jag öppnar ögonen och ser till min förvåning att det är helt mörkt i mitt rum. Om inte Asher har placerat väckarklockor överallt i huset igen har jag ingen aning om varför det ringer.

Jag tar upp mobilen och kisar mot ljuset. Ashers namn står på displayen. Jag rynkar på pannan och försöker att få in den informationen i min trötta hjärna. Jag tittar på klockan. 3:42.

Varför ringer Asher nu, mitt i natten?

 Min nyfikenhet är väckt och jag skyndar mig att trycka på svara innan samtalet avslutas.

"Hallå?" mumlar jag osäkert. Hög musik dunkar i andra änden och jag hör en tung andhämtning.

"Skye?" frågar en mörk röst som jag genast placerar som Ashers. "Vart är du?" frågar han och jag hör en smäll och jag hoppar till av förvåning. Han sluddrar lite och det verkar svårt för honom att formulera orden.

"Hemma." säger jag avvaktande och undrande.

"Du är inte här." konstaterar Asher. Det låter som om han är helt borta och inte riktigt hänger med i samtalet.

"Asher, har du druckit?" frågar jag och gnuggar sömnen ur ögonen.

"Kanskee." säger han dröjande och jag hör höga röster och skratt i bakgrunden. Han har definitivt druckit. "Men inte så mycket." försvarar han sig när jag inte svarar.

"Vart är du?" frågar jag snabbt. Jag drar motvilligt undan täcket och sätter mig upp i sängen. Om Asher är full måste jag åka och hämta honom. Det är inte säkert för honom att vara påverkad och därmed försvarslös när Sandros gäng kan vara i närheten. De skulle lätt kunna övermanna honom i det här tillståndet och dra med honom utan något som helst problem.

Att han inte tänkte på det och satte sig i den situationen. Och nu måste jag fixa det åt honom och rädda hans skinn. Jag som trodde att han inte ville ha något med mig att göra.

"På en fest." svarar Asher distraherat och jag hör någon prata i närheten men jag kan inte urskilja vad den personen säger. "Dash är här." mumlar Asher som i förbigående och han har helt glömt bort mig fråga.

"Dash?" upprepar jag och lättnaden sköljer över mig. "Så du är på väg hem med honom?" frågar jag hoppfullt. Asher skrattar i andra änden som om jag hade sagt något roligt och mitt mod sjunker igen.

"Hem? Festen har inte ens börjat!" sluddrar han och skriker högt och jag hör flera andra ropa tillbaka till honom. Jag håller telefonen en bit från örat för att inte bli helt döv.

Jag suckar och drar på mig mina mjukisbyxor. Jag får väl ta och hämta honom själv då.

"Men varför ringde du egentligen då?" frågar jag för att behålla Ashers uppmärksamhet och hindra honom från att lägga på. Om jag kan få honom att stå still och inte dricka mer, kanske han kan nyktra till tillräckligt mycket för att berätta för mig vart han befinner sig.

"Juste." säger Asher som om han hade glömt bort det. "Jag skulle ringa dig för att klara av utmaningen. Men nu är den ju redan avklarad så jag antar att jag kan lägga på."

"Nej! Vänta!" ropar jag panikslaget. Jag smyger tyst och snabbt ned för trapporna och börjar leta efter min pappas bilnycklar. Nöden har ingen lag.