He's Real [Swe]

He's Real [6]

Kapitel 6

"Först den där Simon, eller vad han nu hette, och nu ännu en kille?" Pappa blir högröd i ansiktet och ser ut som om han kommer att explodera vilken sekund som helst. Jag får en impuls att rätta honom över namnet men inser att det kanske inte är bästa tidpunkten för det och att det bara kommer att göra saken värre.

Men när allt kommer omkring är killar överbeskyddande pappors svaghet.

Asher höjer frågande på ögonbrynen mot mig. Han visste inte om att Sandro var hemma hos mig igår. Jag himlar med ögonen mot honom och han spänner käkarna, uppenbart irriterad. Toppen, nu är de två stycken. Jag vänder uppmärksamheten till pappa.

"Det är inte som du tror!" säger jag och jag hör själv hur desperat jag låter.

Wow, för det har man aldrig hört förut.

Pappa ser inte särskilt övertygad ut och han lägger armarna över bröstet i väntan på en bättre förklaring.

"Jo..." börjar jag tvekande. Även om jag berättar sanningen om hur Asher tvingade sig in i huset. Det kommer att låta som en bortförklaring. "Asher ville..." Jag blev till min stora förvåning avbruten av Asher.

"...berätta en sak för dig." avslutar han snabbt åt mig. Jag rynkar på pannan och stirrar på honom. Han ser allvarligt på mig och visar att jag ska vara tyst. Jag rycker lätt på axlarna och låter honom prata. Det är ändå hans fel att vi har hamnat i den här situationen så det är inte annat än rätt att han är den som får ut oss härifrån också så jag låter honom fortsätta.

"Vi hade tänkt att berätta det här för dig ett tag nu..." Asher låter tveksam och hans röst tonar av mot slutet och kliar sig i nacken. Han låter så uppriktig att till och med jag blir nyfiken på vad han ska säga som ursäkt.

Pappa trummar otåligt med fingrarna mot benet. "Ni ville berätta vad?" frågar han halvintresserat. Det märks på honom att han inte tror att det Asher ska berätta kommer att intressera honom. Asher tar ett djupt andetag som för att förbereda sig.

"Jag och Skye dejtar."

Jag tappar hakan och vänder mig om och stirrar på Asher. Han ser helt allvarlig ut utan ett spår av skämt i hans ansikte. Han biter osäkert sin läpp och flackar lite med blicken. Jag blänger på honom och försöker strypa honom med viljekraft för att få honom att hålla käften och inte göra saken ännu värre.

"Jag ville berätta det för dig! Det kändes inte rätt att inte du visste." utbrister han. Han ser verkligen ut som om han har dåligt samvete. Jag tittar på honom med avsmalnande ögon. Den här lilla skiten ljuger min pappa rätt upp i ansiktet och han kommer undan med det!

Min pappas drag mjuknar lite. Jag kan inte förstå att han verkligen går på det här, har han inget förtroende för mig alls utan han väljer att tro på en kille som han precis har träffat över sin egen dotter?

"Jaså?" Hans blick landar på mig och hans ansikte hårdnar. "Så när hade du tänkt att berätta det?" frågar han skarpt. Jag är för chockad för att finna ord så jag gapar bara som svar. Pappa höjer uppfordrande på ögonbrynen men jag kan fortfarande inte formulera en bra förklaring.

"Skye ville inte berätta, men jag försökte övertala henne. Jag tyckte att det var fel att ni inte fick veta." upprepar Asher och jag kastar en arg blick på honom igen. Kan han inte bara hålla käften? Vill han att pappa ska bli arg på mig?

"Det hade du rätt i." mullrar pappa. "Skye. Nu förväntar jag mig en riktigt bra förklaring." Han placerar händerna i sidorna och spänner blicken i mig. Pappa pekar på Asher och ser ut att leta i minnet efter något.