He's Real [Swe]

He's Real [10]

Kapitel 10

Mitt i natten väcks jag av ett par armar som drar hårt i mina egna. Jag stönar och försöker att slita mig loss men mina armar är fast i ett järngrepp. Till slut vaknar min sömniga hjärna till och skickar ut varningssignaler att allt inte står rätt till. Jag slår panikslaget upp ögonen. Det jag ser får mig att önska att jag hade accepterat Dash erbjudande om att fly till Mexico.

Asher står bredvid min säng med armarna i kors och ett hånleende på läpparna. Jag lägger märke till att han har en keps på sig, vilket betyder att han inte vill visa sitt hår. Den segern får mig att le trots situationen. Men det tar inte många sekunder innan jag slits tillbaka till verkligheten av armarna som ihärdigt drar i mig.

Men det är inte Asher som drar i mina armar. Det är Eric. 

Så det är därför Eric inte har velat varit med på någon av mina pranks. Jag trodde det bara var för att vi inte kände varandra eller något. En sak att lägga på listan om Eric: Han är lojal mot Asher, vad som än händer. Han hade säkert  teamat ihop sig med Asher redan innan jag frågade honom.

Eric drar ut mig vårdslöst ur sängen och det känns som om mina armar ska gå av. Han ställer mig framför Asher. Jag kastar en irriterad blick på Eric. "Jag kan faktiskt gå själv, tack så mycket." muttrar jag men Eric låtsas som om han inte hör mig och släpper mig inte.

"Gullig pyjamas." kommenterar Asher roat med en nick mot mitt linne och mina korta pyjamasshorts med nallebjörnar på. Mina kinder flammar röda och jag undviker hans blick.

Oturligt för mig är min mamma och pappa borta i helgen. De skulle ha 'kvalitetstid' tillsammans och Oliver ville såklart inte vara själv hemma med mig så han sover över hos en kompis, inte för att jag klandrar honom direkt. Jag vill inte heller tillbringa en hel helg tillsammans med honom. Men det betyder att ingen är hemma. Vilket gör det till ett perfekt tillfälle för Asher och Eric att kidnappa mig, eller vad de nu har planerat.

"Se inte så rädd ut, princesa. Vi kommer inte att skada dig." säger Asher mjukt och lyfter upp min haka med sitt långfinger. Min blick möter hans. Hans ögon är isblå, kalla och hotfulla. 

Mitt hjärta bankar i öronen på mig. Jag är helt utelämnad åt honom och ingen kan rädda mig. Asher har den mörka blicken i ögonen igen som gör att hela hans ansikte ser hotfullt ut. Hans hållning är aggressiv, som om han skulle kunna attackera någon vilken sekund som helst.

Asher kommer närmre mig, hans ansikte bara någon decimeter ifrån mitt. "Du gick långt över gränsen igår kväll." morrar han. Han spänner blicken i mig och jag sväljer nervöst. Det glimmar farligt i Ashers ögon och jag vet att det inte finns något jag kan göra eller säga för att dämpa hans ilska.

Varför förstörde jag hans hår och motorcykel igår? Jag visste att han skulle reagera på det och det var det jag ville att han skulle göra. Jag var alldeles för naiv för att riktigt ana hur stor reaktionen faktiskt skulle bli. Så nu får jag lida av konsekvenserna, vad det nu blir.

Asher tornar upp sig framför mig. Han är mer än ett huvud längre än mig och minst dubbelt så stark som mig. Och Eric är ännu starkare. Jag är helt chanslös mot dem. Eric har mina händer i ett fast grepp bakom min rygg så kan inte använda dem. 

Asher nickar till Eric och vi börjar gå. Ned för trappan, ut genom utterdörren. Undrar hur de kom in huset från början. Men Asher har lyckats ta sig in i mitt hus mer än den här gången. Jag huttrar till när den kyliga nattluften sveper mot mina bara ben och armar. Eric ger mig en liten knuff bakifrån för att få mig att gå, han håller fortfarande mina handleder i ett fast grepp. Vi fortsätter en bit utanför vår tomt och in en kort bit i skogen. Ingen säger något och jag ville inte irritera Asher mer genom att fråga vart vi var på väg.