He's Real [Swe]

He's Real [14]

Kapitel 14

Nästa morgon vaknar jag med dunkande huvudvärk och jag är väldigt törstig. Jag stönar och vänder på mig i sängen. Min mun smakar surt och mina läppar är torra. Sängen knakar när jag vänder på mig i sängen men jag är för törstig för att riktigt somna om. Jag öppnar ögonen och blir lite förvånad över att det är ljust i mitt rum. Med tanke på hur trött jag är skulle klockan kunna vara fyra på natten.

Jag sträcker mig efter min telefon för att titta vad klockan är och rycker till när jag ser vad jag har på mig. För det första har jag inga byxor och för det andra har jag på mig joggingjacka som jag aldrig har sett förut... Eller nu när jag tänker efter har jag visst sett den. Det är Ashers tröja. Jag luktar på den och ler lite. Absolut Ashers. Den räcker över rumpan på mig och ärmarna hänger ända till fingertopparna.

Jag försöker komma på när jag kunde ha fått den. Vad hade jag gjort igår kväll...? Då kommer alla minnena stormande tillbaka. 

Jag kysste Sandro. Är den första tanken som kommer till mig. Jag stannar till en stund för att tänka över det. Så Sandro och jag kysstes... Och det hade känts bra. Frågan är bara om det bara var något som hände bara för att vi var fulla eller om det faktiskt betydde något. Mitt huvud dunkar ännu värre och jag biter ihop tänderna. Jag måste sluta att grubbla så här mycket, mitt huvud gör för ont för det.

Men när hade jag fått Ashers tröja? Det sista jag minns är när han bar in mig till huset. Hade jag den på mig då? Jag kommer inte ihåg, allt från igår var bara ett virrvarr av känslor och luddiga tankar.

Kom Hannah och Oliva hem? Mitt hjärta börjar slå panikslaget och jag låser snabbt upp min mobil för att fråga dem. Då ser jag flera missade meddelande och samtal från både Hannah och Oliva. Jag skickar svar till dem och frågar vad som hade hänt och om de mår bra.

Jag tassar sedan upp ur sängen och in till badrummet. Jag rotar fram en huvudvärkstablett i badrumsskåpen och dricker massor. Innan jag går därifrån borstar jag tänderna för att få bort den äckliga beläggningen på dem och smaken i munnen.

När jag är på väg ut tittar jag ifall att det är någon utanför. Jag orkar verkligen inte prata med någon utan jag vill bara gå och lägga mig ned igen och somna om. Men såklart står mamma i dörröppningen till min sovrumsdörr och kikar in i mitt rum. Jag suckar och går fram till henne.

Hon hoppar till när hon hör mig bakifrån, och inte från mitt rum som hon hade väntat sig. "Hjälp, du skrämde mig." säger mamma och ler svagt mot mig. Hon synar mig uppifrån och ned. "Hur mår du?" frågar hon oroligt.

Jag tittar ned på mig själv och sedan upp på henne med en rynka i pannan. Ser jag verkligen så förskräcklig ut? "Bra, ont i huvudet bara. Trött."

Hon nickar och lägger tröstande sin hand på min axel. Det blir en pinsam tystnad. "Kan jag få gå tillbaka till min säng?" frågar jag till slut med en nick mot min säng. 

"Åh." säger hon ursäktande och tar ett steg åt sidan så jag kan komma förbi henne. Jag lägger mig i sängen och kryper ned under täcket. Mamma följer med in och sätter sig på sängkanten. Jag blir lite förvånad över hennes omsorg. Hon brukar inte... Bry sig så här mycket.

"Vill du något?" frågar jag och gäspar. Jag kan inte riktigt förstå att jag är så trött, jag vaknade ju precis.

"Vad hände igår egentligen?" frågar mamma och hon ser oroligt på mig. "Asher sa inget. Han gick rakt in till ditt rum och lade ner dig i din säng. Sen gick han rakt ut igen." Hon klappar ömt mina ben över täcket och tittar förväntansfullt på mig. Det är roligt hur hon tror att jag kommer att ge henne den informationen hon vill ha. Jag var helt däckad när det hände, kommer hon inte ihåg det?