He's Real [Swe]

He's Real [7]

Kapitel 7

Efter ett par dagars planerande är det dags. Vi har bestämt oss för att jag ska åka hem till Asher på natten när han sover och rita på honom med permanent penna.

Det kanske inte låter så avancerat men låt mig säga dig: Det är det. Det kanske inte är precis den hämnd jag önskar mig men det är bara startskottet för ett längre lopp. Men jag måste erkänna att det är mer komplicerat än vad jag hade trott, men det kommer att vara värt det i slutändan.

Första problemet uppstår redan hemma: Jag har utegångsförbud och måste därför smuggla ut mig själv ur huset utan att någon märker mig. Så jag måste helt enkelt vänta tills alla har somnat innan jag tar mig ut. No big deal.

Sedan har jag ingen egen bil och det är större risk att någon skulle höra mig om jag tog pappas eller mammas bil. Lösningen på det problemet är Dash. Han kommer att hämta mig en bit ifrån mitt hus för att skjutsa mig till Asher. Jag vet inte heller vart han bor så jag behöver en chaufför som vet vägen.

När vi väl kommer fram till Asher hus kommer Sandro att vara där och öppna åt oss. Han har övertalat Asher att låta honom ska sova över där inatt. Jag hoppas verkligen inte att Asher kommer på oss för i så fall är både Dash och Sandro illa ute. De är ju Asher kompisar och jag vet inte om de är medvetna om att Asher kan se detta som förräderi. Hur som helst, de borde förstå vad de har gett sig in på. Det är inte mitt problem, jag har tillräckligt med problem att ta hand om så de får klara sig själva.

Efter det kommer den roliga delen. Jag ritar mitt mästerverk på Asher, kanske rotar igenom hans saker, vem vet vilka saker han har att dölja? Jag ler elakt för mig själv och snurrar den permanenta pennan mellan fingrarna.

Jag vankar av och an i mitt mörka rum medans jag går igenom planen i huvudet. Ingen av lamporna är tända för att jag ska egentligen sova för ett tag sedan och ingen får upptäcka mig. Ingenting får gå snett idag eller så går hela planen om hämnd i stöpet.

Trappan knarrar och någon kommer gående upp till övervåningen. Jag antar att det är pappa med tanke på att både Oliver och mamma gick och la sig för ett tag sedan. Pappa hade sett lite misstänksam ut när jag sa att jag skulle gå och lägga mig tidigt och jag hoppas att han inte tänker kolla om jag är kvar i rummet när jag är borta.

Jag hör pappas steg komma allt närmre mitt rum och jag fryser till och lyssnar. Min blick flackar mellan min säng och dörren. Handtaget öppnar försiktigt för att inte lämna ifrån sig ett ljud. Jag hoppar ned i min säng och den knarrar förrädiskt högt, det låter nästan som om den ska gå av på mitten. Jag blundar och ber att pappa inte misstänker något.

Dörren öppnas en decimeter och pappas huvud sticker in och scannar rummet med blicken. Den fastnar på mig och jag ser att han synar mig misstänksamt. Jag ligger blickstilla och vågar knappt andas. Efter en stund stänger pappa tyst dörren igen och jag andas lättat ut.

Vad kul det skulle se ut om jag blev upptäckt redan nu. Jag skulle inte ens ha kommit ut ur huset innan planen kraschade för att jag blev upptäckt av min pappa. Dash skulle nog få sig ett gott skratt.

Adrenalinet pulserar i kroppen och jag är plötsligt ivrig över at komma iväg. Jag känner mig inte ett dugg trött trots att klockan nästan är två. Till slut hör jag pappa stänga dörren om sig.

Jag skickar Dash ett sms om att jag är på väg ut. Jag öppnar dörren på glänt och kikar ut. Kusten är klar så jag smyger mig ned till ytterdörren, noga med att undvika de knarrigaste trappstegen.

Väl utomhus andas jag lättat ut. Det är första delen avklarad. Det är den lättaste delen av planen men jag höll ändå nästan på att bli upptäckt. Jag har en känsla av att det inte kommer att gå helt felfritt idag.