He's Real [Swe]

He's Real [34]

Kapitel 34

"Kan du inte lära mig spela piano?" frågar jag exalterat och ser upp på Asher med hoppfulla ögon. Han ler åt min iver och kastar en blick på pianot framför sig.

"Visst, men förvänta dig inte att du ska bli så här bra på en dag." säger han och spelar en kort, snabb melodi som för att visa vad han kan. Hans fingrar stryker lätt över tangenterna och tonerna avlöser mjukt varandra.

Jag himlar med ögonen. "Sluta skryt, jag fattade faktiskt det." Asher flinar åt mig och jag drar fram en till stol och sätter mig tätt bredvid honom för att kunna nå tangenterna. Mitt ben är pressat mot hans men jag försöker att ignorera kontakten. Asher möter min blick och hans ögon glittrar mot mig. Hans blick fastnar på mina läppar och han lutar sig knappt märkbart närmre. Till sist vänder jag bort huvudet från honom och fäster uppmärksamheten tillbaka på tangenterna framför mig med brännande kinder.

"Okej." börjar Asher och harklar sig. Jag skulle nästan kunna trott att han också blev påverkad av situationen. "Placera tummen här." Han sträcker sig efter min hand och när våra händer gör kontakt skickas det stötar genom mig och jag tar in ett skarpt andetag. Asher kastar en snabb blick på mig och ett snett leende smyger sig över hans läppar. "Och pekfingret här." fortsätter han och drar fram min hand och placerar dem på två av de vita tangenterna. "Och ringfingret här." avslutar han och släpper taget om min hand. Jag trycker ned tonerna och rynkar på pannan. Det låter inte alls som när Asher spelade.

"Inte så." skrattar Asher och tar tag om min hand igen. "Tänk dig att du håller i en tennisboll." Han formar mina fingrar så att de är rundade, som om jag hade en tennisboll i handen och mellan tangenterna. Bara den enkla kontakten mellan våra händer får hårstråna på mina armar att resa sig.

"Bra." berömmer Asher när jag trycker ned tangenterna igen, den här gången låter det rätt så bra. "Tänk på att inte trycka ned med långfingret, utan håll den ovanför." För att demonstrera vad han nyss sa, lyfter han en aning på mitt finger. 

Jag testar igen och belönas med ett leende från Asher. "Okej, bra. Det var ett C. Nu, för att göra ett E moll, flyttar du bara alla fingrarna två steg." Han flyttar på min hand två steg till höger och jag nickar långsamt för att visa att jag hänger med, men glömmer nästan redan bort vilka tangenter ett C är snart igen.

"Bra." säger Asher när jag har spelat det ackordet. "Det lättaste sättet att göra ett G härifrån är att du flyttar handen två steg till." Han flyttar min hand två steg till. Jag nickar och trycker mjukt ned de utsatta tangenterna. 

"Okej, kör allihop en gång." säger Asher och nickar uppmuntrande mot mig. Jag gör som han säger och flyttar tillbaka fyra steg. Sedan kör jag alla efter varandra och jag hör att Asher skrattar lågt bredvid mig.

"Skratta inte åt mig!" utbrister jag och vänder uppmärksamheten till honom. Mina ord gör inte vaken bättre, snarare tvärt om. Asher börjar skratta på riktigt och jag slår till honom i bröstet. "Hallå! Det är inte jag som är läraren, om jag är dålig så är det ditt fel!"

Ashers skratt lägger sig efter en stund men det roade leendet från hans läppar försvinner inte. "Förlåt." Han skrattar lågt igen och när han ser min trumpna min böjer han sig fram för att kyssa mig men jag vänder demonstrativt bort huvudet och blänger på honom.

"Jaså? Är det så du vill ha det alltså?" frågar Asher roat men jag vänder inte tillbaka huvudet utan tittar åt sidan istället. "Okej då." Jag hör honom skratta igen.

Asher höjer handen och drar undan mitt hår och sätter fast det bakom mitt öra så att jag kan se honom från ögonvrån. Huden kittlar efter hans beröring men jag låtsas inte om det. Då lutar han sig närmare tills jag känner hans varma andedräkt mot min hals. Jag kan inte dämpa min skarpa inandning när hans läppar möter min hals och jag känner att Asher ler mot min hud åt min reaktion. Jag har fortfarande huvudet bortvänt mot honom och vägrar att titta på honom. Jag kommer inte låta honom att vinna.