He's Real [Swe]

He's Real [35]

Kapitel 35

Efter ungefär tio minuter ringer det på dörren igen. Den här gången går jag själv till dörren och öppnar den. Bakom den står Dash och Kyle och båda ler mot mig när jag öppnar. Jag besvarar deras leenden.

"Förlåt att vi är sena, Kyle vägrade att vara den som först avslutade samtalet med sin nya flickvän förrän hon gjorde det." förklarar Dash och himlar med ögonen. Kyle blänger på honom och lägger armarna i kors.

"Jag ville inte låta elak och bara lägga på!" försvarar han sig. Dash skrattar bara och går före Kyle in i huset.

"Det slutade med att Lea skrattande åt honom och avslutade samtalet själv. Kyle är sårad över det men han vill bara inte erkänna det." viskar Dash till mig när han går förbi mig i dörren. Jag fnissar och sneglar på Kyle.

"Det är jag inte alls!" mumlar han trumpet och följer efter Dash in i huset. Jag stänger dörren efter dem och stänger därmed ute kylan också. "Hon sa att hon gillade mig, trots att jag var irriterande, men om vi inte avslutade samtalet snart skulle hon personligen komma hem till mig och trycka på knappen." fortsätter Kyle att mumla medans han tar av sig skorna.

Jag skrattar. "Lea verkar som en härlig person." kommenterar jag och Kyle lyser upp lite från hans molokna tillstånd.

"Det är hon verkligen. Hon är rolig och säger alltid de rätta sakerna som får mig att skratta." säger Kyle och ler brett mot mig.

"Då tror jag att ni passar perfekt ihop." Jag blinkar åt honom och hans kinder blir en aning röda.

"På tal om passar bra ihop, vart har du sin pojkvän?" frågar Dash och ser sig omkring i hallen och försöker att få en glimt av honom.

Ordet 'pojkvän' ringer i öronen och jag blir varm om hjärtat. Asher är min pojkvän. Jag ler igen åt ordet. Den här veckan har jag haft svårt att göra annat än att le. 

"Han blir antagligen utfrågad av mina föräldrar." säger jag och rycker på axlarna. "Vi borde antagligen gå och rädda honom nu." skrattar jag och börjar gå mot köket med Dash och Kyle i hälarna.

Mycket riktigt står Asher vid köksbänken och ser ut att prata med min pappa som, till min förvåning, skrattar och ser inte alltför sträng ut. Jag ställer mig vid hans sida och smyger in min arm runt hans midja. 

"Hej." säger jag mjukt och tittar upp på Asher. "Hur är det?"

Asher möter min blick och ler. Hans ögon är fyllda med kärlek och det känns som om jag sväller inuti och en storm med fjärilar släpps lös i magen på mig.

"Asher berättade just hur ni två bråkade med varandra för bara några månader sedan." skrockar pappa och jag bryter ovilligt ögonkontakten med Asher för att vända min uppmärksamhet till pappa. "Att du åkte hem till honom och ritade på honom och klippte av hans hår." fortsätter pappa och skrockar igen. Han skakar lätt på huvudet, som om han inte riktigt kan tro det.

"Berättade du den delen du kidnappade mig och tejpade upp mig vid ett träd?" frågar jag med ett tillgjort leende till Asher. Om min pappa tror att det bara var jag som prankade honom har har helt fel. Han borde få veta hela sanningen.

Asher ser förläget ned i marken och möter inte min blick. Mitt hjärta smälter något över hans söthet och jag ställer mig på tå för att ge honom en snabb kyss. Då tittar Asher upp på mig igen och hans ögon gnistrar.

"Nej, den detaljen tror jag allt att Asher lämnade utanför." säger min pappa, till syntes helt obesvärad av våra ömhetsbetygelser. "Är det sant, Asher? Tejpade du upp Skye vid ett träd?" frågar pappa med ögonbrynen förvånat höjda.