The Real Me

Kapitel 3

Jag rusar in genom dörren och mamma tittar på mig med en blick av förvåning.

"Selena?" frågar hon efter mig samtidigt som jag springer upp för trappan och dörren till mitt rum slår igen bakom mig.

Jag sätter mig ner på sängen men reser mig lika fort igen, går fram och tillbaka i mitt rum med händerna för ansiktet, sedan på huvudet och vidare ner på höfterna. Jag stannar och bara står. 'Jag stod öga mot öga med en varg. Eller inbillade jag mig bara? Den var borta på bara någon sekund. Hade det inte varit en inbillning så hade den attackerat.' Jag pustade ut och sa högt för mig själv "Jag måste få mer sömn innan jag blir galen." Det kliade på handleden och jag såg att mitt födelsemärke jag hade där var lite rödrosa istället för vitt. Jag kliade på det men ignorerade det sedan.

Mamma såg frågande på mig när jag kom ut för att äta middag, jag vinkade bort det som att det inte var någonting och hon slappnade av lite. Vi åt middag och pratade lite om hur skolan hade varit och jag ljög att det hade varit bra, ville inte oroa henne i onödan.

Kvällen kom snabbt, jag och mamma hade suttit och pratat länge. Jag tog en varm dusch och kände hur sömnen trängde sig på. Min svarta förstora t-shirt hängde över stolen framför skrivbordet och jag tog den på mig. Av någon anledning gick jag fram till mitt fönster som var till vänster om sängen och som vätte ut mot baksidan av huset mot en del åker och skog. Vi hade även en egen väldigt liten sjö mellan en del av skogen och åkrarna. Himlen återspeglade sig i den. Jag stod och tittade ut en stund. Plötsligt tyckte jag att jag såg något röra sig vid kanten av vattnet. Jag kisade med ögonen men det va så mörkt och en bit bort så jag kunde inte riktigt se.

Det var mörkt och skogen låg tyst, jag såg mig omkring men kunde inte hitta tillbaka på stigen. Allt var så tyst att jag knappt vågade andas. Träden blåste och skapade ljud som i en skräckfilm. Jag gick en liten bit och hoppades på att jag snart skulle hitta stigen, jag bad om att få hitta tillbaka till stigen. Jag ökade på mina steg i vad jag trodde var rätt riktning när grenar plötsligt knäcktes. Jag stod blickstilla. Pulsen ökade och min andning va så häftig att jag fick hålla för munnen. Tiden gick utan att jag varken hörde eller såg något. Jag skakade så rädd jag var men jag tog ändå mod till mig att fortsätta gå. Det började mullra lite och jag tänkte att nu måste jag skynda mig, jag måste hitta hem. Vad skulle jag här ute att göra. Jag svängde runt och stannade upp i panik. En varg, en grå stor varg som visade tänder och som drog öronen bakåt. Jag insåg att det inte mullrade ute. Vargen morrade. Jag stod blickstilla med uppspärrade ögon och försökte leta efter en flykt väg. Jag hittade ingen. Vargen tog ett språng framåt och jag insåg mitt öde, nu var det över..

Jag satte mig rakt upp i sängen när alarmet på min mobil ringde. Solen sken rakt in genom fönstret då jag glömt dra ner rullgardinen kvällen innan. Min puls var snabb och jag mindes drömmen jag haft. Mitt födelsemärke irriterade fortfarande. Jag drog handen genom håret och såg mig runt i rummet. Allt var på sin plats. Jag satt i min säng och allt var bara en dröm.

Andra dagen i skolan fast idag var det ju ändå fredag, jag suckade när jag ställt min cykel och stod och kollade på den stora röda byggnaden. Vädret idag var lite mulet så jag hade valt ett par svarta jeans med hål över knäna, vit tajt t-shirt och en svart cardigan som nådde ner till knävecken och var öppen fram. Självklart som vanligt hade jag valt mina favorit skor, mina vita Adidas sneakers.

"Känner samma sak."

En tjej med svart lockigt hår som nådde till axlarna och solbrun hud log instämmande mot mig. Hon hade perfekta raka och vita tänder, hennes läppar va fylliga och jag blev avundsjuk på hennes leende. Hennes ögon hade en mörkbrun färg och långa svarta ögonfransar Jag hade inte märkt när hon hade ställt sin cykel sidan om min.