The Real Me

Kapitel 31 - fortsättning

Min puls skenade där jag gick fram och tillbaka i vardagsrummet. Jag hade gett Aaron brevet som jag så länge hållit hemligt för honom. Sättet jag såg honom stelna till när han läste det finstilta namnet på kuvertet skrämde mig, nu kunde vad som helst hända. Det gick fem minuter, sedan fem till och ytterligare fem. Jag klarade inte av pressen från väntan längre, det var som att väggarna krympte runt mig och tryckte undan allt syre som fanns. Snabbt tog jag mig till dörren och öppnade den för att låta syret från den friska luften fylla mina lungor.

Jag hade suttit på trappan och väntat så länge att det till och med hade börjat skymma ute men otåligt satt kvar och fortsatte vänta på Aaron. Egentligen ville jag gå in till honom för att be om förlåtelse för att jag hållit det undan från honom men det var bättre att vänta och låta honom komma till mig.

Dörren öppnades bakom mig och pulsen som lugnat sig ökade igen. Jag svalde och spände hela kroppen när jag hörde hur han tog ett steg ut på verandan och sedan suckade lätt. Jag kunde inte förmå att vända mig om och se på honom utan istället slöt jag ögonen och lutade min haka mot mina knutna händer.

"Selena kom."

Hans lugna röst fick mig att öppna ögonen och höja förvånat på ögonbrynen. Aaron vände in genom dörren igen och jag reste mig sakta upp på halvt darriga ben. Ett djupt andetag drogs ner i mina lungor innan jag tog steget upp för trappan och vidare in genom dörren. Vad som helst kunde hända nu.

Försiktigt trevade jag över tröskeln in i hallen och fortsatte mot vardagsrummet där jag sett Aaron gå in. Mitt hjärta slog som en hyperaktiv hammare i mitt bröst, så hårt att jag nästan trodde att det snart skulle slå sig ut. Aaron kunde höra hur nervös jag var och det visste jag men ändå klistrade jag en fejkad mask över ansiktet innan jag mötte hans blick.

Till min förvåning satt han lugnt i soffan och sträckte ut handen åt mig när jag hade rundat den. Ett snett leende spelade på hans läppar och jag rynkade oförstående men försiktigt på ögonbrynen. Jag tog hans hand och beröringen från honom fick mig att bli varm i hela kroppen innan jag ens hunnit sätta mig bredvid honom i soffan.

En lätt suck lämnade hans mun och jag klarade inte av att se på honom utan istället satt jag nervöst och pillade på nederkanten av hans tröja som jag hade på mig. Jag visste inte om han var arg, besviken eller vad som snurrade i hans huvud, det enda jag var säker på att jag visste var att jag snart skulle få reda på det och jag stålsatte mig för vad som än skulle komma ut ur hans mun. 

"Selena."

Nu skulle det komma, nu skulle jag få veta vilken komplett idiot jag var som undanhållit detta från honom. Hur besviken han var för att jag inte kunde känna att jag kunde visa brevet för honom. Jag skulle få höra både det ena och det andra.

"Var hittade du det?" frågade han lugnt och nickade mot kuvertet som låg på soffbordet.

Jag harklade mig och svalde "Hemma." fick jag fram som en viskning och kände hur jag rodnade. Gud jag skämdes så mycket att jag ville sjunka genom jordens atmosfär och bara försvinna.

Aaron tog mina händer som jag så nervöst pillade med och vände sig mot mig. Försiktigt la han en lös slinga bakom mitt öra och tog sedan min haka mellan tummen och pekfingret för att se mig i ögonen. Hans isblå ögon skar in i mina och jag kunde inte slita mig ifrån dom.

"Aaron, jag-.." började jag men han tystade mig genom att lägga fingret över min mun och skaka på huvudet.

Han tog ett djupt andetag och drog handen genom håret, han såg så nervös ut att han gjorde mig otroligt obekväm. "Jag har en sak jag måste berätta." sa han tillslut och fick mitt hjärta att slå om möjligt ännu hårdare.