The Real Me

Kapitel 25

Natten hade varit otroligt lång och ofattbart ensam. Aaron hade försiktigt tagit sig in genom mitt fönster och antagligen hoppats på att jag skulle sova så han hade kunnat ta sig ut igen omärkt. Han hade tagit beslutet att dom skulle ge sig av efter William och flocken han samlat på sig. Jag hade skickat ett meddelande till Kenna och Claire och bett dom vara försiktiga, även att dom skulle hålla extra koll på Aaron så att han inte tog förhastade idiotiska beslut.

Solen sken utanför fönstret, fåglarna kvittrade och här satt jag bakom en skolbänk utan den minsta koncentration på vad läraren pratade om. Engelska var lyckligtvis ett ämne jag hade höga betyg i så jag hade mer än råd att sitta och förlora mig i mina tankar denna lektionen. Jag sneglade flertal gånger på min mobil men hade ännu inte fått något svar från varken Kenna eller Claire och Aaron hade jag inte hört av sen jag såg honom i natt.

En ofattbart stor oroskänsla rörde sig inom mig och jag ville bara att allt skulle vara som innan, när allt var bra, när jag och Aaron var utan bekymmer och när jag inte hade en aning om allt som var. Jag drog en djup suck och bad för att han skulle komma tillbaka oskadd.

Det var en otroligt ensam dag i skolan, jag satt vid vårt bord i uppehållsrummet alldeles ensam och givetvis hade jag fått en del oförstående blickar på mig.

Ett par klackar gjorde sig hörda i korridoren och utanför såg jag Jessy stega förbi, hon slängde en snabb blick in på mig och stannade då hon insåg att jag satt ensam. Med ett irriterande flin på läpparna gick hon mot mig. Jag suckade och himlade med ögonen.

"Jasså prinsessan har blivit lämnad ensam ser jag." sa hon och flinade ännu större.

Utan att se på henne himlade jag med ögonen igen och hon skrattade till "Antar att dom insåg hur misslyckad du är egentligen. Aaron behöver ju givetvis någon med mer klass än det där." sa hon äcklat och pekade på min slappa klädsel jag hade valt idag. Slitna jeans och en löst sittande vit tröja.

"Bara gå och låt mig vara är du snäll Jessy." svarade jag med en suck utan att ägna henne en blick. Jag bara fortsatte stirra på bordet framför mig.

Sakta tog hon ett steg mot mig och smackade med tungan mot gommen "Men prinsessan då, är du ledsen idag?" sa hon sarkastiskt och jag slängde en irriterad blick på henne innan jag reste mig upp och ställde mig framför henne.

"Jessy." min röst var låg men hotfull "Låt mig vara ifred, dra här ifrån och prata aldrig med mig igen!"

Hon skrattade högt och såg sedan på mig igen med huvudet lite på sned "Men snälla, varför så allvarlig? Tror du verkligen att du kan säga till mig vad jag ska göra missfoster?" sa hon och puttade till mig på ena axeln.

Jag tog emot knuffen bättre än förra gången då jag hade haft ett brutet revben och stod stadigt kvar och bara såg på henne. En röst bakom henne fick oss båda att rycka till och Jessy vände sig om för att se vem som tilltalat henne. Det var en kvinnlig röst och jag visste att jag hade hört den tidigare med kunde inte riktigt placera den.

Tjejen som stod där hade jag mycket riktigt träffat innan, en gång och det hade inte varit trevligt. Hon kände Aaron och hon hade kommit hit för att vinna tillbaka honom. En klump fyllde min mage och jag svalde hårt men Amber hade inte sina ögon fästa på mig utan på Jessy.

"Rör henne igen och du kommer ångra dig." Ambers röst va vass och jag hörde Jessy dra efter andan innan hon snabbt hämtade sig och sakta men stöddigt gick mot Amber. Försiktigt skakade jag på huvudet och små flinade när jag kom att tänka på att Jessy inte hade en aning om vem hon bråkade med. Amber var också en varg precis som Aaron.