The Real Me

Kapitel 10

Det var mörkt i rummet när jag vaknade, klockan visade tre. Aaron låg fortfarande bredvid mig och sov, han hade armen om mig och jag var fruktansvärt varm. Jag slingrade mig loss från hans grepp och svängde benen över sängkanten. Golvet var svalt mot mina fötter. Aaron rörde sig lite och jag vände mig om för att se på honom men det var för mörkt. Jag smög ut ur rummet och ner för trappan ut i köket för att ta ett glas vatten. En stor klunk sköljde min uttorkade hals och jag tänkte tillbaka på kvällen när vi nästan hade gått hela vägen men Aaron hade sagt att han inte ville, han ville inte för min skull. Han respekterade mig verkligen. 'Han älskar dig'. Mammas ord ekade i mitt huvud men jag skakade snabbt bort dom. Det kunde inte vara så. Eller?

Ett underligt ljud från ovanvåningen hördes och väckte mig från mina tankar. Jag satt ner glaset på köksbänken och rusade snabbt men försiktigt upp för trappan. Det kom från mitt rum, ett kvidande smärtsamt ljud.

"Nej! Nej! Gå inte, var ska du? Kom tillbaka! Safira!" Aaron låg i min säng och vred på sig, han pratade i sömnen. 

Jag tände lampan på sängbordet och satte mig på knä bredvid honom i sängen. Hans ansiktsuttryck var plågat och jag smekte honom över kinden, hans skäggstubb rev lätt mot min handflata.

"Aaron" sa jag försiktigt och pussade honom mjukt på munnen. Han vaknade inte. Jag provade att rista honom lite lätt samtidigt som jag sa hans namn.

Hans ögon for upp och han tog tag i mina överarmar och slängde ner mig på sängen så han hamnade över mig. Mitt hjärta satte sig i halsen och jag slutade andas, med uppspärrade ögon såg jag på honom. Hans bekymrade blick ersattes med panik och han släppte mig direkt och drog händerna genom håret. Jag andades ut, slappnade av och såg på honom. Han mötte inte min blick utan satt med händerna i håret och sänkt huvud, andningen var snabb.

"Aaron" sa jag mjukt.

Han såg fortfarande inte på mig och jag förstod att han hade skuldkänslor för vad han hade gjort. Jag reste mig upp i sittande ställning och tog hans haka mellan tummen och pekfingret som han brukade göra på mig och vände upp hans huvud så att han var tvungen att se på mig. Han knep försiktigt ihop ögonen och rynkade bekymrat sina ögonbryn.

Samtidigt som jag reste mig på knä så jag kunde sitta i jämnhöjd med honom så försökte jag säga något som fick honom att möta min blick "Du, se på mig". Jag kupade mina händer om hans ansikte men han skakade lätt på huvudet. Jag la min panna mot hans "Det är okej Aaron" sa jag mjukt. Hans kropp stelnade till och han lutade sig bakåt för att se på mig. 

"Okej?" Nu såg han på mig med förvirrad blick "Det är inte okej, jag kunde ha..." rösten skar sig.

Jag flyttade mig närmre honom och log försiktigt "Jag vet att du aldrig skulle skada mig, du hade en mardröm och det är okej"

Han suckade och såg oroligt på mig "Tänk om.." jag la snabbt ett finger över hans läppar och skakade på huvudet "Shh" och sen kysste jag honom.

Aaron parkerade min bil utanför sitt hus och gick in för att snabbt fixa till sig och hämta sina saker till skolan. Han hade suttit på min säng för en liten stund sedan och njutit av utsikten när jag hade gjort mig i ordning för skolan. Aaron hade hjälpt mig välja kläder och vi kom överens om vita slitna jeans och ett svart polo linne. Håret hade jag snurrat upp i en slarvig knut och smink hade verkligen varit nödvändigt enligt mig. Aaron hade sagt att jag var fin som jag var fast mina röda trötta ögon sa mig något annat. 

Jag tänkte på Kenna när vi körde mot skolan och jag visste att jag var tvungen att prata med henne, jag var inte arg längre och jag ville verkligen ha min bästa vän. Aaron märkte av att jag var försjunken i tankar så han tog min hand och såg på mig, jag log snabbt tillbaka.