The Real Me

Kapitel 32

"Aaron vad fan ska vi göra?"

Scott väntade på svar från sin alfa men det enda han fick var ett djupt suckande. Aaron stod lutad mot fönsterkarmen med ena axeln och kollade ut mot skogens täta trädstammar. Jag hade inte den blekaste aning om vad som gick runt i hans huvud just nu och jag var inte heller säker på att jag ville veta. Scott vände sig mot oss i soffan, mig, Claire och Kenna. Han höjde på ögonbrynen och ryckte på axlarna. Jag svarade honom med ett snett leende.

Utan att vända sig mot oss gav Aaron en order "Kenna, ta med dig Selena till sovrummet." och utan några som helst protester från henne reste hon sig och räckte mig sin hand, till skillnad från mig som lät hakan falla till marken och ögonbrynen rynka sig. Jag reste mig upp och skulle precis säga något när Scott märkte hur jag tänkte protestera och fattade tag om mig arm för att leda mig ut ur vardagsrummet till hallen. 

Kenna kom efter och jag tvärstannade halvvägs till sovrummet. Även fast jag var fullt medveten om att Scott skulle mer än klara av att lyfta in mig så ryckte jag åt mig armen och han såg menande på mig men jag bara skakade på huvudet.

"Selena, följ med mig är du snäll." Kennas bedjande ögon såg på mig men jag lät mig inte övertalas. Varför skulle just jag bli ivägskickad?

"Nej varför?!" 

Jag ställde frågan till båda två men ingen av dom hade något svar, antingen visste dom inte eller så ville dom inte säga något men det kvittade för jag tänkte inte lämna rummet utan att ha fått en förklaring på varför Aaron ville att jag skulle gå iväg. 

Bestämt vände jag mig om för att gå tillbaka till vardagsrummet men stannade tvärt när jag kom till ingången då Aaron stod där med ett spänt ansiktsuttryck, jag ryckte till men hämtade mig snabbt och la armarna i kors över bröstet precis som Aaron hade gjort. Hans svarta t-shirt stramade åt hans biceps och jag fick anstränga mig lite för att inte låta det påverka mig.

"När ska du lyssna på mig Selena?" Tonläget i hans röst var mörkt och hårt och jag förstod att han inte alls var särskilt nöjd med att jag satte mig emot vad han hade bestämt men jag vägrade låta honom bestämma över mig. Om det var något han inte ville att jag skulle höra så kunde han istället säga det.

Jag rynkade på ögonbrynen åt honom och skakade på huvudet "Du är inte min alfa Aaron, du kan inte beordra mig att göra något!" 

Han bet ihop käkarna och fattade sedan tag om min arm och förde mig ut i hallen, ännu en tripp genom den jävla hallen. Scott och Kenna flyttade omedelbart på sig när vi stormade förbi och jag undvek att se på någon av dom.

Aaron öppnade sovrumsdörren och släppte min arm när jag var innanför tröskeln "Du har rätt, jag är inte din alfa. Men du är inte en av oss Selena och säger jag att du ska gå, då går du!" 

Hans ord var som ett slag i magen och sedan drog han igen dörren. Som förstenad stod jag och tittade på den stängda dörren och hans ord for genom mitt huvud ännu en gång, han hade visserligen rätt i att jag inte var en av dom för jag var ingen varg men jag var ju med honom.

Det hade gått en stund utan något mer ljud än deras låga mummel ute i vardagsrummet, jag visste inte riktigt vad klockan var då min mobil hade slut på batteri och hur länge jag hade suttit här i Aarons säng hade jag ingen aning om men det kändes som minst en timme i alla fall. Solen hade gått ner för ett tag sen och det ända jag väntade på var att få komma här ifrån, dels för att jag var trött och dels för att jag helt enkelt inte ville vara här, med dom.

En låg knackning hördes på dörren men jag satt kvar på sängen och ignorerade det. Tillslut öppnades den sakta men jag fortsatte att ignorera vem det nu än var som kom in. Hon satte sig på huk på golvet framför mig och jag mötte hennes blick. Om man studerade hennes ansikte noga så kunde man se vissa drag som var otroligt lika med hennes brors. Deras perfekta raka näsa, formen på ögonen och det magiska leendet.