The Real Me

Kapitel 30

Aarons point of view

Att Selena hade ett skolarbete tillsammans med Ethan rörde mig inte ryggen så länge han höll sina händer borta från henne. Alla skulle hålla sina händer ifrån henne helt enkelt. Jag höll hennes hand i min och studerade henne när hon småpratade med min syster och Claire. Jag studerade hennes fylliga lilafärgade läppar när hon pratade och när hon log var det magiskt. Hennes uppsatta hår framhävde hennes mjuka käklinje och jag kunde inte låta bli att le för mig själv när jag såg hennes gröna gnistrande ögon under hennes långa ögonfransar. Selena var den vackraste jag någonsin träffat.

Vi hade lunchrast och jag hade lovat Selena att jag skulle prata med Jessy hur mycket jag än ville undvika det. Jag kysste henne lätt på kinden och reste mig sen för att leta upp Jessy, eller jag behövde inte direkt leta efter henne utan jag använde mitt luktsinne och min hörsel för att lokalisera henne.

Korridoren var full av elever men som vanligt behövde jag inte tränga mig fram utan alla flyttade sig när jag kom och jag hade ingen aning om varför det hade blivit så. Aldrig hade jag varit otrevlig eller elak mot någon på skolan utan mer tillbakadragen för att inte väcka uppmärksamhet. Jag hade använt Jessy som min täckmantel för att andra tjejer inte skulle närma sig och hon hade varit perfekt till det då hon brydde sig mer om sig själv än någon annan så det blev inte en massa frågor om mig. Dock träffade jag aldrig Jessy utanför skolan och aldrig hade vi något intimt trots att hon försökte. 

Försjunken i tankar snubblade jag över något mitt i korridoren och om det inte hade varit för mina övernaturliga reflexer så hade jag troligtvis legat på golvet i detta läget. Jag vände mig om och såg en brunhårig liten och tunn tjej på golvet som höll på att plocka upp sina böcker och mappar som hon tappat. Hon såg skräckslaget upp på mig och jag såg hur hon inte riktigt vågade ta ögonkontakt. Sakta sjönk jag ner på huk framför henne.

"Förlåt! Jag såg dig inte, låt mig hjälpa dig." Sa jag lugnt och började plocka några böcker.

Tjejen svalde hårt och såg på mig med en förvirrad blick. Jag mötte den och log ett av mina charmigaste leenden, troligtvis var hon en av alla dessa elever som trodde jag var någon snobb som bara brydde mig om mig själv. Bakom min alfa roll var jag en ödmjuk person som brydde mig om alla och kunde jag hjälpa så gjorde jag det.

"Eh.. d-det är okej, jag klarar det." Log hon nervöst och jag la över böckerna på mitt ena knä för att sträcka fram handen till henne i en hälsning.

Efter att hon pendlat med blicken mellan min hand och böckerna på golvet sträckte hon osäkert fram en smal blek hand och fattade tag i min och jag log mot henne "Aaron." hälsade jag och hon såg upp för att möta min blick för första gången.

"Diana." Hennes röst var ljus och läpparna som formade hennes ord var tunna men hon hade ett vänligt leende när hon drog lite på mungiporna. 

Jag följde henne till hennes skåp för att lämna av hennes böcker och vi hade varje blick i korridoren på oss vilket gjorde Diana betydligt mer obekväm "Ignorera dom bara, det gör jag." viskade jag lite på skoj och fick henne att skratta till. 

"Tack, ärligt så hade jag inte förväntat mig det där av dig." sa hon till mig när vi lämnat av hennes böcker och hon låst sitt skåp.

Hennes ord sårade mig lite då jag inte var ute efter att folk skulle tro att jag var en ignorant egoistisk person, allt jag varit ute var att få utrymme då jag var vad jag var. Självklart kunde jag inte stå här och förklara sanningen utan istället lutade jag mig mot skåpet och suckade.

Diana såg sig lite nervöst omkring och jag rynkade på ögonbrynen åt henne "Jag tänkte.. liksom, din flickvän.. blir hon inte arg om hon ser dig stå här och prata med mig?"