The Real Me

Kapitel 42

Aaron's Point of View

Hur lång sträcka jag hade kommit under dagen visste jag inte, men jag brydde mig inte om mycket mer än att jag skulle komma så långt hemifrån som möjligt. Jag hade sprungit ända sen mina tassar hade nått marken utanför Selenas fönster. Selena. Mitt hjärta krampade av saknad efter henne. Det hade blivit ljust ute för flera timmar sedan och jag gissade på att klockan var efter middagstid.

På en stig genom en okänd skog gick jag i min ensamhet. Jag, mina tankar och skogens alla ljud tillsammans men i total ensamhet. Beslutet jag hade fattat var helt rätt, Selena skulle inte behöva utsättas för mer, hon hade varit med om mer än tillräckligt. Det var iallafall vad jag intalade mig själv och vad jag var tvungen till att intala mig själv för att inte vända om. Vända om till henne.

Ytor på skogens mark lös upp från solens strålar som sken ner mellan träden och jag stannade för att se upp på trädtopparna. Bladens gröna färg påminde mig om Selenas ögon och utan att tänka ylade jag gång på gång högt ut all min smärta.

Jag hade kommit till en glänta när jag för första gången, sedan jag gav mig av, kände mig iaktagen. Diskret saktade jag av och såg mig omkring men skogen runt om mig låg stilla och tyst. Med en fnysning fortsatte jag mina steg framåt men kom inte långt innan jag uppfattade en bekant doft. Jag tvärstannade och vädrade med nosen i luften för att lokalisera vart doften kom ifrån. Sedan var det som att hela världen slocknade.

Det gläfsande och morrande ljudet fick mig att sakta öppna ögonen som kändes otroligt tunga. Suddiga gestalter stod framför mig och jag knep ihop ögonen i ett försök att få något klarare syn, men det blev inte någon vidare förbättring. Istället vädrade jag i luften och den bekanta doften jag känt innan allt blev svart slog emot mig som en tung våg. Charles Williams.

Instinktivt reagerade min kropp i försvar men konstigt nog kom jag inte på fötter så snabbt som jag vanligtvis skulle gjort. Jag kämpade med att dra in mina tassar mot kroppen för att få mer kraft och stöd till att sedan resa mig upp, men jag kunde genast känna att jag var alldeles för svag för att lyckas med att komma upp på benen. Synen klarnade något och jag kunde urskilja Charles och en annan ung man stå och betrakta mig där jag låg i det gröna gräset. Båda två flinade åt mig men sa ingenting.

"Va-ad har du gjo-ort med mig?" Tvingade jag mig själv att säga trots att kroppen knappt orkade.

Charles la huvudet på sned och satte sig sedan på huk framför mig "Pilar med paralyserande gift." Hans leende blev bredare.

I detta tillståndet hade jag definitivt ingen chans att stå upp mot honom och iallafall försöka kämpa för mitt liv. Det var tur att jag hade gett mig av för aldrig att jag skulle låta Selena se mig dödas i ett sånt här hjälplöst tillstånd. Det skulle ha krossat henne fullständigt. Bilden av hennes vackra ansikte svepte förbi i minnet och jag kände hur tunga mina ögon blev innan allt blev svart igen.

Jag vaknade upp på samma plats jag legat på tidigare men denna gången kändes inte ögonen och kroppen alls lika tunga längre, snabbt såg jag mig omkring innan jag for upp på fötter. Giftet måste ha slutat verka då min snabbhet och styrka verkade vara som normalt. Väl på fötter såg jag mig omkring ännu en gång och insåg att jag var inte ensam, längre bort satt Charles i sin vargform tillsammans med andra vargar och runt om i gläntan var andra utplacerade för att hålla vakt. Jag skakade om pälsen och kände hur adrenalinet började pumpas fram i kroppen, men jag var tvungen att ta det lugnt och tänka igenom situationen för annars skulle jag vara förlorad inom endast några få sekunder.

Samtidigt som jag gick igenom den fullkomligt galna planen i mitt huvud som jag tillslut kommit fram till kunde jag se kroppsspråket ändras hos de vargar som stod utplacerade för att hålla vakt. Öronen vek snabbt av till alla håll för att lyssna efter hot och med blicken sökte dom in bland skogens alla träd. Kroppshållningen var spänd och innan jag hann reagera attackerades dom av vargar. Min flock av vargar.