The Real Me

Kapitel 40

Selenas point of view

Dagen för balen var här, lyckan och glädjens dag. Dagen man var omgiven av vänner och sin kärlek. Dagen man klädde upp sig i sin noga utvalda och strålande vackra klänning. Dagen man hade roligt och skapade oförglömliga minnen. Dagen alla tjejer fick känna sig som en prinsessa för en kväll.

Dagen jag inte skulle få uppleva. Dagen jag skulle spendera i min säng. Dagen jag skulle fortsätta att vara olycklig. Dagen jag skulle fortsätta att längta. Längta efter honom.

Det hade gått två dagar sen Aaron lämnade mig. Första och andra natten hade jag sovit hemma hos Kenna. Hon hade varit väldigt förstående och ville inte annat än att verkligen finnas där för mig, försöka göra allt för att det skulle vara mindre smärtsamt för mig men hon lyckades inte. Jag var väldigt tacksam över att ha henne vid min sida men det fanns ingen som skulle kunna sätta stopp för smärtan jag kände förutom han. Aaron.

I natt bestämde jag mig för att sova hemma, två dagar hade jag bara legat i Kennas säng trots hennes försök att muntra upp mig. Jag ville inte belasta henne något mer med mig själv.

Mina föräldrar hade bara sett på mig när jag kommit hem, givetvis hade dom blivit informerade på något sätt, men dom sa ingenting utan lät mig försvinna undan och gav mig tid för mig själv.

Jag låg i min säng och stirrade upp i taket, mina ögon var röda och svullna av alla tårar jag fällt och mörka ringar hade bildats under mina ögon efter alla timmar jag legat vaken för jag inte kunnat somna. Han hade verkligen slitit mig sönder och samman.

Med en suck reste jag mig till sittande ställning och såg ut över mitt rum. Gitarren stod i ena hörnet och jag slängde benen över sängkanten för att gå och hämta den.

På något sätt kände jag en inre ro när jag satt där med gitarren i famnen, med fingrarna som strök över strängarna och med melodin som började formas i tankarna.

Jag spelade några ackord och kände hur trycket i bröstet lättade något så jag fortsatte. Försiktigt nynnade jag och kunde känna hur stela stämbanden var till en början.

Lately I've been thinking, thinking 'bout what we had
I know it's hard, it was all that we knew, yeah
Have you been drinking to take all the pain away?
I wish that I could give you what you deserve

Cause nothing can ever, ever replace you
Nothing can make me feel like you do
You know there's no one, I can relate to
And know we won't find a love that's so true

There's nothing like us, there's nothing like you and me
Together through the storm

There's nothing like us, there's nothing like you and me
Together

I gave you everything, baby, everything I had to give
Boy, why would you push me away? Yeah
Lost in confusion, like an illusion
You know I'm used to making your day

But that is the past now, we didn't last now
I guess that this is meant to be
Tell me was it worth it?
We were so perfect
But baby I just want you to see

There's nothing like us, there's nothing like you and me
Together through the storm
There's nothing like us, there's nothing like you and me
Together
There's nothing like us, there's nothing like you and me
Together through the storm
There's nothing like us, there's nothing like you and me
Together

Tonerna dog sakta ut efter jag dragit fingret över den sista strängen och tystnaden la sig som ett tjockt täcke över mig. Jag kunde inte andas, det var som att allt syre på jordens yta plötsligt försvann.