The Real Me

Kapitel 12

Selena sitter fastkedjad vid en järnpåle i en gammal övergiven lada så jag tänkte ta tillfället att skriva lite ur Aarons point of view. Uppmärksamma att detta är från hans synvinkel under tiden från förra kapitlet när Selena blev kidnappad. Trevlig läsning!

"Selena?!" pulsen skenade och jag skrek efter henne i telefonen.

Hon hade viskat att jag skulle hjälpa henne och sedan hördes en duns som att något föll till marken och det knastrade i telefonen. Jag kunde höra någon jämra sig och ljudet av henne i smärta gjorde mig nästintill lamslagen. Min hand for genom håret och jag knep hårt ihop ögonen. Det skrapade till i telefonen och en hög pust hördes, det var inte hon. Mitt blod frös till is samtidigt som en vrede växte inom mig. Jag spände handen runt min mobiltelefon och lyssnade noga.

Först ett harklande och sedan pratade han "Sådär " sa han stolt.

"Vad har du gjort med henne?!" Jag spände ihop käkarna och svarade honom stadigt mellan sammanbitna tänder. Tanken av att Selena var skadad fick det att värka i hela kroppen.

Rösten i andra änden skrattade tyst och ännu mer ilska växte inom mig. En ilska som fick det att vibrera inom mig och jag var tvungen att kämpa emot och kontrollera mig själv trots att det gällde Selena.

Mannen hummade som att han tänkte efter "Varför kommer du inte och ser efter själv?"

"Tro mig, det ska jag!" svarade jag med hotfull röst.

Det klickade till i andra änden och jag förstod att han hade lagt på. En panik blandad med ilska, sorg och skuldkänsla sköljde över mig. Jag var tvungen att hitta henne, hur kunde jag låtit detta hända, jag hade gett ett löfte att aldrig låta något hända henne.

Min knytnäve for in i väggen och ilskan brände inom mig, jag lutade pannan mot väggen och andades in djupt innan jag tog upp telefonen igen och slog in Scotts nummer.

"Hämta dom andra och kom sedan hit!" sa jag med bestämd röst sedan la jag på utan att vänta på svar.

Scott kom instormande genom dörren med Kenna, Mark och Claire efter sig. Jag stod spänt lutad över den öppna spisen med ett så hårt grepp att mina knogar vitnade och jag kunde känna av deras oroskänsla när dom såg mig. Jag knep ihop ögonen och tog ett djupt andetag innan jag talade till dom över axeln utan att se på dom. Mina käkar var spända och jag kunde inte förmå mig att öppna ögonen för då skulle dom se att jag var påväg att tappa kontrollen.

"Någon har kidnappat Selena" sa jag iskallt.

Jag kunde höra någon dra efter andan och jag gissade att det var Kenna. Några snabba steg hördes och sedan kramade en varm hand lätt åt min axel. Scott hade kommit fram till mig och jag sneglade på honom, han såg mig i ögonen och han insåg vad som höll på att hända. Med en nick och en blick av empati yttrade han orden jag behövde höra.

"Vi ska hitta henne Aaron, Selena är stark och hon ger nog inte upp i första taget. Samla dig och spara på krafterna och ta ut det på den jävla idioten som tagit henne."

Jag vände mig mot honom och nickade med sänkt huvud. Han gav mig en kram och dunkade mig med handflatan två gånger i ryggen.

Min blick vandrade över dom andra tre som oroligt men bestämt såg på mig. Även fast jag kände mig totalt förlorad och misslyckad så gav dom mig hopp och styrka. Jag hade inte klarat det här utan dom, vi hade hållit ihop sedan barnsben.

Jag harklade mig och la mina armar i kors över bröstet. En tår rann ner för Kennas kind och jag var tvungen att undvika att se på henne för att kunna behärska mig själv. En bild av Selena skadad och rädd flimrade förbi framför ögonen och jag skakade på huvudet innan jag började prata.