The Real Me

Kapitel 17

Det närmade sig kväll och jag skulle skjutsa Kenna hem, mina föräldrar satt i vardagsrummet och såg på någon kärleksfilm. Mamma hade tårar i ögonen när hon såg upp på oss och torkade snabbt bort dom innan hon skrattade lite åt sig själv. Hon var så otroligt känslig när det gällde filmer. Jag och Kenna tittade på varandra och skrattade lite åt henne när hon reste sig och kom fram till oss.

"Men mamma" log jag och la huvudet på sned.

Hon viftade med händerna och skrattade lite "Äh sluta Selena, du vet hur jag blir när det är sorgligt" hon tog ett djupt andetag "Jaha är det dags nu?" hon slängde en snabb blick på klockan på sin handled.

Jag nickade åt henne "Ja jag skjutsar Kenna hem och jag behöver lite luft efter ikväll" skrattade jag och Kenna nickade instämmande.

"Okej då" sa mamma och slog handflatorna lätt mot låren "Kommer Aaron sen eller?" frågade hon och såg på mig.

Ljudet av hans namn fick mitt hjärta att slå en frivolt och värmen spred sig i kroppen "Jag tror det"

Kenna tog ett steg fram och kramade min mamma hej då och sedan gick hon bort och gav även min pappa en kram, dom tyckte verkligen om henne. Fast att idag var första gången dom hade träffats, men det var inte svårt att tycka om Kenna.

"Var inte en främling Kenna" sa mamma efter oss när vi gick ut genom dörren och Kenna log stort mot henne.

Klockan var tio på kvällen och det hade börjat mörkna en del ute, jag låste upp bilen och lamporna blinkade till. Jag älskade verkligen min bil och ännu mer älskade jag mina föräldrar som gett mig den.

Vi körde in på uppfarten framför huset och Kenna såg på mig med ett leende "Mina föräldrar är vakna, du borde komma in och säga hej"

Jag blev genast nervös och tog en titt på mig själv, mina vita adidas skor, svarta jeans, en enkel v-ringad tight vit t-shirt och håret i en slarvig knut. Skulle jag verkligen följa med in och träffa hennes och Aarons föräldrar såhär? Jag rynkade oroligt på ögonbrynen åt henne.

"Det ser jätte bra ut Selena, mina föräldrar är inget fint folk så kom igen nu" hon öppnade bildörren och steg ut. Jag satt som fastklistrad kvar i sätet och ryckte lätt till när Kenna lutade sig ner och knackade på bilrutan. Ett djupt andetag fyllde mina lungor och jag klev ur bilen.

Hennes hem var lika välkomnande som sist jag var här, på min födelsedag. Vi gick in i köket för att se om vi hittade Mr och Mrs Hale men det var tomt. Ett tyst skratt hördes från vardagsrummet och Kenna tog mig i armen och gick med bestämda steg ditåt. Jag drog snabbt efter andan och insåg att jag hade slutat andas för en liten stund sen. Syret fyllde mig och blicken slutade flimra.

"Jag är hemma" skrek Kenna när vi stegade genom hallen och in i vardagsrummet.

I soffan satt hennes föräldrar och skrattade tillsammans med tända ljus och vars ett glas vin i handen. Det såg verkligen så mysigt och kärleksfullt ut. Båda två såg upp på oss när vi kom in rummet och det var på deras mamma som min blick fastnade först. Hon var verkligen vacker, hennes hår var svart och lockigt som Kennas, ögonen stora och blå, höga käkben och en liten näsa. Min blick vandrade över till Mr Hale, han var bastant och hade kortklippt mörkbrunt hår, käk benen var markanta och jag såg var Aaron fått sina ansiktsdrag ifrån. Hans ögonfärg var mörk, nästan svart.

Dom båda satte ner sina glas och reste sig upp för att komma fram till oss, Mrs Hale kramade om Kenna och pussade henne på kinden medan Mr Hale sträckte fram handen till mig och såg ut att syna mig från topp till tå, en liten rynka bildades mellan hans ögonbryn och jag blev genast nervös. Jag tog hans hand och log försiktigt "Godkväll Mr Hale, Selena" sa jag trevligt och svalde undan nervositeten.