The Real Me

Kapitel 38

Hela världen stod plötsligt stilla och allt blev knäpptyst. Det enda ljud som hördes var mitt hårt pulserande hjärta som höll på att slå sig ut ur bröstet. Det värkte, mitt hjärta värkte där det precis hade blivit krossat i miljontals bitar. Jag famlade efter soffans armstöd när benen gav vika under mig och nätt och jämt lyckades jag hålla mig uppe på fötter.

Jag såg på honom där han stod och stirrade ner i golvet efter att han hade spottat ut de ord jag aldrig någonsin trodde att jag skulle få höra från honom igen. Klumpen växte i halsen och jag bara stod där totalt oförmögen att kunna säga något. Kunde han verkligen mena allvar?

Jag svalde bort klumpen som värkte i min hals så gott jag kunde "Vadå?" frågade jag honom med en främmande röst. En krossad röst.

"Vi kan inte fo-.." började han utan att se på mig.

Jag knöt händerna i sidorna "Jag hörde mycket väl vad du sa första gången Aaron! Men vad fan menar du!?" Avbröt jag honom med höjd röst.

Han drog handen genom håret men såg fortfarande inte på mig. Jag gick fram och minskade avståndet mellan oss och med bara ett litet mellanrum mellan våra kroppar såg jag på honom. Han blev tvungen att se mig i ögonen och jag hatade blicken han gav mig. Mörk och kall.

"Allting var bra idag, vad hände?" Frågade jag honom med låg men bestämd röst.

Aaron vek undan med blicken "Ingenting hände, det bara är så."

Jag höjde på ögonbrynen "Det har med Safira att göra eller hur?" Egentligen ville jag inte få det bekräftat om det nu skulle vara så men jag var tvungen att lista ut var allt detta kom ifrån.

En suck lämnade hans mun "Nej Selena det har inte att göra med henne." Han gick förbi mig och drog handen genom håret. "Det har att göra med dig, jag kan inte vara med dig!"

Orden slet ut mitt hjärta ur mitt bröst och krossade det i ytterligare miljoner bitar. Tårarna brände i mina ögon och jag lät dom falla.

"Selena du måste förstå, jag säger inte att jag inte älskar dig för det gör jag med allt vad jag är, men jag kan inte vara med dig för du hör inte hemma i min värld, det är alldeles för farligt för dig."

Jag vände mig tvärt om och såg på honom med varma tårar strömmandes ner för mina kinder. "Du älskar mig inte Aaron." Min röst var iskall och jag gick fram och puttade till honom i bröstet "Våga inte säga att du älskar mig!"

Gång på gång puttade jag honom i bröstet och han knep ihop ögonen för att ta emot mitt utbrott.

"Jag hatar dig Aaron, jag hatar dig så mycket!" Skrek jag samtidigt som jag grät.

Hur vågade han göra såhär mot mig, vi skulle ha barn tillsammans och han hade lovat att vara där vid min sida. Jag var hans själsfrände och han min, vi var menade att vara med varandra. Han kunde bara inte mena allvar med att det inte längre kunde vara han och jag. Vi hade gått igenom så mycket tillsammans, han var den som vände hela min värld upp och ner men som sedan hjälpte mig att bygga upp den igen, till det bättre. Han var det jag inte kunde vara utan i mitt liv, det som saknades ända tills jag hittade honom.

Aaron fattade tag om mina handleder och såg på mig med spända käkar. "Jag älskar dig Selena!" sa han mellan sammanbitna tänder.

Jag skakade sakta på huvudet och svarade tyst "Varför gör du då såhär?"

"Jag måste." suckade han och sakta fylldes hans ögon med tårar. Han ville inte göra detta men något gjorde att han kände sig tvungen att göra det, hur mycket det än krossade honom. Aaron släppte greppet om mina handleder och sänkte sin blick till golvet. Jag tog försiktigt hans vackra ansikte mellan mina små händer, så försiktigt då han såg ut att gå i bitar vilken sekund som helst. "Det är bättre att lämna dig såhär än att dö från dig. För jag kommer dö Selena."