Little Trophy

6

Jag gick genom den mörka korridoren själv med händerna i jackans fickor. Korridoren ekade en aning när mina skor slog i golvet, och jag kände mig ganska obekväm av att gå här själv. Och snart kom jag fram till en grå dörr, som Omar sa att jag skulle komma fram till. Jag tog ut en av mina händer från fickorna, och placerade handen på handtaget innan jag tryckte ner det.

Jag blev ganska chockad av vad jag såg. Det såg hemtrevligt ut. En upplyst lång hall med en heltäckande matta och lampor på väggarna. Det finns även en del dörrar som jag gissar på antagligen leder till olika sovrum eller liknande. Enligt Omar, skulle dörren som skulle leda in till rummet jag och Felix skulle stanna i, ha en brun dörr. Alla andra dörrar var grå, och jag fick fortsätta in i hallen i jakt på den bruna dörren.

Felix var kvar i rummet jag innan befunnit mig i tillsammans med Omar för att prata om hela situationen. Jag orkade inte lyssna på hela händelsen igen, från hur Vera försvunnit från dagis och efter allt annat som hänt. Så jag gick ifrån, och fick gå till rummet istället. 

Jag hoppar skrämt till när en av dörrarna öppnas upp, och tjejen som innan suttit i Omars knä kommer surt ut. Hon har på sig en kort jacka, och på axeln hänger det en handväska och i ena handen håller hon en reseväska. 

Bakom henne hör jag massvis av röster som skriker efter henne, och musik som dundrar lågt i högtalare. Hon vänder sig surt om, och jag står kvar där jag står och ser på. Hon har inte riktigt märkt mig ännu.

"Jag har ändå alltid hatat er!" utbrister hon och jag hör skratten bakom henne. "Jag har gjort så jävla mycket för er!"

Hon vänder sig sedan tillbaka med blicken ut i hallen, och precis innan hon stänger dörren så får hon syn på mig. Hon rynkar lite på ögonbrynen, och ser nästan äcklat på mig.

"Vad fan gör du här?" frågar hon och jag lyckas inte svara henne. Orden fastnar nästan i halsen. "Är du Omars nya leksak eller något?"

"N-nej" svarar jag, och snart så slits dörren från hennes grepp bakom henne, vilket får henne att vända sig irriterat om.

Bakom henne står det nu en kille, i ungefär min och Felixs ålder. Hans hår är mörkblont, och hans ögon mörkbruna. När han får syn på mig så biter han sig i underläppen där en piercing sitter.

"Hej," säger han och flinar svagt. "Vem är du?"

"Gabi," svarar jag ganska nervöst. "Ja-jag ska bo här med min man-"

"Din man? Är du gift?" frågar han mig och jag nickar. "Vem är din man då?"

"Felix," svarar jag. "Sandman."

"Sandman?!" utbrister han. "Kom in hit Gabi."

Han puttar då bort, Joline eller Josefin, så att hon snubblar framåt. Ärligt, så tycker jag lite synd om henne just då. Hon fnyser ännu en gång, och han tar tag i min arm och för in mig i rummet. Bakom mig stängs snart dörren, och jag rynkar på näsan åt lukten jag möts av.

I rummet sitter de som innan satt inne med Omar där Felix nu är, och röker något som jag antar är det som ger ifrån sig lukten. Killen som jag innan lagt märke som ser lite skyldig ut, sitter i en av sofforna med armarna om bröstet. Jag ser hur han fryser till när han får syn på mig, och jag ser hur hårt han sväljer pågrund av hans Adams äpple. 

"Sandmans brud," säger plötsligt en av killarna jag innan även sett i det andra rummet och släcker saken han håller i handen på bordet framför. "Flyttar ni in nu?" 

"J-ja." svarar jag och stoppar ner fingrarna i jackan. Killen med det blonda håret som står bredvid mig släpper taget om min arm. "Bara ett tag-"

"Varför har jag missat det här?" frågar han bredvid mig. "Sandman är tillbaka? Och han har med sin brud?" 

"Teddy, om du hade varit med på mötet innan idag så hade du inte missat när Sandman kom och störde." säger killen som precis släckt sin cigarr eller vad det var. Han reser sig upp från soffan och går fram till Teddy och mig.

Teddy? Hur kan man ens heta Teddy?

"Jag är Will," säger han och sträcker ut sin hand mot mig. Jag tar hans hand och skakar den, men blicken på inket som täcker hela hans hud fram till fingrarna. "Och du är?"

"Gabi."

"Förkortning på Gabriella?" frågar han och jag nickar. Han vänder sig sedan mot de andra sju killarna som sitter i sofforna. "Detta är Fenix, Alfie, Love, Jojo, Hannes, Neo och Ogge."

Ogge. Jag har hört det innan. 

Det är killen som ser så skyldig ut och beter sig så annorlunda när han ser mig som heter så. Jag försöker möta hans blick, men han ser ner i golvet.

"Killar, detta är Sandmans fru Gabi." säger Will och lägger armen över mina axlar. Han drar sedan med mig bort till sofforna, och släpper taget om mina axlar. Jag slår mig ner bredvid Will, och snart kommer Teddy och sätter sig bredvid mig. 

"Röker du?" frågar en av killarna som jag har för mig var han som hette Fenix. Hans hår var svart, och han hade en tattoo precis över sitt högra ögonbryn. Han håller fram det jag innan trott var en cigarr eller något. Fast nu på nära håll ser jag att det bara är en stor joint.

"Nej." svarar jag och placerar mina händer på mina jeansbeklädda ben. Jag har fortfarande min vinterjacka på mig, och rummet är väldigt varmt. Och jag inbillar inte mig att jag börjat svettas lite.

"Jag har vanliga cigg," säger Fenix och jag skakar på huvudet. "Om du inte röker joint."

"Jag röker ingenting alls." 

"Ta av dig din tjocka jacka," säger Teddy bredvid mig och jag nickar lite svagt innan jag drar ner dragkedjan på jackan. "Du kommer ju att dö av värmeslag annars."

Jag får av mig min jacka, och placerar den bakom mig i soffan. Sedan flackar jag lite med blicken mellan alla killar, utan att riktigt veta vad jag ska göra eller säga.

Dörren till rummet öppnas upp plötsligt, och in kommer Felix. Han ser väldigt irriterad ut, precis så som Joline-Josefin-Julia tjejen. Han ser över alla killar som sitter där inklusive mig innan hans blick fastnar på Teddy.

"Gabi, kom hit," säger han utan att se på mig. Hans blick ligger bara på Teddy, och det är ingen direkt vänlig blick. "Nu."

Jag reser mig upp från soffan, och tar med mig jackan i famnen innan jag går förbi Teddy och bort mot Felix  som står ungefär vid dörren. Han sträcker ut sin hand mot mig, och jag tar tag i den med min lediga hand.

"Teddy, du ska fatta en grej." morrar han och jag ser förvånat på honom, jag har aldrig hört honom så här arg. "Detta är min fru, och vi har ett barn tillsammans. Du rör henne inte, du tittar inte ens på henne. Fattar du?!"

"Ett barn?" frågar Teddy och reser sig upp från soffan. "Vart är ungen då?"

Jag ser ner i golvet, för att inte börja gråta. Jag väntar på att Felix ska svara, men han avbryts av att Omar kommer in i rummet.

"Okej guys," säger han, och jag tror inte att han hört vad Teddy frågade. "Vi måste hjälpa Sandman och Gabi att hitta sin dotter Vera."

Jag ser då upp från golvet, och ser hur Teddy slappnar av i ansiktet. Han ser plötsligt lite medlidande på mig och jag skakar bara svagt på huvudet för att visa att han inte behöver se ut så. Jag ser sedan bort mot soffan där han Ogge sitter. Han stelnar till ännu en gång och drar sedan handen genom sitt hår. 

Och snart reser han sig upp och går snabbt förbi oss och ut från rummet.