Little Trophy

14

Dagen efter så satt jag framför den lilla tvn på rummet och tittade på barnkanalen då det var typ det enda som fanns. Jag hade aldrig sett sånt här barnpogram, främst för att barnpogrammen var annorlunda i England, och för att min pappa inte prioterade det för mig. Då han hellre ville att jag skulle titta på pogram som gav mig allmänbilding och utbildade mig bättre.

Jag tog upp fjärrkontrollen och bytte kanal, bara för att se på den andra som verkade vara en nyhetskanal. De snackade först om internationella problem som påverkar Sverige innan de går inrikes.

"I år har Vera Sandman, den tre åriga lilla flickan varit försvunnen i 13 år. Enligt polisen har man nu förklarat Vera möjligtvis död. Vera-fallet har skakat Sverige, och under dessa tretton år har ingen gett upp hoppet med att hitta Vera. Veras försvinnande kan mynna ut i en mordutredning i snar framtid, men det är oklart ännu."

Jag skruvar upp volymen på tvn. Hjärtat bultar lika fort, när jag ser den där bilden på den lilla flickan. Rösten inuti mig skriker att det är jag, och jag vet att det är jag.

"Vera försvann från sitt dagis, då en främmande man hämtade upp henne. Nya lagar om att dagis ska begära av förälder information om möjliga vuxna som hämtar upp. Veras föräldrar är djupt oroliga, och kräver svar på vad som hände med deras lilla flicka för tretton år sedan."

Jag stänger av tvn, så att den medelålderskvinnan som läser nyheterna försvinner och ersätts av en svart tv skärm. Jag placerar ansiktet i händerna. "Främmande man." Pappa är stämplad som främmande man. Han hämtade inte upp mig för att han var min pappa. Han är antagligen inte min pappa.

Jag reser mig upp från soffan, och går bort till det lilla köket där min mobil ligger på köksbordet. Jag plockar upp den, och ringer Hannah. Den sista jag trodde att jag skulle ringa, faktiskt.

Det går bara fram en signal innan hon slutligen svarar.

"Påriktigt Vera? Vart är du?" utbrister hon innan jag hinner säga något. "Du bara åkte utan tt säga något?! Alla har varit oroliga, och du missade grillfes-"

"Hannah." avbryter jag. Helt ärligt så bryr jag mig inte om den där grillfesten med André eller Jordan. "Jag behöver din hjälp, och du kan inte berätta för dina föräldrar eller min pappa."

"Vaddå?"

"Jag känner mig dum som begär detta av dig," börjar jag. "Men hade du kunnat komma till Sverige? Göteborg?"

"Sverige?" frågar hon. "Och jag kan inte berätta för mina föräldrar?"

"Förlåt om jag begärde för mycket-"

"Jag kommer Vera." säger hon och jag blir chockad. "När behöver jag komma?"

"Ehm, senast imorgon?"

"Jag löser det. Är det viktigt?" frågar hon. "Är det något riktigt seriöst?"

"Ja Hannah." säger jag. "Berätta inte för dina föräldrar eller min pappa om orsaken ens."

"Vad är det?"

"Oscar är inte min pappa." säger jag säkrare än någonsin. "Jag har blivit kidnappad."