Little Trophy

10

Jag har översätt sidan om, när Vera har konversationer på engelska. Detta är ju trots allt en svensk fanfic, och jag kan inte ta för givet att ALLA verkligen kan engelska haha.

-

Jag hatade att flyga. Det fanns inget värre än att sätta sig på planet och lägga livet i någon annans händer flera hundra meter upp i luften.

Jag hade aldrig flugit i ett plan som inte var min pappas privata. Inte bara rymde jag från honom för första gången, utan jag flög även kommunalt.

Jag hade platsen vid den lilla gången, då jag inte fick välja plats själv. På de andra två platserna satt det en man och en kvinna. Mannen bredvid mig hade redan slutit ögonen trots att vi alla gick ombord för kanske en kvart sedan.

Jag knäppte på bältet, innan jag andades ut. Magen knöt sig av nervositet och allt det dåliga som kunde hända snurrade runt i huvudet.

"Are you okey darling?" Jag såg upp, och såg att det kom från en kvinna som satt på andra sidan gången. Jag nickade som svar. (Är du okej hjärtat?)

"Yeah." (Ja)

"You look very pale. Do you travel alone?"  (Du ser väldigt blek ut. Reser du ensam?)

"Yes." Svarar jag och ser ner på bältet som jag håller i. Mina händer är en aning svettiga, och metall delen får små fläckar på sig av mina svettiga händer. (Ja)

"If you need anything, I'm here." Säger hon och jag ler tacksamt innan jag hör pilotens röst i högtalarna. (Om du behöver något så är jag här.)

"Welcome onboard. This plane will take us to Gothenburg. The time is 1:20, and we exepect to arrive at 4:25. We Will take off from London 1:30. " säger piltoten. "Hope you have a pleasant trip. Thank you." (Välkommen ombord. Detta plan ska ta oss till Göteborg. Klockan är nu 1:20 och vi beräknar ankomst 4:25. Vi vill lyfta från London 1:30. Hoppas ni har en behaglig resa. Tack. )

Ett skrovlande ljud av att miccen stängdes igen hördes i planet. Och strax efter det så började flyget att rulla mot startbanan.

Jag höll fortfarande i det stängda bältet, precis som det vore något handstöd. Jag bet mig i underläppen och slöt ögonen. Räknade till 10, och tog lugnande andetag. Kom igen nu Vera.

Planet svängde lite, och snart stannade det upp lite. Och jag hörde motorerna börja göra ljud under mina fötter. Snart började planet köra snabbare och snart var det så snabbt så att min rygg trycktes mot sätet.

Det tog inte lång tid innan jag kände att vi lämnade marken, och jag öppnade ögonen för att titta åt min högra sida. Jag försökte få en glimts från det lilla fönstret, men kvinnan som satt på fönsterplatsen hade täckte fönstret.

Jag suckade, innan jag kände hur planet svängde och höll på. Och efter några minuter blinkade bältessymbolen, och vi kunde ta av oss bältet.

Men jag behöll mitt på, medan jag hörde ljudet av bälten som klickades upp. Mina händer var ännu svettigare än de hade varit innan planet lyfte.

Jag tittade på kvinnan som innan hade pratat med mig, och såg att hon vände på huvudet för att se på mig.

"That went well." Säger hon med ett leende. Jag nickar och slänger iväg ett snett leende. När jag inte har pappa här, så kändes det bra att ändå ha någon.

Jag undrade ifall saker kunde bli bättre efter detta. Jag träffade min mamma, lärde känna henne och kanske kunde bo hos henne någon gång. Kanske kunde mamma och pappa försöka fixa så de kunde få delad vårdnad fram tills jag var arton? Kanske kunde de bli bra vänner igen. Kanske löste sig allt nu, deras bråk och det. Det som höll mig undan från henne.

"Do you live in Sweden?" Frågar jag kvinnan bredvid mig. Hon skakar bara på huvudet. (Bor du i Sverige?)

"No, my daughter lives there. She's been in labor, and now I'm about to meet my grandson for the first time." (Nej, min dotter bor där. Hon har precis varit i förlossning, och jag ska träffa mitt barnbarn för första gången.)

"Oh, gongrats." Säger jag med ett leende. "That's great." (Åh, grattis. Det är fantastiskt.

"Sure it is." Säger hon. "What about you? Do you live in Sweden?" (Verkligen. Bor du i Sverige?)

"No I Dont, but I'm swedish." Säger jag. "I'm going to meet my mother for the first time." (Nej, det gör jag inte. Men jag är svensk. Jag ska träffa min mamma för första gången.)

"Wow." Säger hon. "You have never meet her?" (Wow, har du aldrig träffat henne?)

"If my birth counts. I have. But I've been living with My dad in London My whole Life."  (Om min födelse räknas, så har jag. Jag har bott med min pappa i London hela mitt liv.)

"What a wonderful day for you. Finally meeting your mum." (Vilken fantastisk dag för dig. Äntligen få träffa din mamma.)

"Yes. I've been looking forward to this day since forever." Säger jag. Det är ju sant, jag har alltid velat träffa henne. Men jag har ju trott att hon varit död. Vilket inte stämmer. (Jag har sett framemot denna dagen sen förevigt.)

-

Att gå av flyget och sedan komma in på flygplatsen har alltid känts så bra som nu. Inte bara av att vara i Sverige, och ett steg närmre än min mamma, utan även för att slippa sitta på planet.

Kvinnan hade gått med mig hela vägen, och jag hade väntat på väskorna med henne. Hon var min enda trygghet här, och hon klagade inte heller över att få ha sällskap så här tidigt på morgonen.

Hela resan hit hade vi pratat om allt. Jag fick veta mycket av henne, om hennes dotter som precis fått barn och flytten till Sverige då hon träffat en svensk man online som hon sedan flyttade ihop med. Jag nämnde mycket om min pappa, utan att nämna hans namn då många visste mycket om honom och företaget i London. Hon tyckte min pappa lät som en väldigt bra pappa, och jag nämnde även det lilla jag fick veta om min mamma. Förutom att pappa ljög om att hon var död för mig. Jag nämnde även hela planen med resan till en viss del.

"So darling," säger hon när vi står utanför flygplatsen. "Where are you going. I've got time, if you need some help." (Så hjärtat. Vart ska du? Jag har tid om du behöver hjälp.)

"I'm in need of a hotel or something like that. To just get some sleep before I'm leaving to meet my mom tomorrow." (Jag är i behov av ett hotell eller något sånt. För att få lite sömn innan jag åker för att träffa min mamma imorgon)

"Darling, I'm going to a hotel Right now. You can come with me." (Hjärtat, jag ska till ett hotell nu, och du kan följa med."

"Thank you." (Tack)

"Come on." (Kom nu)