7

647 31 4
                                    

Ni måste läsa det som står i slutet av detta kapitelt. Det handlar om boken.

-

"Vad är det med dig Felix?!" utbrister jag i hallen, och tar min arm loss ifrån hans grepp. Han har i princip dragit mig ur rummet och varit på dåligt humör. "Varför är du så sur?" "För han där jävla Thedo-Teddy är så jävla äcklig," säger Felix och drar sin hand genom sitt rufsiga hår. "Det är alltid såhär, han klänger på det som är mitt."

Det han säger får mig att bli tyst och faktumet att han antagligen haft en annan tjej här får mig nästan att krympa ihop. Jag brukade aldrig bli avundsjuk på sånt här, men denna gången blev jag faktiskt det. Kanske beror det på att jag under åtta år tillsammans med Felix aldrig tänkt över det att han varit med andra innan mig.

"H-har det hänt innan?" frågar jag tyst och ser hur Felix lyfter på ett av sina ögonbryn. "Att han klängt på det som varit ditt?"

"Gabi-" börjar han men avbryter sig lite. "D-det är en lång historia, okej?"

"Precis som det här?" frågar jag. "Att du varit en gängmedlem?" 

"Jag," han suckar. "Ja, jag var det."

"Vad sysslar de med?" frågar jag. "Vad har du gjort tillsammans med dem?"

"Allt."

"Ge exempel på något," säger jag och ser hur ser ner på sina fötter och visar tydligt hur han inte vill berätta för mig. "Snälla Felix-"

"Du kommer att lämna mig, Gabi." säger han och ser upp från sina fötter. "Jag vill inte förlora dig ännu-"

"Vi har varit tillsammans i åtta år, Felix och gifta i två." säger jag. "Jag förtjänar att veta."

"Du kommer att få veta," säger han och sträcker sig efter mig men jag drar mig undan. "Jag lovar dig, Gabi. Du måste bara lita på mig."

"Vart är vårt rum?" frågar jag med en kall ton på rösten. "Jag tror bara att jag vill gå och lägga mig." 

"Hittåt." svarar han tyst innan han börjar att gå den vägen där han innan drog mig mot. Jag började att gå bakom honom, tyst och med ungefär en armlängd mellan oss. Jag hatade att vara kall mot honom, men sanningen var att jag bara kände att jag inte kunde lita på honom just nu och att allt bara var för mycket för mig att hantera. 

Vi kom slutligen fram till den där bruna dörren som Omar snackat om, och Felix öppnade upp dörren. Vi kom in i det lilla rummet, med ett par mörka tapeter och en liten nittio säng med två tunna kuddar och en stor filt. 

Jag rynkade lite på näsan och la ner jackan på golvet precis vid dörren. Jag såg mig omkring, och kände plötligt att det var lite kyligt. Vi borde bara ha tagit in på något hotell eller liknande. Hela denna planen var skit, och trots att jag visste att vi behövde hjälp. Så kändes det som att denna planen skulle slita det jag och Felix hade i stycken.

"Vi borde åka härifrån," säger jag och ser hur Felix vänder sig mot mig och ska precis öppna munnen och yttra ord jag redan visste att han skulle yttra. "Jag ger inte upp på Vera. Aldrig i livet. Men vi borde inte ta hjälp av dessa, detta är ditt förflutna du har hållit undan, och skyddad mig och Vera från. Detta kommer att förstöra oss två."

Han går fram till mig och denna gången backar jag inte. Han drar in mig i sin famn och kramar om mig så hårt att jag nästan inte ens kan andas. Men jag lägger huvudet mot hans bröst och hör de trygga slagen av hans hjärta.

"Vi lämnar," säger han mot min hjässa. "Vi checkar in på hotell, och fortsätter att leta efter Vera."

Jag nickar bara, och försöker svälja ner gråten i halsen. 

"Kan-kan vi inte bara åka hem till min mamma?" frågar jag plötsligt, och orden slinker ur mig utan att jag ville att det skulle de. Min barnsliga sida kom fram, den där mammalängtande sidan. 

"Din mamma?" frågar han och vi drar från kramen. "Är du säker?" 

"Hon kommer förstå," säger jag. "Hon kommer att hjälpa oss."

"Borde jag också hälsa på mina föräldrar?" frågar han och jag nickar lite svagt. "Jag vet inte ens om de bor kvar där, tvärs över gatan."

"Vi löser allt, Felix." säger jag och rör vid hans kind. "Vi kommer att lösa allt."

--------------------------------------

Så jag kommer att testa på att göra en grej i denna boken. Alltså kommer jag att dela den i två delar. Nästa kapitel kommer vara en tom sida där det står "Andra delen". Och nästa del kommer att komma efteråt. Den kommer att skrivas i en annan persons perspektiv, som kommer att bli huvudkaraktären i denna boken, och bl.a förmedla bokens syfte av titeln.

Ni får helt enkelt se.!;) 

Little TrophyWhere stories live. Discover now