Drömmar eller verklighet

Kapitel 1

Regnet smattrar mot fönsterrutorna när jag släcker belysningen och låser dörren till djuraffären där jag jobbar extra på kvällar och helger, eller det var väl tanken från början men egentligen jobbar jag där nästan varje dag, hela dagar.

Lilian som äger affären är närmare 70 år så hon orkar inte så mycket längre. Hon har ägt affären så länge jag kan minnas. En rund gammal kvinna med grått krulligt hår, jag vet att hon permanentar sitt hår hemma men hon ser ut som hon alltid har gjort, vilket jag inte kan sluta le åt. När jag var liten var jag nästan rädd för henne men nu vet jag att hon är världens snällaste.

Jag har jobbat i butiken i tre år, sedan jag tog studenten. Jag vet att hon är glad att jag jobbar här och tar på mig betydligt mer än jag får lön för men jag kan inte låta bli. Hon har inga egna barn och hennes man omkom i en olycka för drygt tre år sedan, nästan precis innan jag började.

Redan när jag var liten visste jag att jag skulle vilja jobba med djur. Kanske inte i en djuraffär med att sälja foder, fiskar eller en liten hamster ibland. Men för mig är det ett steg mot min stora dröm, att bli veterinär. Jag vill jobba med att hjälpa djur, inte sälja dom.

Jag suckar för mig själv när jag går tillbaka bakom disken och räknar dagens kassa. Jag har jobbat så hårt för att nå mitt mål men har fått avslag efter varje ansökan. Jag vet att det är svårt att komma in på utbildningen men jag tänker fortsätta kämpa, om jag inte kommer in så får jag väl fortsätta jobba här i affären tills Lilian väljer att sälja, som jag inte tror ligger allt för långt bort i tiden.

Jag säger godnatt till djuren, som jag alltid gör, innan jag går ut och låser dörren. Varför tog jag ingen regnjacka? För att det var strålande sol i morse, tänker jag och drar upp luvan på tröjan över huvudet. Jag tar upp mobilen och ser att klockan snart är 20.15.

Jag springer så det plaskar runt fötterna på mig tills jag kommer fram till busshållplatsen bara för att se att bussen precis kör iväg, fan också!

Jag tittar mig omkring, nästa buss kommer om 23 minuter, nästan lika länge som det tar att gå hem. Jag är redan genomsur så vad spelar det för roll egentligen?

Jag lämnar busskuren och börjar gå när regnet ökar. Det känns som om jag går i timmar för kläderna blir tyngre av regnet fast jag vet att jag bara har kommit halvvägs hem. Tur det är sommar iallafall så det är varmt ute fast det är kväll. Jag skyndar på stegen och småspringer sista biten fast jag är blöt enda in på skinnet. Det är nog mer en reflex att man springer när det regnar för att slippa bli genomvåt.

Jag går in på min gata och springer nästan direkt på vår granne och hans lilla terrier Zorro.

"Hej Lina, vad gör du ute i regnet?"

Jag böjer mig ner och kliar Zorro bakom örat, han har blivit en riktig gammal gubbe, precis som sin husse. Jag brukade rasta Zorro när jag var yngre och han bara var en liten valp.

"Jag kommer precis från affären, jag missade bussen så jag fick gå hem."

"Tur du är ung." säger han och ler innan vi säger hejdå och jag går in på uppfarten till mitt hus.

Jag har inte velat flytta till en egen lägenhet eftersom min plan är att jag ska flytta härifrån, och jag kan spara mina pengar eftersom mamma och pappa låter mig bo gratis så länge jag jobbar och pluggar.

Jag låser upp ytterdörren och kliver in. Jag tittar ner på hallgolvet och ser att det redan är en stor pöl efter mina blöta skor och kläder. Jag skyndar upp på övervåningen och in till badrummet. Nu vill jag bara ta en lång varm dusch och krypa ner i sängen.

Jag får av mig kläderna som ligger som klister på min kropp och kliver in i duschens varma vattenstrålar, Gud så skönt! Jag står länge och njuter när jag hör hur det bankar på dörren.

"Lina! Lina jag måste komma in, du har stått där hur länge som helst!" ropar min storebror från andra sidan dörren.

"Men lugna dig! Jag är snart klar!" skriker jag tillbaka. Han om någon borde flytta hemifrån!

Han börjar banka igen och jag stänger irriterat av duschen och kliver ur och virar en handduk om mig.

Jag öppnar ilsket dörren och blänger surt på honom.

"Helvete, vad fan har du gjort här inne?" frågar han men jag tränger mig förbi honom.

Jag går in på mitt rum och smäller igen dörren så hårt jag kan. Jag borde kanske kolla på en lägenhet ändå? Ja, om inte Linus flyttar härifrån snart lär jag skjuta ut mig! Jag älskar min bror men han är så jävla jobbig ibland!

Jag tar på mig ett par mjukisar och min favorit tröja innan jag går ner till köket. Jag har inte hunnit äta middag än och klockan är redan efter 21.

Jag skyndar mig ner och öppnar kylen och ser att mamma har gjort en matlåda, som typ är tom.

"Linus! För helvete! Har du ätit upp all mat?"

Pappa är bortrest och mamma jobbar natt, inte för att jag inte kan laga mat själv men när jag jobbar sent brukar hon ordna middag till mig.

"Linus?!" ropar jag ännu högre och smäller igen kylen.

Jag sätter mig vid köksön och bläddrar igenom posten, mest reklam som vanlig.

Jag bläddrar bland tidningarna och får syn på ett stort vitt kuvert.

Lina Malm

Mer hinner jag inte läsa innan jag ser loggan, SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet.

Jag sväljer hårt och knuten i magen på mig känns som om den ska explodera. Med skakig hand tar jag upp kuvertet och försiktigt börjar jag öppna det.

Jag tar ett djupt andetag och tar skakigt ut papperna. Jag får blinka några gånger för att ens kunna läsa vad som står.

Lina Malm antagen till universitetsutbildning, veterinär, SLU Uppsala.

Va?