Drömmar eller verklighet

Kapitel 32

"Erik, det här är Johannes, vi träffades i parken i morse... Johannes, det här är Erik, min bästa vän." säger jag och dom hälsar på varandra med ett fast handslag.

Jag kan redan nu se att det glittrar i Eriks ögon och jag vet precis vad han tänker...

"Trevligt att träffas, jag hörde att du har en fin hund." säger Erik roat.

"Fin och fin vet jag inte, stor och olydig, men jag fick träffa Lina tack vare honom så något rätt han har ju gjort."

"Jag tycker han är väldigt fin, lite busig men han är ju bara valp, det går över." säger jag och ler.

"Kan jag få bjuda er på något?" frågar Johannes och vinkar till sig bartendern, som i det här fallet är Adrian.

Jag sväljer nervöst och ser när han kommer fram till oss och proffsigt väntar på att Johannes ska beställa, men jag ser att det blixtrar från hans ögon.

"En öl... är det säkert att du inte vill ha något Lina? Erik?"

"Nej, tack ändå, jag har rätt mycket kvar." säger jag och höjer mitt glas och Erik gör detsamma.

"Då blir det bara en öl då." säger Johannes till Adrian som skickligt häller upp en och placerar den framför honom.

Jag ler mot Adrian men han ler knappt tillbaka utan fortsätter jobba... Hur kunde jag hamna i den här situationen? Av alla ställer i hela Uppsala, just ikväll, så befinner sig Johannes på Adrians bar.

Det är nog bara som jag märker av den spända stämningen som lagt sig över oss, inte för att jag tror att Adrian är sur, jag menar, varför skulle han vara det? Men han blev nog rätt förvånad, han vet att jag inte känner så många här, utom Saga, Elin och Erik då...

Erik börjar direkt prata om något med Johannes men jag hör knappt ett ord. Det är nog svårt att vara nära Johannes utan att nu ha Adrian i närheten. Hela min kropp känns som en tickande bomb.

Jag försöker fokusera på Johannes, han är verkligen riktigt snygg, sist vi träffades så var han dränk av svett i träningskläder... men nu, Han är så snygg som man kan bli... Lätt fixat hår och en snygg skjorta som spänner över dom vältränade armarna, hela han utstrålar charm...och sex...

Jag kippar efter luft när jag vänder mig bort mot Adrian igen som knappt släpper mig med blicken. Den intensiva känslan får hela min kropp att brinna.

Herregud, vad är det som händer?

"Så Lina, både du och Erik ska bli veterinärer, nu förstår jag varför du hade så bra hand om Brutus, en naturbegåvning." säger han och blinkar flirtigt så jag fnittrar till. Jag kan inte hjälpa det, hur pinsamt det än är...

"Det stämmer, det var där vi lärde känna varandra." säger jag och ler mot Erik.

"Brutus skulle gärna vilja träffa dig igen... och jag med, har du några planer för imorgon? Vi skulle kunna ta en promenad? Fast inte allt för tidigt..." säger han och ler när han höjer sitt glas och tar en klunk så jag skrattar till.

"Visst, jag vill gärna träffa Brutus igen..." säger jag och ler och tar en klunk av mitt vin.

Jag ser hur en lekfull sida träder fram i hans ögon och ett lätt flin växer sig fram på hans läppar.