Drömmar eller verklighet

Kapitel 23

Som alltid när jag är omkring Adrian får jag knappt fram ett ord, speciellt inte nu... Men Erik håller samtalet flytande så det är jag tacksam för, han verkar inte känna av den spända stämningen som lagt sig som ett moln i hela bilen. Tur att det inte är så långt hem för jag vet inte hur mycket jag klarar att sitta här i bilen, med Adrian.

Jag trodde att efter vårat ligg skulle allt vara över, att jag skulle kunna släppa alla fantasier om honom, och jag trodde verkligen jag hade lyckats... men nu, efter att jag har träffat honom igen, inser jag att jag har misslyckats totalt.

Har han någonsin varit snyggare än nu? Tanken på hans läppar som jobbar sig över hela min kropp får mig nästan att kippa efter luft där jag sitter bak i bilen, hans bil... Hans händer som smeker mig längs med det allra innersta. Jag spänner in och ut fingrarna mot min handflata i förhoppning att dämpa begäret att köra dom igenom hans gudomliga hår och krama lätt så han stönar, precis så upphetsande att han...

"Så då var vi framme, vad tyst du är Lina." säger Erik och avbryter mina tankar när han kliver ur bilen.

Vad håller jag på med? Sexdrömmer om personen i fråga som sitter mindre än en halvmeter ifrån mig. Dessutom sitter Erik i samma bil, men han skulle nog bli mer road än upprörd om han visste vad jag satt och tänkte på.

Jag skakar lätt på huvudet innan jag kliver ur bilen. Jag måste skärpa mig, jag har inte tid med det här, hålla på att dagdrömma om något som har hänt och som förmodligen inte lär hända igen.

När jag klivit ur bilen sträcker jag mig efter påsen och vänder mig så snabbt om att jag krockar in i Adrian.

"Jag kan ta den där." säger han och blickar ner mot påsen.

"Tack." mumlar jag när jag räcker honom den och vi börjar gå upp mot huset.

Vi går under tystnad till vi kommer fram till porten. Erik håller upp dörren och jag går in först. Med snabbare steg än vanligt skyndar jag mig upp för trappen. Just nu hade jag ändå önskat eller iallafall hoppats på att Elin eller Saga skulle vara hemma. Inte för att jag har berättat för dom att jag legat med Adrian, det är det bara Erik som vet. Men det skulle ha varit ett mentalt stöd.

Vi går in i hallen och hänger av oss innan jag tar påsen av Adrian och bär ut allt till köket.

"Vem är bäst på laga mat, du eller jag?" frågar Erik och flinar.

"Garanterat du, men jag kan göra det om du vill." säger jag, jag behöver ha något att göra för att inte rusa iväg i tankar igen.

"Jag gör det, du kan väl göra sallad eller nå?" fortsätter han medan han plockar upp alla varor.

"Ni behöver ingen hjälp?" frågar Adrian som nu kommit in i det lilla köket och lutar sig mot dörrposten.

Genast känner jag hur rummet krymper, det är alldeles för litet för oss alla tre. Kanske mer känslomässigt än storleksmässigt, men ändå.

"Det är lugnt, det är vi som bjuder." säger Erik glatt och återvänder till maten.

Jag sväljer nervöst innan jag följer efter Adrian ut från köket, jag tar med mig en skärbräda och alla grönsaker och bestämmer mig för att det är säkrast om jag sitter vid matplatsen. Eller vänta. Jag stannar mitt i steget och känner hur det hettar om kinderna när jag möter Adrians blick, han ler och blinkar innan han lutar sig mot bordsskivan. Fan också, jag tänkte inte på att det är det bordet vi knullade på, samma bord som vi nu ska sitta och äta middag vid...

"Så... behöver du hjälp?" frågar han och borrar blicken i mig med sådan hetta att det känns som om jag ska smälta. Jag vet att han tänker precis samma tanke som jag.

"Öh, nej, det går bra." mumlar jag och ställer ner mina grejer på bordet innan jag drar ut en stol och sätter mig.

Adrian står kvar, lutad mot bordsskivan och jag känner hur hans blick smeker hela mig. Det var precis där jag satt, precis där vi...

"Gillar ni när det är lite hetta i maten?" ropar Erik så jag rycker till.

"Ja... absolut, gör vad du vill." säger jag och försöker hålla rösten stadig.

Jag börjar hacka grönsakerna och försöker lägga all min fokus på det.

När maten äntligen är klar dukar jag fram och sätter mig på samma stol som tidigare. Det doftar helt underbart och jag känner hur det kurrar till i magen. Jag har inte hunnit smaka än men det ser helt fantastiskt ut.

Erik tar min tallrik och häller upp innan han ler och ställer ner den, jag blåser lätt och jag tycker mig nästan höra att Adrian drar lätt efter andan. Jag lyfter blicken och tittar frågande på honom men han bara flinar roat, som om vi har läst varandras tankar, vilket gör att jag blir generad, han lyckas alltid göra mig generad...

"Gud så gott Erik, du är ju otroligt bra på laga mat, jag hade inte kunnat laga ens i närheten av det här." säger jag nöjt och fortsätter äta med god aptit.

"Jag jobbade faktiskt på en mindre krog innan jag kom in på utbildningen så jag hann lära mig en hel del." säger han stolt.

"Tur för dig att du inte har sagt det tidigare, då hade jag tvingar dig att laga mat varje dag." mumlar jag och skrattar till.

"Vart var det du hade jobbat?" frågar Adrian och lutar sig tillbaka på stolen.

"Nybrogatan 38, hört talas om det?"

"Jo, det har jag, bra ställe, då har du jobbar i baren också?

"Det stämmer, men mest kök och servering, jag gillade jobbet men ja, när jag kom in på veterinärsutbildningen så tvekade jag inte att sluta där. Det är ju trots allt veterinär jag drömmer om att bli."

Adrian nickar och vänder blicken mot mig innan han fortsätter äta. Jag märker att det är något som stör honom, och jag kan ju gissa vad det är...

Jag måste säga till honom att Erik bara är en vän, visst, det är inget mellan mig och Adrian men jag vill ändå inte att han ska tro att jag är en sådan person som bara ligger runt efter det som hände mellan oss...

Men om han nu tror att jag och Erik är ett par och att jag då har var otrogen mot honom. Det känns inte bra isåfall, för det skulle jag aldrig vara, inte mot någon!

Så det är väl inte mer än rätt att han får veta hur det ligger till. Jag får väl helt enkelt säga att Erik bara retas med mig eller nå...