Drömmar eller verklighet

Kapitel 63

Jag vaknar upp med en skön känsla i kroppen, tillfredsställd och helt till ro, något jag inte har känt på hela veckan.

Jag sträcker på mig och blinkar till för att vakna. Något förvånad möts jag av ett par vackra blåa ögon och ett leende som får hela kroppen att pirra till.

"Vad gör du?" mumlar jag och sluter ögonen igen.

"Ser när du sover." viskar han och kysser mig ömt så att jag rycker till och öppnar ögonen.

"Varför det?" frågar jag med ett skratt när han släpper mina läppar.

"Du är så vacker och du såg så rofylld ut när du sov." säger han mjukt och jag känner hur det hettar om kinderna.

Han böjer sig ner och kysser mig igen, mer krävande när våra tungor möts och jag suckar nöjt av att känna hans tyngd över mig.

Min kropp vaknar direkt till liv när han placerar sig mellan mina ben och kysser mig så grundligt när jag känner toppen av hans hårdhet vila precis på det rätta stället.

När han glider in slår jag benen om hans midja och manar honom att komma djupare in och när han fyllt mig till roten lämnar ett dovt stön mina läppar tills han kysser mig igen.

Inte alls så krävande och intensivt som innan utan mjukt och förföriskt börjar han gunga sina höfter mot mig i långa, sakta, rytmiska stötar.

Jag kvider mot hans läppar, en önskan om att befria mig från den spänning som byggds upp i kroppen.

Han fortsätter fylla mig om och om igen, djupare och djupare för varje stöt tills det känns som om jag inte ska klara mer. Det bultar och värker i mitt innersta så när han greppar tag om mina höften och ökar takten skriker jag ut den orgasm som känns så intensiv och befriande att jag snyftar till när han följer efter på samma ljuva väg.

Med häftig andning och pulsen som rusar i kroppen släpper jag benen om honom och ler när jag möter hans dimmiga blick.

"Godmorgon." viskar han hest så jag skrattar till.

"Mm, godmorgon."

Han kysser mig på nästippen innan han drar sig ur och lägger sig bredvid mig med en nöjd suck.

Jag vet inte hur länge vi ligger i tystnad men jag tar hans hand och flätar samman våra fingrar och ler när jag möter hans blick.

"Vad ska du göra idag?" frågar jag och vänder mig på sidan mot honom.

"Ehm, det är söndag så jag måste in till baren och göra massa pappersgrejer typ. Du då?"

"Inget speciellt, skolgrejer antar jag. Jag och Erik har en stor presentation i slutet av veckan så vi ska väl förbereda inför det."

"Hur går det egentligen? Trivs du fortfarande med utbildningen?"

"Ja verkligen, jag älskar det och vill bara få lära mig mer, det är trots allt fem år till men jag ser framemot det."

"Det låter bra, fem år är långt tid men du har ett mål, det är det viktigaste."

"Ja, jag kommer säkert vid något tillfälle tvivla på mina ord, det kommer vara mycket pluggande och många tentor men ja, jag vet vad jag vill och jag hoppas att jag ska klara det."

"Det tror jag att du kommer göra... och du har Erik där, det måste kännas bra."

"Ja, det gör allt både roligare och lättare, han betyder så mycket för mig."

"Jag har förstått det."

"Stör det dig? Att jag och Erik är så nära vänner?"

"Nej, eller först när jag trodde att ni var tillsammans blev jag... jag vet inte men galet svartsjuk, jag ville ha dig för mig själv redan då. Men inte nu längre, jag gillar Erik och jag ser att han betyder väldigt mycket för dig."

"Ja, ja det gör han verkligen."

"Men stöter han på min flickvän så nitar jag honom!" säger han och skrattar till.

Jag känner hur pulsen ökar och det hettar om kinderna att jag nästan måste kippa efter luft. Flickvän... jag är hans flickvän! Jag vet ju att vi sa att vi skulle ge det ett försök men jag trodde inte att ordet skulle påverka mig så mycket men glädjen som skjuter genom kroppen bara av att höra honom säga det går inte att ta miste på.

"Vad är det?" frågar han oroligt men jag bara ler och kysser honom så omsorgsfullt jag bara kan, min pojkvän.

"Även fast jag skulle vilja ligga här hela dagen borde vi nog gå upp." viskar jag och stryker honom med fingret längs med hans ögonbryn.

"Du har rätt, jag vet inte ens vad klockan är." mumlar han och sätter sig upp och sträcker sig efter mobilen.

"Klockan är halv tolv, jag måste börja åka snart." säger han och vänder sig mot mig.

Jag sätter mig också upp på sängkanten och försöker leta rätt på alla mina kläder som ligger utspridda över hela rummet.

När vi klätt på oss följer jag efter honom ut till köket, jag letar reda på ett glas och fyller det med kallt vatten och dricker girigt, jag har inte ens märkt hur törstig jag var.

Jag fyller på glaset igen och sneglar på Adrian som står och lutar sig mot den öppna kylskåpsdörren.

"Jag har tyvärr ingen frukost hemma, jag kom direkt från flyget." mumlar han och stänger dörren.

"Det är lugnt, jag har frukost hemma hos mig." säger jag och tömmer glaset.

Jag möter hans blick och rynkar pannan åt hans fundersamma min.

"Vad tänker du på?" frågar jag och lutar höften mot diskbänken.

"Jag vet inte... vad händer nu?"

"Vad menar du?"

"Ja men, vi är tillsammans, så vad händer nu?"

"Öh, jag antar att du åker till jobbet och jag går upp till mig." säger jag roat så han skrattar till och skakar lätt på huvudet innan han går fram och kramar om mig.

"Du... krångla inte till det, det är fortfarande som vanligt." viskar jag och känner att han släpper en aning på greppet.

"Inte riktigt som vanligt, men det känns bra." mumlar han och kysser mig så jag rodnar.

"Jag har inte haft en flickvän sedan gymnasiet." fortsätter han och skrattar till.

"Vet du, jag har inte haft en pojkvän sedan gymnasiet. Vi får hjälpa varandra." säger jag och ler mot honom.

"Det låter bra." mumlar han och kysser mig igen innan han släpper mig.

Han ordnar med det sista innan vi går ut till hallen och stänger dörren bakom oss. Jag väntar tills har låst dörren och ler mot honom när han stoppar har nycklarna i fickan och lutar axeln mot dörren.

"Så, jag antar att vi ses senare?" säger han och stryker mig på kinden.

"Visst, det lär vi göra." mumlar jag och lutar kinden mot hans hand.

Han kysser mig en sista gång innan han går ner för trappan men jag står kvar vid hans dörr tills jag hör att porten slår igen.

Jag vänder mig om och börjar gå upp trappan, för varje steg jag tar kan jag inte sluta le.

När jag kommer in till lägenheten går jag direkt till mitt rum och sätter mig på sängen. Jag hade kunnat gissa på många saker som skulle hända igår, men jag hade inte gissat på att jag skulle ha en pojkvän i slutet av kvällen.

Det pirrar till i magen och jag skrattar för mig själv när jag sträcker mig efter mobilen. Jag tog aldrig med den igår eftersom jag inte trodde att jag skulle stanna över.

Pirret i magen går över lika fort som det kom och ersätts av en stor klump.

Från Johannes:
Hej! Tack för i fredags, bästa födelsedagen någonsin, men det har fått mig att sakna dig ännu mer. Kan vi inte ses snart? Längtar efter dig, puss!

Jag lägger mig ner på sängen och suckar djupt, fan också...