Drömmar eller verklighet

Kapitel 11

Om utsidan är imponerande så är det inget att jämföra med insidan. Stor entré med högt i tak i foajén. Det är fullt med studenter som försöker leta sig till rätt sal.

Jag tar upp schemat för mina lektioner och ser att jag ska vara i sal 231. Jag går fram till en stor tavla där alla salar är utmärkta.

Det pirrar i hela kroppen när jag börjar gå genom byggnaden. Det är inte speciellt svårt att hitta här så jag kommer fram till salen i god tid innan lektionen ska börja och ser att det bara är jag där och fem personer till som har satt sig ner i den aulaliknande salen. Det är något helt annat än när jag gick på gymnasiet.

Jag tittar mig nyfiket omkring och tar en av platserna på andra bänkraden. Det ska bli så spännande att få se mina nya klasskamrater.

Jag plockar upp min laptop och ett block och ser hur fler studenter börjar strömma in.

Jag ler och säger hej till några tjejer som går förbi mig och sätter sig på bänkraden framför mig. Jag kan inte hjälpa att det pirrar i magen. Den bästa och mest nervösa stunden hittills i mitt liv. Jag känner mig så upprymd att jag nästan inte kan vänta tills det börjar.

Jag kollar på klockan, 7 minuter kvar och salen fylls mer och mer. Det som känns så bra är att alla här är här av samma anledning som mig, att få bli veterinärer, något som alla här förmodligen drömmer om lika mycket som jag.

Jag startar mitt skrivprogram och plockar fram boken för den här lektionen. Så redo som jag är nu har jag nog aldrig varit. Jag fick böckerna i sommar så jag har bläddrar igenom dom flesta av dom vilket får mig att längta ännu mer.

Jag rycker till när någon klappar mig lätt på axeln. Jag blickar upp och möter ett vänligt leende.

"Hej, är det ledigt här?" frågar han och nickar mot stolen bredvid mig.

"Ja, absolut." säger jag snabbt och flyttad lite på min väska för att ge plats åt honom.

Han sätter sig ner och plockar fram sin dator. Han ler mot mig och skruvar lite på sig som om han letar efter något.

Jag fokuserar ner i datorn och försöker glömma den manliga doften som nu ligger som en dimma över mig. Varför reagerad jag så mycket så fort en kille är nära mig? Herregud, jag måste skärpa mig och inte bete mig som ett brunstigt sto... pinsamt och helt opassande! Det är helt och hållet min superheta grannes fel, innan jag träffade Adrian har jag aldrig betett mig såhär...

"Du, har du en penna?" viskar han när läraren kommer in och jag känner hans andedräkt mot min kind.

Jag gräver i väskan och räcker över en penna. Han ler och nickar till tack när läraren börjar presentera sig.

Läraren berättar om sig själv och vad vi ska läsa den här terminen. Jag kan inte hjälpa att jag ler. Jag har sett fram emot det här så länge nu.

Det känns som om lektionen rusar iväg och ju längre lektionen går vet jag att det här är helt rätt för mig. Jag förstår att jag kommer att måsta plugga en hel del men det känns bara roligt.

När lektionen är slut slår jag ihop datorn och börjat plocka ner mina saker. Det är första dagen så jag har bara en till lektion idag efter lunch.

"Tack för lånet." säger killen som lånade min penna.

Jag ler mot honom när jag tar emot den och stoppar ner den i väskan innan han hinner se att jag rodnar.

"Jag heter Erik."

"Lina." säger jag och tar hans framsträckta hand.

"Så Lina, vad tyckte du om första lektionen?"

"Jättebra, jag har längtat så länge på den här dagen. Jag tror verkligen det kommer bli så spännande och läraren verkar jättebra."

"Ja, jag håller med, jag har sökt två gånger tidigare så jag trodde inte det var sant när jag fick brevet att jag blivit antagen."

"Samma här, kommer du från Uppsala?"

"Stockholm."

"Men du bor här eller pendlar du?"

"Jag bor här i ett studentrum men jag letar efter lägenhet så hör du något så säg till."

"Jag är nog inte rätt person att fråga, jag är inte från stan och hade så tur, jag bor en bit härifrån och delar lägenhet med två tjejer. Så jag är rätt nöjd att jag hittade det och inte behöva bo i ett studentrum, nog för att det säkert är kul på sitt sätt."

"Jo, det går rätt bra, men att dela kök och badrum med typ 15 personer är ingen dröm." säger han roat och skakar på huvudet.

"Hör jag något så säger jag till." säger jag och ler.

Vi går tillsammans från salen och bestämmer att vi ska äta lunch innan vår nästa lektion.

Det känns så kul att redan efter första lektionen ha någon att äta med och sitta tillsammans med på lektionerna och att han ser bra ut är inget minus. Fast det borde det kanske vara, jag vill vara fullt fokuserad på skolan.

~

Precis som första lektionen så rusade sista lektionen förbi.

Det var länge sedan jag kände mig så glad. Allt känns så bra och det visade sig att jag och Erik har mycket gemensamt, som vänner. Jag har bestämt mig för att han är en vän, bara vän, inget mer. Visst, han ser bra ut men det skulle aldrig gå, vi ska läsa tillsammans i över 5 år och inget får förstöra det. Inte när det känns som om han är en bra kille och vi kommer redan så bra överens. Han kanske inte ens skulle vara intresserad av något mer än så men en vän är vad jag behöver just nu, absolut inget annat!

Han följer mig till bussen och jag längtar redan till imorgon. Jag känner mig så ivrig att få lära mig mer.

Medan vi står och väntar på bussen vänder jag blicken mot solen och njuter. Det är fortfarande varmt ute.

"Ska du på insparksfesten på fredag?" frågar han.

"En insparksfest?"

"Ja, en fest för förstaårsstudenter."

"Okej, jag visste inte ens att det skulle bli någon fest." säger jag och skrattar till.

"Det pratas rätt mycket om det på campus, jag hoppas att du kommer." säger han och ler.

Precis när jag funderar på vad jag ska säga ser jag att bussen kommer.

"Jag får fundera på det, men vi ses imorgon." säger jag innan jag kliver på bussen.

Han står kvar och lyfter handen när bussen börjar rulla och jag ler tillbaka.