Drömmar eller verklighet

Kapitel 24

Jag lutar mig tillbaka i stolen och suckar nöjt. Det var länge sedan jag åt så mycket men det var så otroligt gott. Nu vet jag vem som får laga mat i fortsättningen.

"Stort tack för att du lagade maten Erik, nu behöver jag inte äta på en vecka." säger jag och klappar honom lätt på armen.

"Vi måste ju få lite energi om vi ska orka börja jobba." säger han och ler innan han också lutar sig tillbaka i stolen bredvid mig och lägger upp sin arm på min stolsrygg.

"Så, Adrian, du måste berätta, visst äger du en bar?" fortsätter han.

"Det kan man säga, sedan några år tillbaka."

"Det måste vara en tuff bransch, vad är det för typ av bar?"

"Helt vanliga bar skulle jag väl säga, inte så stor, ingen nattklubb eller sportbar, bara ett ställe att hänga på, vi har biljardbord och sånt om man vill det. Sedan har vi en rätt stor uteservering under sommaren men den stänger vi 1 september."

"Det låter jävligt schyst, vi måste ju gå dit någon gång, eller hur Lina?"

"Öh, ja absolut..."

"Men du bjuder på första rundan, eller hur?" säger Erik och ler.

"Självklart, men som sagt, jobbet kallar så jag måste börja gå. Det var fantastiskt gott, du är riktigt duktig Erik." säger Adrian och börjar resa sig upp.

"Tack! Men du kan väl stanna på kaffe?" säger han och reser sig upp samtidigt.

"Kanske en annan gång." mumlar han.

"Kom igen nu, lite kaffe sedan kan du gå, okej?"

Erik tar alla tallrikar och nu ser man att han har jobbat i restaurangbranschen, lätt och smidigt får han med sig nästan allt från bordet.

Jag lutar mig fram igen och börjar resa på mig. Jag vågar inte riktigt möta Adrians blick som jag vet är fäst vid mig.

"Vi behöver prata." säger han tyst och jag förstår att det är för att han inte vill att Erik ska höra.

Jag sluter ögonen en kort sekund innan jag möter hans blick och ler.

"Absolut, och det är okej om du inte vill ha kaffe, Erik har bara för vana att bli vän med alla runt omkring honom."

"Jo, han är riktigt trevlig och jävligt duktig på att laga mat, där har du ett kap..." mumlar han och jag drar snabbt efter andan för att inte börja skratta.

"Det är inte som du tror..." börjar jag men Erik avbryter mig när han kommer in och ställer fram tre kaffekoppar.

"Någon som vill ha mjölk, det vill säga om ni ens har någon mjölk hemma?" frågar han glatt innan han sätter ena handen på min axel när jag vänder upp blicken mot honom och ler.

"Ja, det borde finnas mjölk, vill du ha det?" frågar jag och vänder blicken mot Adrian.

"Nej, det är bra... tack ändå."

Erik nickar innan han går ut till köket igen. Jag förstår verkligen hur det ser ut mellan mig och Erik för dom som inte känner oss, samma uppfattning som Saga fick efter att Erik sov över. Det känns jobbigt att behöva förklara för alla att vi bara är vänner men jag förstår att jag måste i Adrians fall.

"Kan vi prata eller? Bara vi två?" frågar han och nickar mot sovrummen.

"Ja självklart, kom, vi går till mitt rum."

Jag går före och visar honom vägen. Jag minns inte om jag ens har bäddat sängen men det gör detsamma. Jag förstår varför han vill prata så det är väl bara att göra det och förklara. Erik lär få sig ett gott skratt när han får höra det.

"Så..." börjar jag när vi går in och stänger dörren till rummet.

Jag står kvar med handen på dörrhandtaget och ser hur han tittar sig omkring. Tack och lov är det inte lika stökigt som det brukar... Jag står tyst och ser när han går fram till Albert och knackar lite lätt på skålen.

"Du Lina, jag trodde du och Erik var kompisar, som du sa tidigare... men han är din pojkvän, eller hur?"

Jag öppnar munnen för att svara men innan jag hinner få fram ett ljud avbryter han mig.

"Jag ligger inte med andras flickvänner. Jag vet inte vad du är för tjej men jag tycker inte det är okej. Dessutom trodde jag att det som hände mellan oss, ja, att det var något speciellt. Jag menar sexet, det var typ det bästa sex jag någonsin haft och jag hoppades på att vi skulle fortsätta med det om det kändes bra för oss båda, det gjorde det iallafall för mig. Men nu det här... Hur kan du tycka det är okej att vara otrogen? Jag menar, hur skulle det kännas om Erik var otrogen mot dig?"

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, totalt i chock försöker jag hitta orden men han överrumplar mig totalt med sina ord. Jag vet att han menar det han säger, vilket får mina knän att nästan vika sig. Det var inte alls en dröm eller löjlig fantasi, han kände något speciellt mellan oss. Precis samma som jag kände...

"Du, alltså... Erik är inte min pojkvän, nära vän och vi pluggar ihop, men inte pojkvän."

"Menar du allvar? Han klänger ju på dig så fort han får chansen."

"Han bara retas... han vet... han vet om det som hände mellan oss."

"Har du sagt det till honom? Och han är fortfarande intresserad av dig?"

"Han är inte intresserad av mig, inte alls, han är bara så som person och vi är nära vänner."

"Men sluta nu, jag vill inte att du ljuger för mig, jag gillar dig, vi hade grymt sex. Men jag vill inte trampa någon annan på tårna, förstår du? Ni verkar passa perfekt för varandra..."

Jag kan inte hjälpa att jag skrattar till och börjar går mot honom när han höjer ögonbrynen och ser frågande på mig.

"Jag lovar, på heder och samvete, att det inte är något mellan mig och Erik. Ja, mer än vänskap då."

"Men han vill mer, eller hur?"

"Nej, det vill han inte... Så du kan släppa det nu."

Snart står jag precis framför honom och känner mig road över hela situationen. Jag böjer mig fram och blickar upp på honom när jag kysser honom på hakan så han nästan väser till när han drar in ett andetag. Nöjd med mig själv fortsätter jag kyssa honom längs med halsen... Jag vet inte vad som har flugit i mig, men att ha honom här, så nära, får mig totalt att tappa all fattning.

"Det kan inte finnas en enda kille på denna jord som inte vill ha dig..." mumlar han och greppar tag om mina höfter.

"Jodå, Erik är en av dom killarna." viskar jag och jobbar mig upp mot hans mun.

"Hur är det möjligt?" mumlar han igen och sluter ögonen när han släpper ut ett dovt stön.

"Jo, du förstår... du är nog i mer riskzon än jag."

"Va? Vad menar du?" frågar han andfått och öppnar ögonen.

"Han är gay." säger jag och ler.

"Han är... va?"

"Mm, så det så..."

Han fäster blicken vid min och ser mig djupt i ögonen. Jag ser hur det glimmar till i hans ögon och ett litet leende leker sig fram på hans läppar innan han drar mig närmare och kysser mig som om livet hängde på det...