Drömmar eller verklighet

Kapitel 15

Eriks rum är mindre än jag trodde att det skulle vara. Det är bara ett litet rum som rymmer en säng, ett skrivbord och en liten garderob.

Jag går och sätter mig på sängen medan jag tittar runt i rummet, jag förstår varför han vill flytta, typ nu! Genast känner jag mig ännu gladare att jag hade sådan tur som hittade lägenheten och får bo med tjejerna, annars hade det varit jag som bodde såhär. Visst, det går säkert bra ett tag men i över 5 år? Knappast.

"Jag förstår varför du vill flytta." mumlar jag och kryper längre upp i sängen och luftar huvudet bak mot väggen.

"Ja, jag menade det jag sa tidigare, om du hör något så måste du säga till, det här rummet suger."

"Det kunde ha varit värre, typ dela rum med en fet svettig datanörd som käkar ostbågar." retas jag.

"Vad är det för fel på ostbågar?" frågar han med ett skratt och sliter sin tröja över huvudet.

Jag spärrar upp ögonen och rynkar pannan när han slänger tröjan över stolen och börjar knäppa upp byxorna och snart står han framför mig i bara kalsonger.

"Vad?" frågar han roat.

"Jag har tyvärr inte lika mycket plats här som i er lägenhet, så du får stå ut med att jag byter om framför dig." fortsätter han och flinar.

Jag kan inte låta bli att titta på honom fast jag vet att jag nog borde vända blicken åt ett annat håll. Han är så snygg och väldigt vältränad, vilket förvånar mig, fast varför skulle det göra det? Han tränar säkert på gym, eller typ fotboll? Han har en fotbollsspelares kropp, hård men rätt smal.

"Du är jävligt vältränad." säger jag och ler roat när han vänder sig mot mig.

"Man tackar, min fagra dam." säger han högfärdigt och bugar så jag brister ut i skratt, han är alltid så rolig, jag förstår att han är lätt att bli vän med, det går typ inte att inte tycka om honom.

"Vadå tränar du på gym eller?"

"Gym? Aldrig, jag är ett resultat av bra gener."

"Sluta skryt, gör dig klar nu så vi kan gå."

Han drar på sig ett par svarta jeans och en skjorta, fixar till håret och sedan är vi redo att dra vidare till förfesten. Hans kompis bor tydligen bara en liten bit härifrån. 

Det har redan blivit rätt mörkt ute med i gatljusets sken sneglar jag upp på Erik.

"Du Erik, har du någon flickvän?"

"Flickvän?" frågar han skrattar till.

"Vadå, var det roligt eller? Vi är kompisar, jag är inte intresserad av dig, även om du är sjukt snygg, men jag är nyfiken."

"Ingen flickvän." säger han och blinkar flirtigt medans han gör pussljud.

"Lägg av!" tjuter jag knuffar till honom lätt och han låtsas bli sårad men vi skrattar båda två. Det är verkligen så lätt att vara kring honom.

När vi kommer fram till ett stort hus hör man hur det spelas hög musik där inne. Vi går fram till dörren och jag höjer handen för att knacka på men Erik öppnar bara dörren och kliver in.

"Tror du att dom skulle ha hört om du knackade?" frågar han retsamt när han tar av sig skorna.

Vi kommer in till ett stort allrum och jag ser nästan bara killar där. En av dom kommer fram och ger Erik en ryggdunk innan han fäster blicken på mig.

"Vem har vi här då?" frågar han och ler. Jag ser att han redan är rätt full.

"Lina, kompis till Erik." säger jag och ler tvekande.

"Fina Lina, vad gör du med en tönt som han. Jag ser att du vill ha en riktig kille, inte någon..." börjar han men Erik avbryter och tar min hand.

"Det räcker så, kom vi går till köket." säger han och drar iväg med mig.

"Vem var det där?"

"Jim, min så kallade polare, fast vi är inte polare... han är min kusin."

"Kusin? Allvarligt, vilken idiot!"

"Japp, nu förstår du varför jag ville ha med dig som min högra hand." säger han och ler medan han plockar fram ett glas åt mig.

Jag häller upp vin innan vi går ut till dom andra igen. Jag försöker undvika Jim så mycket det går. Hur kan dom ens vara släkt med varandra? Dom verkar vara varandras motsatser...

Jag smuttar på vinet och suckar belåtet. Adrian vet verkligen vad han pratar om. Herregud, Adrian! Jag hade lyckats sluta tänka på honom tills nu. Nu kommer allt tillbaka som ett slag i magen. Varför i hela friden kysste han mig? Var det för att han är intresserad av mig eller för att han blev svartsjuk för att jag hängde med Erik och kanske trodde att han var min pojkvän? Inget av det låter särskilt troligt... Han kanske bara är sådan, kysser tjejer som han inte känner... Som sagt, jag känner inte honom, påminner jag mig själv. Det var säkert bara en engångshändelse, vilket jag hoppas. Och nu ljuger jag för mig själv igen, klart jag vill kyssa honom igen, jag vill göra mycket mer än så...

"Vad tänker du på?" viskar Erik i mitt öra.

"Inget." mumlar jag och tar en klunk till, vinet är verkligen helt utsökt.

"Tänker du på Adrian?" frågar han roat och jag hostar till när jag nästan sväljer fel.

"Inte för att vi känner varandra särskilt väl, men du, min bästa Lina, är som att läsa en öppen bok."

"Jag kan inte hjälpa det, han dyker alltid upp när jag minst anar det, plus att han är min granne... och den snyggaste killen jag någonsin sett."

"Du sårar mina känslor, jag trodde att jag var den snyggaste killen du någonsin sett, men jag förstår dig, vi kan fortfarande vara vänner trots ditt svek." säger han roat och jag skrattar till.

"Det kommer inte hända något mellan oss, herregud, jag bara drömmer lite, det måste jag väl få göra? Eller är jag helt knäpp i huvudet?"

"Han kysste dig, kom ihåg det."

"Tillfällig sinnesförvirring skulle jag gissa på, men jag vill ändå inte ha någon pojkvän, jag vill lägga allt fokus på skolan."

"Vem har snackat om pojkvän? Du kan ju ligga med honom och inget mer. Alla behöver ha sex, det behöver ju inte betyda mer än så."

"Men hallå! Då kan ju du ligga med honom om det nu är så bara." säger jag med ett skratt.

"Gärna för mig." säger han och flinar.

Jag skakar lätt på huvudet och tar en stor klunk av vinet, det känns som om det kommer att behövas ikväll.