Drömmar eller verklighet

Kapitel 59

"Vad tror ni, ska vi försöka få tag i en taxi och åka hem?" frågar jag och tömmer sista drinken, jag är både full och känner mig helt slut i kroppen av allt dansande och mina fötter har börjat värka så jag knappt kan stå.

"Absolut, men jag är hungrig, kan vi inte dra ock käka först innan vi drar hem?" frågar Erik och ställer ifrån sig sitt tomma glas.

"Ja, men det gör vi." fortsätter jag när vi börjar gå mot utgången.

Vi kommer ut i den kalla oktobernatten så jag huttrar till när vi börjar gå längs med storgatan tillsammans med andra gäng som också lämnat nattklubbslivet bakom sig.

Jag vinglar till när mina fötter protesterar och greppar hårt tag i Eriks arm.

"Är det långt till dit vi ska gå?" frågar jag och grimaserar.

"Nej då gumman, vi gör det enkelt och käkar på donken, jag behöver bara få i mig något."

"Jag också, jag är helt utsvulten!" sluddrar Saga och vinglar till.

Erik greppar tag i henne så vi alla tre går arm i arm. Vi går förbi några smågator och precis när jag får syn på donkenskylten passerar vi gatan till Adrians bar. Jag stannar tvärt och blickar in längs gatan tills jag ser hans bar och darrar till. En nervositet sprider sig genom kroppen som jag helt hade glömt bort så jag kan inte göra annat än att tar ett djupt andetag, han kommer hem imorgon...

"Lina..." säger Erik mjukt och tar min hand

Jag vänder blicken upp mot honom och ger honom ett nervöst leende.

"Tänk inte på det nu, okej? Allt kommer att lösa sig imorgon..." fortsätter han och kramar om mig.

"Jag vet inte varför jag får en klump i magen, det behöver ju inte vara något dåligt han vill säga men att inte veta... jag är livrädd att förlora honom, att behöva bo granne med honom, se och möta honom... om inte varje dag så nästan..."

"Jag vet älskling, men oroa dig inte för det nu, vi ser imorgon hur det går, okej?"

"Vad är det som ska hända imorgon?" frågar Saga och rynkar på pannan.

Jag vänder blicken mot henne, hon har ju ingen aning om vad som har hänt...

"Adrian kommer hem imorgon och vill prata, prata om något som man inte kan ta över telefon eller sms..." mumlar jag och tar Eriks arm när vi fortsätter gå.

"Ajdå..." mumlar Saga och jag tittar frågande på henne.

"Jag menar bara att då kan det ju vara precis vad som helst... tror du han tänker göra slut?" fortsätter hon och ler oroligt.

"Vi är inte tillsammans, så tekniskt sett kan han väl inte göra slut, men jag är rädd att han inte vill ses mer överhuvudtaget, bryta allt mellan oss..."

"Men varför skulle han vilja det? Ni ligger ju bara med varandra..."

"Jo men han vet om Johannes, och han... jag vet inte, men han blev inte glad över det..."

"Men ni är ju inte tillsammans!" säger hon häftigt så jag skrattar till.

"Nej jag vet, jag förstår ingenting... det är därför jag är så nervös."