Drömmar eller verklighet

Kapitel 60

"Lina..."

"Lina det ringer..." mumlar Erik sömnigt och vänder sig bort från mig.

Jag blinkar till och försöker hitta ett fokus när jag lutar mig mot sängbordet och plockar upp mobilen.

Suckandes lägger jag mig ner igen innan jag svarar.

"Hej mamma." säger jag med hes röst så jag harklar mig och sluter ögonen.

"Hej gumman... sover du?"

"Hm, va? Nej det är lugnt..."

"Klockan är efter elva, inte kan du väl ligga och sova bort hela dagen?"

"Vad ville du?" mumlar jag och gäspar.

"Men snälla Lina, vi har inte pratat på evigheter, jag vill höra hur det går för dig, om du trivs bra i lägenheten, om du har fått några nya vänner."

"Mm..."

"Hallå? Lina vad är det? Är du sjuk?"

"Va? Nej mamma jag är trött, vi var ute igår." säger jag och tvingar mig själv att öppna ögonen.

Jag sneglar på Erik som vrider lite på sig och gäspar.

"Jag måste pissa." mumlar han och klättrar över mig.

"Vem var det där?" frågar mamma och jag har nästan glömt bort att jag pratar med henne...

"Öh, en kompis."

"Det lät som en kille!" säger hon och jag känner igen den där tonen i rösten.

"Ja? Han är min kompis, killkompis... sluta vara så nyfiken, Linus vet vem han är, fråga honom." säger jag och gäspar.

"Men berätta..."

"Du mamma, kan vi hörs senare? Jag är helt slut." avbryter jag henne och lägger mig på sidan.

"Okej, visst... pappa hälsar."

"Mm, hälsa tillbaka."

"Älskar dig gumman, var rädd om dig, vi hörs snart."

"Älskar dig, hejdå."

Jag lägger ifrån mig mobilen och sluter ögonen igen. Jag är verkligen helt slut, det spelar ingen roll vad klockan är.

Erik kommer tillbaka och kryper ner under täcket så jag flyttar mig närmare honom och sucker nöjt av värmen han ger ifrån sig.

"Jag kommer aldrig stiga upp ur sängen." mumlar jag så han skrattar till.

"Det går bra för min del." säger han och kysser mig på pannan.

"Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig." säger jag och kramar om honom hårdare.

"Tur att det aldrig behöver få veta det då." säger han roat så jag skrattar till.

"Jag undrar om Saga är vaken, klockan är tydligen efter elva."

"Hon var då inte i vardagsrummet när jag gick förbi."

"Då sover hon säkert... det var väldigt kul igår."

"Ja du hade en lyckad kväll, vad hände egentligen med Johannes?"

"Vad tror du?" frågar jag och skrattar till.

"Var försiktig bara, han har känslor för dig."

"Jo jag vet, jag har känslor för honom också men..."

"Men Adrian." avbryter han mig och jag nickar.

"Ja, Adrian... jag vill att den här dagen ska gå fort så att jag får träffa honom samtidigt som jag vill stanna tiden för att jag är rädd för vad han kommer att säga."

"Jag förstår dig, men jag tror inte att du har något att vara orolig för."

"Mm, jag hoppas att du har rätt, men jag är inte bara rädd för vad han kan säga, jag är rädd för hur jag kommer att reagera eller vad jag kommer känna när jag träffar honom igen."

"Vad menar du?"

"Ja men tänk om han vill ha ett förhållande med mig, jag har sagt hela tiden att jag inte vill ha ett förhållande men ändå tänker jag att kanske jag vill det med honom, och det skrämmer mig... men tänk då om han säger att han vill sluta ses helt och hållet, det skrämmer mig ännu mer."

"Älskling, vad är det som är så farligt med att ha ett förhållande?"

"Jag vet inte... jag hade bara bestämt mig för att inte ha det."

"Men du, man får faktiskt ändra sig."

"Jag är bara rädd, rädd för dom känslor jag redan har för honom, jag har aldrig känt något sånt innan, inte för någon."

"Det är helt okej att vara rädd, men låt inte det stå i vägen för att bli lycklig."

"Du är alltid så klok, var får du allt ifrån?"

"Jag vet inte, jag vet bara att jag bryr mig om dig och jag ser vad du och Adrian har tillsammans, iallafall vad ni kan ha tillsammans om ni slutar vara så rädda för ordet förhållande och bara lever här och nu."

"Kan inte du gå och prata med honom istället?" frågar jag och skrattar till.

"Tyvärr tror jag inte att han skulle gå med på det, även om jag ibland önskar att det var mig han var intresserad av och inte dig."

"Ha! Du kommer hitta din drömprins, det lovar jag! Den som vinner ditt hjärta kommer att vara den lyckligaste killen på jorden."

"Tack älskling, men det är dig jag älskar, det vet du."

"Och jag kommer aldrig låta dig glömma det." säger jag stolt och ler mot honom.

"Vad tror du, ska vi gå upp och göra lite kaffe? Jag behöver vakna till liv."

"Ja, hur mycket jag än vill ligga kvar här så är det lika bra att ta tag i dagen, jag behöver samla all energi jag kan inför ikväll."

"Vet du vad ni ska göra än?"

"Nej... jag antar att jag bara går ner till honom, han har inte sagt vilken tid han kommer hem men han lär väl höra av sig."

"Ja, det är något du kan räkna med."

Jag sätter mig upp och sträcker på mig innan jag tar på mig min morgonrock och går ut till köket. Erik följer efter och sätter sig i soffan och slår på tvn medans vi väntar på att kaffet ska bli klart.

Jag plockar undan lite i köket när jag hör att Saga kommer ut ur sitt rum och sätter sig med Erik i soffan.

"Saga, vill du ha kaffe?" frågar jag från dörröppningen.

"Åh, gärna." säger hon gäspar.

När kaffet är klart häller jag upp det i tre koppar och går ut till vardagsrummet och räcker dom varsin kopp innan jag också slår mig ner i soffan.

"Hur mår du?" frågar jag Saga och smuttar på det heta kaffet.

"Jo men helt okej, jag är mest trött."

"Samma här, det var kul igår, jag är glad att du ville följa med."

"Det är jag med, det var länge sedan jag hade så roligt."

"Det är för att vi är bäst." konstaterar Erik så vi skrattar till.

"Har ni några planer för idag?" fortsätter Saga och drar upp benen i soffan innan hon brer över en av filtarna.

"Inte mer än att få tiden att gå." mumlar jag och hon rynkar pannan.

"Just det... Adrian, men det kommer att gå bra." säger hon mjukt och ler mot mig.

"Jo, jag hoppas det."

"Men vi kan väl hitta på något, så slipper du tänka på det?"

"Visst, det kan vi göra." mumlar jag och ler tillbaka.

Jag förstår att hon menar väl men det finns nog inget här i världen som skulle kunna få mig att sluta tänka på det, tänka på honom...

Jag dricker ur kaffet innan jag reser mig upp och går till badrummet, en varm dusch kan säkert hjälpa mig att slappna av... iallafall för tillfället.