Drömmar eller verklighet

Kapitel 72

"Alltså jag älskar din mamma!" säger jag och skrattar till när jag slänger mig över Erik säng.

"Hon älskar dig med, hon ser dig redan som min fru och att hon gladeligen vill bli farmor." säger han roat så jag sätter mig hastigt upp.

"Va? Din fru? Vadå tror hon att jag är din flickvän?"

"Nej älskling, det gör hon inte, jag skojar bara med dig, men hon är överlycklig att hon äntligen fick träffa dig, fast du är ju på ett sätt som min älskade hustru... fast utan sex." säger han och skrattar när jag kastar en kudde på honom.

"Dröm vidare du." säger jag och flinar när jag lägger mig ner på sängen igen.

"Vad vill du göra den här helgen? Morsan vill säkert att vi hänger här en del men vi skulle ju kunna gå ut imorgon om du vill."

"Mig spelar det ingen roll men visst, jag skulle vilja gå ut och supa bort alla mina problem."

"Gumman, det hjälper aldrig, jag förstår att du är ledsen men ja... du kanske skulle..."

"Säg inte prata med honom, allvarligt, jag har inget att säga till honom."

"Lina... prata med honom, det är inte som du tror."

"Vad fan vet du om det?" säger jag kort men känner hur pulsen stiger.

"Han ringde mig när du sov i bilen..."

"Va? Han ringde dig? Varför då?" frågar jag hårt och sätter mig snabbt upp igen.

"För att du inte svarar i telefon. Lina, allvarligt, även om du inte tror det så... den killen älskar dig."

"Ha! Lägg av, han vill inte ens ha ett förhållande men det var jag som typ gav honom ett ultimatum, så kom inte och säg att du tror att han nu helt plötsligt älskar mig bara för att du vill tro det bästa i allt."

"Jag tror på det jag vill tro på, men är du så satans tjurig så visst, det är din förlust."

"Jag är inte tjurig..." muttrar jag och suckar.

"Okej, även om jag nu skulle vara tjurig, vilket jag inte är, men om det nu är på det viset så har han iallafall varit otrogen mot mig, jag kan aldrig förlåta det..."

"Nej det förstår jag, jag tycker bara du drar lite förhastade slutsatser."

"Kom igen, jag såg ju det jag såg, det finns ingen annan förklaring." säger jag uppgivet.

"Och där kom tjurskalligheten in igen." mumlar han och flinar.

"Äh, håll käften!" säger jag och flinar tillbaka fast tårarna börjar rinna ner för kinderna.

"Gumman, jag vet att du är ledsen, du behöver inte hålla uppe den masken inför mig, aldrig någonsin." viskar han mjukt och kramar om mig så jag snyftar till.

"Jag försöker tränga bort det, gå tillbaka till då när jag inte ville vara känslomässigt involverad, inte i någon, men det gör så jävla ont, börjar jag tänka på det så brister det för mig, det känns som om hela jag går sönder." snyftar jag fram.

"Jag vet, det är för att du älskar honom." säger han mjukt och kysser mig på kinden.

"Just nu så vill jag inte det, jag vill inte älska honom... fan också att allt skulle bli så komplicerat."

"Det är det som är grejen med kärlek."

"Det är helt värdelöst, man blir bara sårad..."

"Eller så pratar man med varandra och reder ut saker."

"Varför kan inte du och jag bli tillsammans?" snyftar jag och skrattar till när han lossar armarna som ligger som en skyddande mur runt om mig.

"Det skulle vi kanske, men du blir så jävla kåt i fyllan så att jag skulle inte våga sova ihop med dig." säger han och flinar.

"En gång hände det och nu kommer du att dra upp det resten av livet, eller hur?"

"Det kan du räkna med!" säger han och skrattar till.

"Herregud... jag går och tvättar av mig, ska jag sova här med dig eller får jag ett eget rum?"

"Är du kåt?" frågar han roat så jag knuffar till honom.

"Jag bara skojar med dig, men du får sova här eller i soffan, det är bara att välja."

"Okej, då sover jag med dig, kåt eller inte." säger jag och blinkar med ögat när jag går mot dörren och skrattar när han slänger en kudde på mig så jag tjuter till.

Trots att tårarna fortfarande bränner i ögonen går jag med ett leende på läpparna mot badrummet.

När jag kommer in låser jag dörren och tar ett djupt andetag. Jag ser mig i spegeln, ser på dom tårar som fortfarande rinner ner för mina kinder, tårar för honom, för att jag älskar honom.

Jag tar ett nytt skakigt andetag innan jag sköljer av ansiktet med kallt vatten. Jag ska inte tänka på det nu, jag får väl reda ut allt när jag kommer hem...

Den tanken får mig att rysa till, tänk om det är som Erik säger att jag har dragit förhastade slutsatser, ja men då har jag gjort bort mig totalt genom att skämma ut mig som en hysterisk psykopat... men är det som jag tror, då är mitt hjärta krossat för all framtid och då... Ja vad fan gör jag då? Flyttar? Aldrig att jag klarar av att bo i samma hus som Adrian och vara rädd för att stöta på honom var och varannan dag, nej det klarar jag inte...

Jag tar lite tandkräm på fingret och gnuggar tänderna så gott jag kan, jag fick ju aldrig med mig någon tandborste.

Nej, nu ska jag ha kul den här helgen, förhoppningsvis går vi ut imorgon så Erik får visa mig lite av Stockholms nattliv. Den tanken får mig att le igen, det finns inget bättre än att gå ut och dansa tillsammans med sin bästa vän, då glömmer man bort allt annat...

Jag spottad ut löddret och gurglar med lite vatten innan jag torkar av mig i ansiktet och går tillbaka till Erik.

"Vill du se en film innan vi somnar?" frågar Erik när jag kommer tillbaka till rummet.

"Ja det låter bra." säger jag och går fram till sängen.

"Förlåt Erik, vi ska ha kul den här helgen och inte älta mina kärleksproblem, jag har sett fram emot det här så länge och jag vill inte att något ska förstöra det."

"Det är lugnt, men vi ska ha kul, så jag tycker att vi går ut imorgon och gör de vi gör bäst, dansar!"

"Ja, det håller jag med om!"

"Så, vad vill du se för film?" frågar jag och kryper ner under täcket.

"Vi kanske skulle se, Vad kvinnor vill ha, med Mel Gibson?" säger han roat så jag skrattar till.

"Ja kanske det, eller varför inte den där, Hur man blir av med en kille på 10 dagar?"