Drömmar eller verklighet

Kapitel 47

När jag kommer in genom ytterdörren hör jag att Saga fnittra så som bara hon kan göra. Jag rynkar pannan, lätt roat ändå, medan jag tar av mig skorna och går in till vardagsrummet.

Saga och Linus sitter i soffan och jag ser hur det fullkomligt lyser från hennes ögon. Det hade jag kanske kunnat räkna ut, jag har fått höra att min bror är "charmig", vilket jag själv har svårt att förstå, men det är kanske så.

"Lina! Hej!" säger Saga glatt och rätar på sig i soffan.

Linus vänder sig om och spricker upp i ett stort leende innan han ställer sig upp.

"Tjena lillsyrran, det var fan inte igår." säger han och jag kastar mig om halsen på honom.

"Nej det var det verkligen inte, har du varit här länge?" frågar jag och släpper greppet om honom.

"Ett tag, men Saga tar tagit bra hand om mig." säger han och flinar och jag vet precis vad det där flinet betyder så jag ger honom en varnande blick men han bara skrattar.

"Kom och sätt dig, jag vill höra vad du har haft för dig dom här veckorna." fortsätter han och vi sätter oss i soffan bredvid Saga.

"Typ pluggat och pluggat och lite mer pluggat." säger jag och ler.

"Säkert, jag mötte din granne tidigare, ingår han i din studieplan?"

"Öh va?"

"Äh lägg av, du skulle ha sett hans min när jag sa att jag skulle bo här."

"Jag vet inte vad du pratar om..." mumlar jag och vänder bort blicken.

"Du är så sjukt dålig på ljuga, men visst..."

"Hur är det med mamma och pappa då?" avbryter jag honom.

"Det är väl som det brukar, men morsan saknar dig, vilket är sjukt jobbigt för då är hon på mig hela tiden." säger han och ger mig en missnöjd grimage.

"Det är rätt åt dig för att du inte flyttar hemifrån." säger jag och flinar.

"Du, får jag den där lägenheten så är jag ute innan månadsskiftet, det vill jag lova dig."

"Så, vad har ni gjort då?" frågar jag och vänder mig mot Saga som blossar lätt om kinderna.

"Inget speciellt, bara snackat lite innan du kom." säger hon och reser sig upp.

"Vi någon av er ha kaffe?" fortsätter hon när hon går mot köket.

"Jag kan ta en kopp, om det inte är för mycket besvär." säger Linus och ger Saga ett bländande leende så jag bara skakar lätt på huvudet när hon fnissar till.

"Så, vad ska du göra den här helgen?" frågar jag honom när vi är själva kvar i soffan.

"Ingen aning, men det ser lovande ut." säger han med blicken fäst mot köket.

"Jag frågade vad, inte vem..." viskar jag och knuffar till honom så han vänder blicken mot mig och flinar.

"Vi får väl se..."