Drömmar eller verklighet

Kapitel 48

Jag vaknar upp på lördagsmorgonen med lindrig huvudvärk, vilket jag är oerhört tacksam för. Efter antalet vinglas igår hade det kunnat vara så mycket värre...

Jag sätter mig på sängkanten och sträcker armarna över huvudet och gäspar stort. Jag tar upp mobilen och ser att klockan bara precis passerat tio.

Jag ger Albert lite mat, han har börjat bli riktigt stor nu, innan jag tar på mig ett par mjukisar och en stor tröja.

Ute i vardagsrummet ser jag att Linus redan är vaken och ligger i soffan och ser på tv.

"Godmorgon." mumlar jag och börjar gå mot köket.

"Godmorgon, bakis idag?" frågar han och flinar.

"Nej faktiskt inte så farligt..."

"Bra, för jag tänkte vi kunde dra ut och käka frukost."

"Okej, om du vill det så, det finns ett fik på andra sidan parken som är bra."

Jag går in i köket och häller upp ett stort glas vatten när jag hör Saga komma ut från sitt rum.

"Godmorgon." säger jag och lutar mig mot dörrkarmen.

"Fan vad ni ser pigga ut, är det bara jag som har huvudvärk från helvetet?" mumlar hon och går förbi mig för att ta ett glas vatten.

"Du ska inte med oss ut och käka då? Vi tänkte gå till det där cafét du vet, på andra sidan parken."

"Nej, jag ska bara gå och dö... men tack ändå." säger hon och går tillbaka till sitt rum.

Jag skrattar till innan jag går och sätter mig bredvid Linus i soffan, jag vet precis hur hon känner...

"Vill du duscha innan eller ska vi bara dra?" frågar han och ställer sig upp och klär på sig.

"Jag behöver bara byta om, sen är jag klar."

Jag sveper vattenglaset och går tillbaka till mitt rum och drar på mig ett par jeans och en tröja.

Linus är redan i hallen när jag kommer ut igen så jag tar på mig jackan och skorna, ingen idé att ropa hejdå, Saga lär ändå inte höra något, men jag tar med mig väskan och låser dörren efter oss.

Det är rätt kallt ute så jag stänger jackan och stoppar ner händerna i fickorna. Jag har börjat hitta här nu, iallafall vägen till parken och i området runt omkring den.

Vi närmar oss parken och än har det inte börjat samlats speciellt mycket folk, men det är lördagsmorgon och rätt kallt så jag förstår att inte så många hunnit ge sig ut. Det hade jag själv inte gjort om inte Linus hade velat gå ut.

"Det är nog jävligt nice här på sommaren." säger han och huttrar till när en vindpust sveper förbi oss.

"Ja, det här är typ den värsta tiden..."

Jag hinner inte längre innan jag ser en stor figur komma springandes i full galopp mot oss och det känns som om mitt hjärta ska hoppa ut ur bröstet på mig.

"Jävlar, vad fan är det där?" flämtar Linus.

"Det där är en Brutus." mumlar jag och tar ett djupt andetag.